”Inte ansvarsfullt att minska på stödet till FN”

”Sverige har använt biståndet för att köpa sig en plats i FN:s säkerhetsråd och valt att ösa in pengar i olika system med en tveksam effekt.”

Då regeringen och Sverigedemokraterna presenterade Tidöavtalet deklarerade Kristdemokraternas Ebba Busch att det nu blir stora förändringar av det svenska biståndet.

Det svenska stödet till multilaterala organisationer ska minska. Inom det finns ett stort så kallat kärnstöd med icke öronmärkta pengar till exempelvis FN-organ. Organisationerna kan sedan själva disponera vad pengarna ska gå till, vilket innebär att de snabbt kan sätta in resurser vid akuta kriser. Samtidigt har kritiker varnat för att det är svårt att se exakt vad pengar går till. 

FN:s assisterande generalsekreterare, svensken Ulrika Modéer, är en av de som försvarat kärnstödet till multilaterala organisationer. Hon jobbar också med externa relationer och påverkansarbete inom FN:s utvecklingsprogram, UNDP och OmVärlden träffade henne i veckan då hon var på besök i Sverige.

Vilken effekt tror du att ett minskat multilateralt stöd från Sverige kan få?

– Det finns anledning att titta närmare på det senare. I de motioner som lagts fram av de partier som ingår i regeringen lyfts också betydelsen av kärnstöd fram. Men det vi kan konstatera är att FN är den organisationen som finns på på plats både före, under och efter kriser. Vi finns i de mest utsatta länderna. Afghanistan, Myanmar, Jemen och många andra länder med utdragna konflikter. Jag ser inte framför mig att man kommer att kunna agera ansvarsfullt som biståndsgivare med mindre än att man har ett fortsatt omfattande stöd till de multilaterala aktörerna. 

Du nämner stöd till både Afghanistan och Myanmar. Samtidigt säger statsminister Ulf Kristersson i sin regeringsförklaring att stödet ska minskas till auktoritära länder, ännu oklart vilka, men vilken effekt kan det få? 

– Det ligger i alla länders intressen att vara med och stabilisera länder som riskerar en fullständig samhällskollaps. Ett destabiliserat Afghanistan är inte bra för Europa. Jag är helt övertygad om att vi kommer att se fortsatta investeringar. Men om vi återkommer till stödet till de multilaterala organisationerna så var UNDP det organ som hade den mest omfattande verksamheten i Ukraina när invasionen skedde. Våra förutsättningar att snabbt bidra till den ukrainska regeringen var helt avgörande i ett tidigt skede.

– Det var vi som fanns på plats i Ukraina och som gjorde det möjligt för de humanitära organisationerna att etablera sig i landet och förhandla om humanitära korridorer i de värst drabbade områdena.

När Tidöavtalet presenterades uttryckte Ebba Busch (KD) det som att svenskt bistånd behöver reformeras eftersom det går till att köpa sig inflytande i FN. Vad tänkte du om det?

– Jag hörde henne inte säga det, men jag tänker att det är alldeles utmärkt att Sverige har inflytande i en så viktig organisation som FN. Att Sverige kan vara med, driva på och sätta agendan. 

Sverige har ju tidigare gjort sig känt för att ge mycket i kärnstöd. Nu verkar det förändras. Hur ser du på det?

– Jag var nyss i Tyskland. Där mötte jag en bredd av politiska partier. De underströk alla – både oppositionen och från regeringshåll – vikten av investeringar i FN. Jag tycker att man ska se biståndet som en verktygslåda och jag tycker att det är ett väldigt viktigt verktyg. Vi får väl vad som händer nu när de nya statsråden kommer in. Man måste vara medveten om att biståndet är ett verktyg i en väldigt föränderlig omvärld. Om jag var inkommande statsråd skulle jag inte frånhända mig möjligheten att använda de verktyg som finns.

En rapport från Riksrevisionen kritiserar det kärnstöd som Utrikesdepartementet givit. Hur ser du på den kritiken?

– Den kritiken handlar inte om FN, utan om Utrikesdepartementet. Det finns ingen kritik mot FN:s system i den rapporten. Jag utgår från att den nya regeringen kan åtgärda det här. Jag tycker att debatten emellanåt är väldigt slarvig. Den rapporten handlar inte om FN-systemet.

