Helena Thorfinn tror inte att Myanmar kommer öppnas upp för omvärlden inom en snar framtid.

Helena Thorfinn tror inte att Myanmar kommer öppnas upp för omvärlden inom en snar framtid.

”Militären i Myanmar kommer inte släppa ifrån sig makten”

Författaren Helena Thorfinn är aktuell med sin tredje roman I munkens skugga. Den utspelar sig i Myanmar och tar avstamp i landets demokratiseringsprocess . ”Jag trodde att jag visste vilken typ av bok jag skulle skriva, men det ändrades efter vad som hände i Rakhine”, säger hon till OmVärlden.

Publicerad:

När demokratikämpen Aung San Suu Kyi, som tilldelades Nobels fredspris 1991, valdes till statskansler 2014 väcktes hoppet om en påbörjad demokratisering i landet efter cirka 50 år av miltärjuntans diktatur. Det är under denna era, med början 2016, som berättelsen i Helena Thorfinns roman I munkens skugga tar avstamp.

Hon har tidigare arbetat som journalist och rådgivare på Sida och bodde i Myanmar under perioden 2014–2018. Helena Thorfinn beskriver perioden som ett historiskt skede i Myanmars utveckling.

– Jag satt på första parkett och såg det hända. Aung San Suu Kyi tillträdde och telenäten rullades ut, det var början till att landet öppnade upp. Jag trodde då att jag visste vilken typ av bok jag skulle skriva, men det ändrades bland annat efter vad som hände i Rakhine, säger Helena Thorfinn.

Hon säger att hon tänkt skriva en ganska puttrig bok, om munkar och meditation. Men i skuggan av förföljelsen av rohingyer kändes de ultranationalistiska munkarna inte så cosy längre.

OmVärlden träffar henne på ett café i Stockholm för att samtala om hennes tredje roman I munkens skugga som släpps den 30 september. Den bygger på en fiktiv berättelse som utspelar sig under den korta och till synes hoppfulla period då landet öppnades upp för omvärlden. Men den som läser romanen blir snart varse om en hård och patriarkal buddhism, digital analfabetism och vad som senare kommit att ses som etnisk rensning.

– Buddhismen får ofta oförtjänt god press, men det finns en mörk baksida. Jag ville beskriva det på ett annat sätt. Nu i backspegeln inser jag att det är en bok som skildrar en unik parentes i Burmas historia. Det finns inte så många som faktiskt var där och upplevde det, säger Helena Thorfinn, som själv tillbringade en månad i ett buddhistkloster för att göra research för boken. 

Ett centralt tema i romanen är den snabba IT-revolutionen i Myanmar, och hur sociala medier använts som ett vapen för förtryck. Det som skulle skapa möjligheter för landet och dess ekonomi ledde till folkmord.

Vad är din syn på sociala mediers roll och inverkan på makt och konflikt?

– Sociala medie-plattformarna bär ett mycket stort ansvar. Efter folkmordet i i Rakhine State tvingades Facebook-grundaren Mark Zuckerberg för första gången erkänna att Facebook hade del av ansvaret för vad som politiskt händer i ett land. Innan dess hade han slagit ifrån sig sådana anklagelser.

När du blickar tillbaka på perioden som skildras i boken, vilka är dina reflektioner idag?

– Sanktionerna mot militären lyftes nog lite väl snabbt. Omvärlden var ivrig att uppmuntra demokratiseringsprocesserna, samtidigt som militären behöll sitt veto och det egentligen aldrig var tal om någon verklig demokrati. Dessutom hade man lite väl naiva förhoppningar om vad Aung San Suu Kyi kunde åstadkomma. Eller ville åstadkomma, hon var inte någon fredsikon utan en nationalistisk realpolitiker. Det visste alla som kände till Myanmars politik, och ändå hoppades man lite naivt på det bästa.

Den 1 februari i år återtog militärjuntan makten i Myanmar. Vid en kupp efter det allmänna valet utlyste militären undantagstillstånd på grund av hävdat valfusk. Återtagandet av makten har fått stora pågående konsekvenser för demokratiutvecklingen och människors rättigheter i landet, med eskalerande konflikter mellan militär och minoritetsgrupper som rohingyer, men också kraftigt våld riktat mot demonstranter och personer som juntan ser som meningsmotståndare. Helana Thorfinn påpekar att militären även vänder sig mot majoritetsfolket bamarerna — alltså ´sina egna´. Burma (det tidigare namnet på Myanmar) har hämtat sitt namn från detta folk.

Vad är din syn på situationen i Myanmar idag?

– Det är helt förfärande det som händer i landet. Myanmar har världens mest brutala militär, jag brukar säga att vissa länder har en militär, men i Myanmar är det militären som har ett land. De våldför sig på befolkningen och suger ut varenda droppe av råvaror och resurser som finns. Och till skillnad från många konflikter runt om i världen så är i princip hela den burmesiska befolkningen enad mot militären. Men det är militären som har vapenmakten. Det är rent ondskefullt hur vapen vänds mot den egna befolkningen. Militären i Myanmar har också blivit mästare på att hindra humanitära hjälpinsatser i landet.

Vad tror du om landets framtid?

– Jag har svårt att se att militären kommer att släppa ifrån sig makten. Det kommer nog inte öppnas något nytt fönster till Myanmar förrän kanske om ytterligare 50 år. Det är otroligt sorgligt.

Helena Thorfinn är aktuell med romanen I munkens skugga

Helena Thorfinn är aktuell med boken I munkens skugga som släpps den 30 september. Utöver det sitter hon även med i Svenska Burmakommittén. Hon har också varit med och startat flickorganisationen me-she-we, som arbetar med att främja unga flickor i Myanmar och i andra länder.

Mer läsning

Hana Al-Khamri, journalist och nu författare av en bok om hennes tid på en kvinnoredaktion i Saudiarabien.

”Det råder total könsapartheid i Saudiarabien”

Hana Al-Khamri, är en 34 årig journalist som bor i Sverige och växte upp i Saudiarabien där hon arbetade på en kvinnoredaktion. Om detta och om kampen som kvinnliga saudiska journalister för skriver hon om i boken ”Väluppfostrade kvinnor skriver sällan historia” som släpps den 15 oktober. OmVärlden träffade henne för ett samtal.