Fredrik Malm (L) önskar att han hade mer tid till biståndspolitik.

Fredrik Malm (L) önskar att han hade mer tid till biståndspolitik.

”En borgerlig regering kommer behålla enprocentsmålet”

Liberalernas biståndspolitiska talesperson, Fredrik Malm, är säker på att en borgerlig regering efter nästa val skulle behålla enprocentsmålet. Inom biståndet förordar han också fler satsningar på demokrati och fattiga länders förmåga att driva in skatter.  

Publicerad:

Fredrik Malm är biståndspolitisk talesperson hos Liberalerna sedan 2018. Han konstaterar tidigt i intervjun med OmVärlden att han också sitter i migrationskommittén och att han de senaste åren behövt ägna större delen av sin tid till dessa frågor. 

– Med tanke på storleken och komplexiteten av det svenska biståndet så önskar jag att det skulle vara möjligt att enbart sysselsätta sig med den frågan. 

Hur ser han då på den svenska regeringens biståndspolitik under de två senaste mandatperioderna då Liberalerna inte ingått i regeringen?

– Det är oerhört goda ambitioner var gäller agenda 2030-målen men tyvärr är ambitionen inte lika hög när det kommer till demokrati och mänskliga rättigheter. Jag riktar ingen kritik mot att det är fokus på Agendamålen, men det får inte tränga undan stödet till förändringsaktörer och de som kämpar för demokrati i diktaturer. 

Liberalerna lyfter ofta fram demokratibistånd som något ni är måna om, men fungerar det stödet?

– Det beror på hur stödet är utformat, min grundinställning är enkel; det är omöjligt att bygga demokrati utan demokrater, det måste finnas ett intresse hos människor att gå mot en mer demokratisk riktning – det är själva råvaran i processen. Därför är det meningslöst att fortsätta ge pengar till länder som under lång tid inte visat intresse att gå i demokratisk riktning, som Kuba, jag ser ingen som helst anledning att ge bistånd till en stat som i 60 år varit en totalitär diktatur. 

Och hur ser du på bistånd till Tanzania, Uganda och Vietnam?

– Det är alla tveksamma länder och Vietnam har varit en kommunistisk diktatur sen 70-talet. Fast jag vill inte vara kategorisk, viktigt är att följa utvecklingen och se på trender. De flesta stater är varken fullfjädrade demokratier eller helt totalitära, det finns en skala där emellan, som till exempel Tanzania. Ser man att landet går i en riktning som vi vill understödja kan det vara motiverat att stanna kvar, går det åt andra hållet bör vi ta en funderare. Ta Etiopien som gått i en positiv riktning men nu med Tigray blivit mer auktoritärt, är det en trend kan det vara dags att se över biståndet. 

Den diskussionen är aktuell med Afghanistan och argumentet för att vara kvar är att folket drabbas om bistånd rycks undan. Hur ser du på det?

– Ja, det är verkligen en problematik i utvecklingsarbetet. Tyvärr är det en omfattande korruption i Afghanistan, men trots det har givarländerna haft kvar bistånd för stabiliteten och folkets väl. Jag anser att man kan upprätthålla bistånd dit om det finns kanaler för att göra det, som Svenska Afghanistankommittén. Men inga biståndsmedel ska hamna i talibanernas fickor, det är måste vara en extremt tydlig princip.

Birgitta Ohlsson, som var Liberalernas biståndspolitiska talesperson innan dig, ansåg att bilateralt bistånd ska villkoras för en demokratisk utveckling. Är det rätt väg att gå?

– Kanske till viss del. Viktigt är att utvärdera insatserna som görs, det är rätt lätt vad gäller humanitärt bistånd då man kan se tydliga resultat i minskat antal sjuka, fler som får mat och så vidare. Men det är inte helt lätt att mäta effekterna av till exempel ett jämställdhetsprojekt. 

– Jag ser gärna att vi fördelar mer till det bilaterala, i de projekten har vi bättre kontroll på pengarna och kan växla upp och ner på ett annat sätt än i de multilaterala organisationerna.

Du har tidigare riktat kritik mot multilaterala samarbeten som går via FN. Varför? 

– Det är ett viktigt bistånd, inte minst inom det humanitära området. Problemet är att många multilaterala organisationer samarbetar med diktaturer, som UNDP [FN:s utvecklingsprogram], som för en tid sedan hade en workshop om kvinnligt deltagande i belarusisk politik samtidigt som deras kvinnliga ledare, som vann valet, sitter i exil i Litauen. Om detta nämner UNDP inget. 

I en intervju med OmVärlden i augusti 2018 kritiserade du Sveriges bistånd till Palestina. Hur ser du på detta bistånd i dag?

– Vi är skeptiska till att ge stöd till den palestinska myndigheten på grund av korruptionen, bristen på demokrati, det har inte varit val sedan 2006, och för att det palestinska styret inte agerar för att minska polariseringen och hatet mot Israel. Det finns också skäl att diskutera stödet till UNRWA [FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar]. Det kom till efter Israels bildande 1948, som stöd till flyktingarna, rimligt då men man måste fråga sig om detta stöd nu 73 år senare permanentar ett flykting- och utanförskap. Sedan anser jag inte heller att det är rimligt att sex miljoner palestinier idag betraktas som flyktingar med rätt att flytta tillbaka till Israel. Det var cirka 700 000 som lämnade området under kriget. 

Moderaterna anser att man ska överge enprocentsmålet. De vill i stället ha budgetar som bestäms för perioder. För 2021–2024 skulle det innebära en minskning med 30 miljarder kronor på fyra år. Är det något ni kan ställa upp på om ni ska bilda regering med M efter valet?

– Nej, vi värnar enprocentsmålet, vi har alltid gjort och kommer att fortsätta att göra det. Det är något som alla tidigare borgerliga regeringar varit eniga om och jag är övertygad att vi kommer fortsätta göra det även i en ny regering. På den punkten svajar inte heller KD. 

Moderaterna anser att procent av BNP är ett dåligt mått, att det skapar ryckighet? 

– Bistånd är onekligen en udda fågel med enprocentsmål, men skulle man ta bort det målet är jag övertygad om att det rycks pengar till annat i statens budget. Jag ser det inte som orimligt att vi kan ge en procent för att hjälpa människor som har det svårare än vi har. 

Ni är öppna för att villkora bistånd till återtagande av migranter. Varför?

– Jag har inga illusioner att bistånd aldrig är ett politiskt medel och det kan användas politiskt. Ja, bistånd kan komma upp i diskussioner kring återtagande av migranter som inte har rätt att stanna i Sverige, men vår utgångpunkt är att man ska göra det så litet som möjligt. Till syvende och sist är bistånd till för invånare som behöver en förbättrad livssituation, inte som en regulator i olika tvister länder emellan. 

Om du blir biståndsminister i en kommande regering, vad skulle du prioritera?

– Demokratisatsningar, det humanitära stödet och sedan skulle jag verka för att ge länder verktyg till en förbättrad skatteindrivning. Det kan låta märkligt att en liberal säger det men generellt har många länder för låga skatter. Ska fattiga länder stå på egna ben behöver de bli bättre på att driva in skatt, och i vissa fall även höja den.  

– Om folk betalar skatt är det även gynnsamt för demokratin eftersom en skattebetalare är intresserad av vart pengarna går, då ställer man mer krav på ledarna.

Läs också om Moderaternas, Centerpartiets, Krisdemokraternas och Sverigedemokraternas biståndspolitik.

Lyssna också på OmVärlden podd med Sveriges minister för internationell utvecklingspolitik, Per Olsson Fridh.

Mer läsning