Minst 100 000 ryska soldater har posterat sig vid den ukrainska gränsen samtidigt som landet kräver att Nato inte ska tillåtas utvidgas. USA:s president Joe Biden har sagt att han räknar med att Ryssland kommer att agera militärt, men att det i sådana fall kommer att bemötas av kraftfulla sanktioner.
Samma tongångar hörs från EU som står bakom sanktioner och hävdar att det svåra säkerhetspolitiska läget främst är orsakat av ett land.
– Rysslands agerande har provocerat fram den situation vi har i dag. Det är ytterst allvarligt. Nu får vi förhålla oss till det. EU:s medlemsländer och Nato har haft ett samordnat agerande mot de oacceptabla krav som Ryssland har ställt, säger Christian Danielsson, chef för EU-kommissionens representation i Sverige, i en intervju med OmVärlden.
När vi träffar honom på redaktionen i Stockholm är det efter flera månader av tilltagande säkerhetspolitiska spänningar. I tidningar larmar rubriker om risk för krig. I Sverige och flera andra länder ökar militären sin beredskap. FN:s mål 16 i Agenda 2030 – att skapa fredliga och inkluderande samhällen – känns avlägset.
Det finns flera förklaringar till vad som lett till dagens spända läge.
Vissa bedömare hävdar att den ryska presidenten Vladimir Putins agerande ska ses i ljuset av att hans ställning på hemmafronten har försvagats. En tolkning är att han, för att stärka sin position, vill återupprätta drömmen om ett starkt Ryssland.
Andra pekar på att den ryska uppladdningen vid gränsen till Ukraina sker samtidigt som länderna i Västvärlden är försvagade. I USA har Joe Biden rekordlåga opinionssiffror, i Storbritannien krisar regeringen efter avslöjanden om premiärminister Boris Johnsons festande under pandemin. I Tyskland har en ny regering precis tillträtt och i Frankrike är landets politiker upptagna med en valrörelse. Dessutom har höga energipriser gjort att Europa är starkt beroende av rysk gas.
EU beskriver det som att dagens spända läger beror på en rysk aggression. Det är den ryska militären som ökat sin närvaro vid gränsen till Ukraina och samtidigt varnat för att de kan ta till ”militärtekniska åtgärder” om Nato inte går med på kraven om att ändra sin säkerhetspolitiska doktrin.
Samtidigt förmedlas en annan bild av konflikten i Ryssland.
Där är budskapet att hotet kommer ifrån väst. Om vi backar tiden ett par årtionden så fanns Warszawapakten, som var Östeuropas svar på Nato. Men efter Sovjetunionens fall försvann denna militärallians, och flera av Rysslands grannar blickade västerut och har deklarerat sitt intresse för medlemskap i såväl Nato som EU. I rysk tv rapporteras om vapenleveranser till Ukraina, och Nato framställs som en fiende på frammarch.
Handen på hjärtat, har du inte en viss förståelse för att framför allt äldre ryssar känner en ökad oro då Väst närmar sig?
– Jag måste säga att jag inte har det. Det här är länders fria val. Vi lever i ett Europa där det är upp till varje land att avgöra vilken säkerhetspolitik man vill föra. Jag har inte heller någon förståelse för att det skulle finnas en oro för aggression från Nato. Det finns ingen människa i Västeuropa som har aggressiva intressen gentemot Ryssland. Det är vad vi kan kalla för fejknews. Jag har svårt att förstå det där.
Men ändå är det många i Ryssland som upplever att det finns ett hot?
– Jag vet inte hur det ser ut i Ryssland, men det förefaller som att det finns vad vi kan kalla för ett effektivt påverkanssystem, eller vi kanske kan kalla det för propaganda. Som jag ser det finns det ingen som helst grund för en sådan oro.
Osäkert om EU:s utvidgning
Samtidigt som konflikten i Ukraina blir allt mer akut, så har EU en långsiktig tanke på utvidgning.
Christian Danielsson har en lång diplomatkarriär bakom sig. Mellan 2011 och 2013 var han generaldirektör och högsta chefstjänsteman för EU:s Generaldirektoratet för grannpolitik och utvidgningsförhandlingar, och jobbade därmed mycket med frågan om unionens utvidgning.
Fler länder i västra Balkan vill gå med i EU: Albanien, Nordmakedonien, Montenegro, Serbien och Turkiet. Men den senaste tiden har allt fler börjat tveka.
I Nordmakedonien, som bytte namn på sitt land för att gå Grekland till mötes, har en konflikt med Bulgarien gjort att allt fler tappat tron på att ett medlemskap är möjligt.
I Albanien, som kraftigt reformerat sitt rättssystem för att anpassa sig till EU, växer frustrationen och många tvivlar på att det kommer att tillåtas att få gå med. I Serbien och Bosnien finns tilltagande nationalistiska strömningar och delar av de politiska systemen talar om att i stället bygga allianser med Turkiet, Kina eller Ryssland.
Opinion för att gå med i EU
Trots dessa rapporter tror inte Christian Danielsson att dessa länder kommer att vända sig bort från EU.
– Jag ser inte sådana risker. Enligt opinionsundersökningar finns det i västra Balkan ett väldigt starkt stöd för att gå framåt i EU-processen. Sedan finns det en irritation att det inte går i den takt man skulle vilja.
– Sedan 2014 har det regionala samarbetet mellan länderna i västra Balkan avsevärt fördjupats. Då får du tänka på att det här är länder som har fört krig med varandra och nu har ett samarbete inom det ekonomiska området.