Hur tycker du att FN mår?

– Det är uppenbart för alla och envar att det finns helt centrala delar i FN, som säkerhetsrådet, som inte fungerar och klarar av att leva upp till de förväntningar som absoluta flertalet av medlemsstaterna har. Men i övrigt levererar FN fortfarande på marken. Vi har ett otroligt viktigt uppdrag under till exempel de kommande klimatförhandlingarna i Sharm el-Sheikh. Jag tänker att FN nu är mycket viktigare än vad det varit på länge, eftersom det finns så stora slitningar inom världssamfundet. Det är ju den enda globala plattformen vi har för att upprätthålla en regelbaserad världsordning.

Hur skulle du beskriva den svenska biståndsdebatten?

– Det finns mer att önska. I dag lever vi i en värld där nio av tio länder rör sig i fel riktning i förhållande till de globala målen som finns för en hållbar utveckling. Biståndet är ett oerhört viktigt verktyg. Utländska direktinvesteringar har minskat, remitteringar har minskat i början av covid-19 pandemin. Vi har i dag 56 länder som är så skuldsatta att de inte har något finansiellt utrymme eller tillgång till den globala kapitalmarknaden. Där är biståndet en livlina.

Regeringen har gjort klart att en stor del av biståndet ska gå till Ukraina i framtiden. Vilken effekt tror du att det får?

– UNDP är en av de mest centrala FN-organisationerna som är på plats i Ukraina. Nästa vecka är det en konferens i Tyskland om återuppbyggnaden. Det är så klart jätteviktigt. Konflikten påverkar inte bara Ukraina utan även dess närområden. Men sedan har även de allra fattigaste länderna drabbats av konsekvenserna av invasionskriget. Jag har sett hur detta har lagt ytterligare sten på bördan för de 56 länder som är helt under isen. 

Förra veckan skrev vi till exempel om den hotande svältkatastrofen i Somalia. Är det ett sådant exempel?

– Ja, men där har den humanitära insatsen ökat. Det har dock gjorts på bekostnad av förebyggande arbeten och investeringar för att landet ska kunna ta sig ut ur kris och konflikt. Det är bekymmersamt. Det finns en stor oro inom FN för att stödet till Ukraina görs på bekostnad av det stöd som är nödvändigt för att upprätthålla en någorlunda positiv utveckling i andra delar av världen. Det här påtalar också EU. För förtroendeklyftan mellan de globala Nord och det globala Syd riskerar nu att växa. Det tror jag är väldigt väldigt allvarligt. 

Du var ju statssekreterare då Isabella Lövin (MP) var biståndsminister. Nu slås portföljen för biståndet ihop med utrikeshandel. Hur ser du på det?

– Jag måste säga att det ska bli spännande att se hur det här utvecklas. Sverige är ju inte det första landet som tittar på mixen av handel och utveckling. Inom UNDP har vi också ett ganska omfattande arbete inom detta. Det är viktigt, men mycket som skett har gått under radarn. Till exempel på den afrikanska kontinenten. Där har det formerats ett frihandelssamarbete mellan flera länder. Det har gjort att det finns stora möjligheter att stödja jämställdhet i genomförandet av detta frihandelsavtal, men det ser man sällan nyheter om. Handel är ett instrument som har funnits i det svenska biståndet även under tidigare regeringar.

Ser du någon risk med att portföljerna slås ihop?

– Det finns säkert risker med nu tycker jag att det är viktigt att se på möjligheterna. 

Valet 2022: Endast två partier avvisar enprocentsmålet
Valet 2022: De stora partierna är för avräkningar
Valet 2022: Villkorat eller ej - frågan för demokratistöd
Valet 2022: Skuldav­skrivningar och handelsavtal ska finansiera den hållbara utvecklingen
Valet 2022: Majoritet för fortsatt feministisk utrikespolitik
Valet 2022: Bistånd till auktoritära stater ska gå till civilsamhället
Valet 2022: En regering ledd av M kan minska på kärnstödet
Valet 2022: ”Ointresse för globala frågor i valrörelsen”