Allt började hösten 1987. En naturintresserad lågstadielärare undervisade eleverna på Fagerviksskolan i Nynäshamn om den tropiska regnskogen i Centralamerika. Läraren berättade om de stora träden och fler djur och växter än eleverna kunde föreställa sig. Samtidigt som barnen fick upp ögonen för miljön, fick de också veta att regnskog stor till ytan som en fotbollsplan skövlades varje sekund.
En fråga från en nioårig elev skulle komma att engagera hundratusentals barn och unga i Sverige, och stora delar av världen; ”Kan vi inte köpa en bit av regnskogen”?
Deras gemensamma mål var att samla in pengar för att rädda urskogen på toppen av berget Monteverde i Costa Rica. Totalt samlade kampanjen Barnens Regnskog i Sverige in över 31 miljoner kronor. Utöver det bidrog Sida med drygt sex miljoner.
Miljöengagemanget som barn
I boken ”Barnen som ville rädda världen” får läsaren följa hur kampanjen Barnens Regnskog startade, och hur det gick mer än 30 år senare. Marcus Haraldsson var ett av barnen som engagerade sig i Barnens regnskog. Miljöengagemang låg i familjen och vid elva års ålder startade han tidningen Miljö extra tillsammans med sina vänner.
– Jag blev inspirerad att skriva boken efter att ha hittat tidningarna från när jag var barn. Vi skrev redan då om elbilar, artdöd, förnybar energi och att temperaturen beräknades att öka med 1,5–4,5 grader beroende på vilka politiska beslut vi tog. Om världen hade gjort mer för 30 år sedan hade situationen inte varit så illa idag, säger Marcus Haraldsson, journalist, fotograf och författare till boken.
Marcus var tolv år när han besökte regnskogen för första gången 1990. När han åkte tillbaka drygt 30 år senare förstod han att Costa Rica har sprungit ifrån resten av världen i sitt miljöarbete, trots att landet är så litet.
– Costa Rica har lett många internationella processer. Landet är den enda tropiska nation som har vänt avskogningen, och nästan tredubblat sitt skogstäcke. Skogen som räddades av kampanjen rymmer mer än fem gånger så många arter som hela Sverige. Costaricanska Christiana Figueres var FN:s chefsförhandlare för Parisavtalet, och har även skrivit bokens förord.
Barnens framtidsbild
– Costa Rica är ett bra exempel på att en liten aktör kan göra reell skillnad. När jag var där 2021 och 2022 följde jag med en miljöpedagog som reser runt till olika skolor och undervisar i miljökunskap. Hon började med att berätta historien bakom namnet Barnens Regnskog. Sedan sa hon att regnskogen nu är i de lokala barnens händer, säger Marcus Haraldsson.
I Costa Rica pratar inte barnen om en brinnande värld. De pratar om bättre tider och att de ska plantera träd för att bevara regnskogen. Marcus Haraldsson frågade naturintresserade svenska barn hur de ser på framtiden och regnskogens framtid.
– Allt var mörkt. Barnen svarade att det inte finns något hopp, att jorden kommer att brinna upp och att vi måste byta planet. De är livrädda. Det är en av drivkrafterna till att jag har kommit upp på morgonen för att skriva den här boken. För att visa en annan sida, en positiv sida.
Certifikat på ägandeskap
Han beskriver hur svenska barn och vuxna fick certifikat på ägandeskap av ett stycke regnskog i Costa Rica. En yta lika stor som en fotbollsplan kostade 200 kronor. Gamla kartor visar hur skogen indelades och namngavs efter land. Då fanns svenska Barnens Regnskog utplacerat.
Samtidigt som projektet har ett positivt utfall där den gröna omställningen har blivit ett föredöme, finns det komplicerade aspekter.
– Ägandeskapet är symboliskt, men det finns någonting kolonialt i det hela. Statsminister Ingvar Carlsson var inne på det när han brevväxlade med barnen på Fagerviksskolan. Ett land kanske inte ska köpa en del av ett annat land. Det bodde ju folk i regnskogen. Det var lösningen som låg i tiden, men nu är det mer komplicerat.
Långsiktigt miljöarbete
Marcus hoppas att boken ska bidra till en ändrad inställning och att Sverige ska börja tänka mer långsiktigt.
– Sverige drar ner på biståndet och sina miljöambitioner dramatiskt. Politikerna tycker inte att vi ska gå före i hållbarhetsarbetet längre, att det in te spelar så stor roll eftersom vi är så små. Sedan finns Costa Rica som är otroligt mycket mindre och fattigare men som har lagt om plånboken till att tänka långsiktigt. När de lyckades finns inga ursäkter för oss att inte göra väsentligt mer.
