Aliaksandra Dynko leder RFE/RL:s grävande team i Minsk

Aliaksandra Dynko leder RFE/RL:s grävande team i Minsk

”I princip all media är kriminaliserad i Belarus”

Många av Aliaksandra Dynkos kollegor är fängslade eller förbjudna att arbeta som journalister. Vi träffade henne i Stockholm för att tala om situationen för media i Belarus.

Publicerad:

Aliaksandra Dynko är korrespondent för Radio Free Europe/ Radio Liberty. Hennes arbetsplats är vanligtvis på en redaktion i Minsk, men nu lever hon som många andra belarusier i ett annat land. OmVärlden träffar henne på ett hotell i Stockholm. Hon har bjudits in av Reportrar utan gränser inför Internationella dagen mot straffrihet för brott mot journalister

Hur är situationen för journalister i Belarus?

– Belarusiska journalister har blivit gripna cirka 500 gånger av myndigheterna. Sedan valet 2020 är över 130 av dem dömda till administrativa arresteringar, vilket innebär att de suttit från några dagar upp till 25 dagar i fängelse. Fängelser i Belarus är en fruktansvärd plats. Många journalister rapporterar om tortyr, att de inte har tillräckligt med mat och får sova på golvet. Ett 70-tal journalister rapporterade att de misshandlas av polisen, säger Aliaksandra.

Aleksandr Lukasjenkos regim har kriminaliserat journalistiken och medier i Belarus, och många journalister lever under konstant hot av regeringen, berättar Aliaksandra Dynko.

– Det drabbar inte bara förbjudna media, nästan all oberoende media är kriminaliserade. Det innebär att det är förbjudet att följa dem på sociala medier, att dela och behålla innehåll. Om polisen tar dig och du har en publikation öppen på din telefon kan du bli straffad för det.

Många journalister har redan flyttat utomlands för att inte bli fängslade. Förra veckan genomsöktes lägenheter och kontor tillhörande chefredaktör och fotograf på tidningen Novy Chas. De kallades till förhör och riskerar åtalas.

Vad är skillnaden att arbeta från utlandet?

– Först vill jag betona att det fortfarande finns modiga journalister kvar i Belarus. Men de begränsas till viss del i publikationer, och det finns alltid en osäkerhet hur myndigheterna ska tolka det som publiceras. De producerar fortfarande faktabaserad och mycket balanserad information. Men de är begränsade i ämnet och det här är någon form av censur.

– Och visst är det skillnad att jobba utomlands. Du fri att säga vad du vill, att skriva om det du tycker är viktigt. Det finns inte samma begränsningar. Vi har en telegramkanal för att kommunicera och vi får mycket innehåll där folk rapporterar om sina egna liv. Det finns fortfarande mycket nära kontakt, säger Aliaxansdra.

Du fick priset Honor of Journalism från mediagruppen BelaPAN. 2019 fick du även Edward Murrow Award. Hur kommer detta att förändra ditt sätt att arbeta?

– Priserna som journalister får av de internationella organisationerna visar att vi inte är bortglömda och våra insats som journalister erkänns över hela världen. Vi har två kvinnliga journalister som jobbade för Belsat TV som dömts till ett tvåårigt straff för att ha täckt en demonstration mot regimen. De greps under en direktsändning och anklagades för att uppmana till protester. Det här handlar om kollegor som till och med fått journalistiska utmärkelser från internationella organisationer.

Aliaksandra Dynko exemplifierar med sin vän och kollega, Ihar Losik.

– Han var en mycket populär bloggare och är känd för att ha skapat hashtaggen Russia invasion Ukraine. Han greps den 25 juni 2020 och sitter fortfarande i fängelse. Han behandlas illa och hans tillstånd är mycket dåligt. Frågan är vad som kommer att hända. Han kanske får sitta 12 år i fängelse, utan att ha gjort något fel eller olagligt. Det här är bara ett exempel på journalister som behandlas i Belarus.

Vad hoppas du kunna göra under de kommande åren med din journalistik?

– Vi måste hitta nya och kreativa sätt att utbyta information mellan journalister, medier och publiken. I det digitala rummet är vi alla likadana.

Mer läsning