Jakob Wernerman har nyss gjort sin första vecka som chef för avdelningen för Sidas humanitära bistånd när OmVärlden träffar honom på myndighetens kontor.

Jakob Wernerman har nyss gjort sin första vecka som chef för avdelningen för Sidas humanitära bistånd när OmVärlden träffar honom på myndighetens kontor.

Sidas nya humanitära chef: ”Konflikter frodas och fattigdomen ökar”

Jakob Wernerman är ny chef för Sidas enhet för humanitärt bistånd. En utmanande roll när antalet kriser ökar och blir allt mer utdragna. ”Vi står inför en jätteutmaning där de begränsade resurserna ska täcka ett ökande behov”, säger han till OmVärlden.

Publicerad:

På Vallhallavägen 199 i Stockholm ekar Sidas kontorslokaler tomma. Den ökande smittspridningen har gjort att nästintill samtliga medarbetare arbetar hemifrån, men just den här dagen är Jakob Wernerman på plats.

Han är nytillträdd chef för Sidas enhet för humanitärt bistånd och har precis gjort sin första vecka på avdelningen. Mycket är fortfarande nytt.

– Det har varit väldigt speciellt att börja ett nytt jobb när det inte har varit någon på kontoret. Som chef handlar mycket om att bygga relationer med medarbetarna, det har varit en utmaning att göra på distans, men som funkat bättre än förväntat, säger Jakob Wernerman.

Det är inte bara ett speciellt år att starta ett nytt jobb på. Jakob Wernerman ska leda Sidas humanitära arbete i en tid där behovet av humanitärt stöd ökar på flera platser i spåren av coronapandemin.

Utöver pandemin leder också effekterna av klimatförändringarna till att antalet katastrofer ökar, och med dem ytterligare behov av nödhjälp till de platser som drabbas värst.

– Den humanitära situationen i världen är kanske den allvarligaste som vi någonsin har sett. Det är en otroligt oroande utveckling, men den är inte ny, utan har pågått under en längre tid.

Ökat behov av humanitärt stöd

Enligt siffror från FN är 235 miljoner människor i behov av humanitärt stöd. Det är fler än vad som någonsin har uppmätts och en ökning med 40 procent bara sedan början av 2020, vilket också föranlett FN:s generalsekreterare António Guterres att tillsätta en särskild grupp för att bekämpa en annalkande global hungerkatasrof.

Sett över en femårsperiod har de humanitära behoven fördubblats. Jakob Wernerman befarar att de kommer att fortsätta öka, samtidigt som vi ser allt fler och mer utdragna kriser.

– Det är komplexa situationer som är otroligt svåra att komma tillrätta med. Vi ska komma ihåg att det finns ett särskilt problem i den här typen av kriser, där situationen i sig riskerar att bli en nedåtgående spiral. Kriser gör att olika samhällsstrukturer förstörs, och att sårbarheten och utsattheten hos vissa delar av befolkningen förstärks, vilket i sin tur gör att konflikter frodas och fattigdomen ökar. Dessutom minskar motståndskraften för naturkatastrofer eller andra typer utav oförutsedda händelser.

För att möta den här typen av kriser anser Jakob Wernerman, precis som sin företrädare Susanne Mikhail Eldhagen, att det är viktigt att de hanteras holistiskt utifrån ett helhetsperspektiv. Därtill krävs ett samarbete mellan flera aktörer.

– Humanitära aktörer måste arbeta tillsammans med utvecklingsaktörer och fredsaktörer, dels för att möta de omedelbara humanitära behoven, men också för att identifiera och bygga upp samhällsstrukturer simultant. Det har funnits en tendens att vänta till dess att krisen är över innan man sätter in andra typer av insatser. Det kommer inte att lösa de här situationerna. Det måste göras parallellt.

Hjälp för de värst drabbade

Arbetet på Sidas humanitära enhet handlar om att analysera världsläget och kunna fördela de humanitära biståndsresurserna för att rädda liv, lindra nöd och upprätta värdighet för människor som drabbas i väpnade konflikter, naturkatastrofer och andra krissituationer.

Det akuta humanitära stödet ges i form av mat, näringstillskott, husrum och tillgång till vatten och sanitet. Det kan även handla om att stötta grundläggande sjukvård eller utbildning.

Jakob Wernerman pekar på utmaningen i att det just nu finns ett stort finansieringsgap mellan de ekonomiska resurser som behövs för att möta de växande humanitära behoven. För resurserna kommer inte räcka till.

När Sverige, tillsammans med Schweiz, tidigare i år anordnade en givarkonferens för Jemen, stod det också klart att givarna inte ens kunde lova finansering av hälften av de humanitära behoven i landet.

– Vi står inför en jätteutmaning där de begränsade resurserna ska täcka ett ökande behov och där vi behöver göra prioriteringar. I det arbetet är jag stolt över att Sverige står för ett principfast humanitärt bistånd som har som utgångspunkt att fokusera på de allvarligaste kriserna och de mest utsatta.

Med en bakgrund på MSB

Han har själv erfarenhet från att vara den som behövt be om internationell nödhjälp för Sveriges del. Jakob Wernerman kommer närmast från en roll på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) där han under de senaste åren arbetat med nationella frågor.

Under perioden på myndigheten arbetade han som operativ chef när Sverige drabbades av den stora skogsbranden 2018.

– Trots att vi hade omfattande insatser hamnade Sverige i en situation där vi behövde ta emot internationellt stöd ifrån andra länder, vilket inte hör till vanligheterna. Det har gett mig ett unikt perspektiv på vad som händer i ett land när en katastrofsituation blir så pass överväldigande att man inte klarar av det. Den erfarenheten och kunskapen tror jag är viktig i arbetet med att hjälpa länder som hamnar i liknande situationer.

Utöver MSB har Jakob Wernerman även arbetat inom FN, dels på FN:s livsmedelsprogram (WFP), men också på FN:s barnfond, Unicef. Tjänster som han inte bara har odelat har positiva erfarenheter ifrån.

Hur skiljer sig arbetet på en svensk myndighet från att arbeta på FN?

– Det är natt och dag. Svenska myndigheter har en stark konsensuskultur, struktur, ordning och reda och en rad positiva personalpolicyer där medarbetaren är i fokus. Min erfarenhet är att FN har en mycket tuffare personalpolitik och är betydligt mer hierarkiskt.

Han konstaterar också att han upplevt problem med chefer inom FN som inte varit särskilt bra, något han inte är ensam om. I en granskning av OmVärlden 2019 framkom bland annat att många unga FN-anställda mobbats och trakasserats inom organisationen.

– Det finns problem med en annan typ av ledarskap inom FN. Det är något jag tycker är en stor skillnad inom Myndighetsverige där man lägger mycket mer kraft på att försöka få fram bra chefer.

Har det alltid varit självklart för dig att arbeta med humanitär katastrofhjälp?

– Jag är uppvuxen i läkarfamilj med ett starkt samhällsintresse och starka humanistiska värderingar. Det har varit självklart för mig att jobba med att förbättra samhället på det ena eller andra sättet. Personligen har jag fått upp ögonen för den här världen och har alltid dragits till möjligheten att få göra skillnad för de värst drabbade i världen. Det har följt mig genom hela min karriär, en drivkraft att vilja göra skillnad.

Lyssna också på OmVärlden podd: Syrien – en humanitär katastrof utan slut

Susanna Sköld

Mer läsning