SD:s biståndspolitiska talesperson Mats Nordberg vill se mer satsningar på skogen i biståndet.

SD:s biståndspolitiska talesperson Mats Nordberg vill se mer satsningar på skogen i biståndet.

”Sverige måste inte alltid gå före”

Långsiktigt ska Sverige minska biståndsbudgeten ner till 0,5 procent. Mindre pengar ska gå till FN-organ som UNRWA och UNDP, biståndet ska fokusera på Afrika och gärna fler skogsprojekt. Det anser Mats Nordberg, biståndspolitisk talesperson hos Sverigedemokraterna. 

Publicerad:

Tidigare har SD velat att biståndsramen ska vara 0,7 procent av BNI. I er vårbudget sänkte ni andelen till 0,5 procent. Vad är det som gäller nu? 

– Vi hade en diskussion förra våren och bestämde att en minskning till 0,5 procent var för mycket och för snabbt och därför har vi återgått till 0,7 procent. 

Men långsiktigt vill ni att andelen ska vara 0,5 procent

– Hans Rosling konstaterade att länder som förr var mycket fattiga har övergått till att vara lägre medelinkomstländer. Är det betydligt färre länder som är fattiga behöver vi inte den omfattningen av bistånd, ge dessa länder rimliga handelsvillkor istället. FN:s rekommendation är 0,7 procent av BNI och jag kan inte se varför enprocentsmålet ska vara heligt i Sverige, det är inte ansvarfullt mot skattebetalarna när vi har så många utmaningar här hemma. 

Moderaterna vill även de överge enprocentsmålet och istället sätta budgetar som bestäms för perioder. Är det något ni kan ställa upp på?

– Ja, själva principen är bra, upptäcks grav korruption eller att ett biståndsland, som nu Afghanistan, plötsligt får ett tveksamt styre då ska kunna frysa det biståndet. Finns det då ett utgiftsmål satt till kalenderår leder det lätt till att Sida desperat pytsar ut pengar i slutet av året. Vi anser att det är bättre att kunna fondera pengar och använda de senare. 

Om man då ska banta ner till 0,7 eller 0,5 procent, var ska man skära i biståndet anser ni?

– Först och främst se över FN-systemet. Det finns ett trettiotal organisationer och vi behöver inte ligga i topp i betalning till alla, tvärtom kan vi låta bli att betala till några och fokusera på det som är viktigt, till exempel World Food Program, WFP, med mat till krishärdar, och UNHCR (FN:s flyktingorgan) som är underfinansierade. Just nu har de stora behov av att sätta upp flyktingläger omkring Afghanistan. 

Och till vilka FN-organ ska man minska eller strypa det svenska biståndet?

- UNRWA som ger pengar till palestinska flyktingar, där har Hamas för stora möjligheter att plocka ut pengar till exempel till organisationens propaganda. Det är dessutom inte rimligt att FN har ett alldeles eget organ för palestinska flyktingar när UNCHR även kan sköta det. Sedan anser vi att Sverige generellt ska ge mer till bilaterala projekt där man har bättre kontroll över vart pengarna går.

Vart ska dessa bilaterala pengar gå till i högre utsträckning? 

– En större andel bör gå till Afrika, det är en kontinent som inte lyckas komma i gång efter alla dessa år. Mindre medel till Sydostasien, jag ser Afrika som vårt närområde vilket inte Sydostasien är. Ett område som vi i Sverige är duktiga på är skog, där finns mycket att göra, inte minst söder om Sahara som behöver nyplanteringar. 

I din biografi på riksdagen står det att du är konsult i skogsfrågor och har arbetat åt Sida.

– Ja, alla biståndsprojekt jag varit inblandad har haft att skog att göra.  Det sker en katastrofal förstörelse i många länder där skogen försvinner för att man eldar upp den. Svenska biståndsprojekt borde även satsa mer på att bygga upp regionala mindre städer som minskar trycket på de stora miljonstäderna som växt upp i Afrika. 

Hur ser SD på demokratibistånd?

– Det är bistånd som är svårt att följa upp. Principen bör dock vara att länder som får demokratibistånd ska vara rättsstater med likhet inför lagen, ser man att demokratin missbrukas, om minoriteter förtrycks, om tidningar stängs ner, då ska man ta en dialog och minska biståndet. 

– Det finns även partinära bistånd där svenska partier får medel efter sin storlek för att stötta broderpartier i andra länder. Det är en del av demokratibiståndet som vi blivit systematiskt utestängda från samtidigt som andra partier har stött totalitära systerpartier. Vi har lagt in projekt efter projekt men motarbetas systematiskt

Vad är det för projekt ni velat satsa på?

– Jag vill inte nämna namn eftersom det är lite farligt för dessa organisationer, men det är stöd till demokratiska partier för att de ska kunna häva sina åsikter. Det rör sig inte om extremhöger utan stora oppositionspartier.

SD betonar ofta att hjälpen ska vara där och inte här, att satsningar ska göras i de fattiga länderna vilket då minskar flyktingströmmarna till Sverige. Borde inte ni egentligen vara partiet som ger ökat snarare än minskat stöd? 

– I många år var vi det,  i våra budgetar lade vi mer för att markera just detta,  men med flyktingvågen 2015 konstaterade vi att Sverige inte klarar det. Vi har ett pensionssystem som håller på att haverera, vi har en sjukvård som inte är anpassad till vår befolkningsmängd. Eftersläpningen i integration kostar och det finns inte en oändlig mängd pengar.

Så vem ska betala så att fattiga inte behöver fly till Europa och Sverige?

– Sverige måste inte alltid gå före, det är inte säkert att alla andra följer efter. Vi kan även säga att nu vi gjort vårt och nu inväntar vi er. Det är bara Sverige och Norge av alla länder som lägger en procent av BNI.

Mer läsning

EU-kommissionärerna Stella Kyriakides och Jutta Urpilainen

”Vaccinrättvisa är en geopolitisk nödvändighet”

Som Team Europe måste vi infria löftet om att stödja låg- och medelinkomstländer genom att dela med oss av över 250 miljoner doser före årets slut. Så här långt har EU-länderna endast delat med sig av ungefär 50 miljoner doser. Nu är det dags att fullgöra detta åtagande, skriver EU-kommissionärerna Stella Kyriakides och Jutta Urpilainen.

Hana Al-Khamri, journalist och nu författare av en bok om hennes tid på en kvinnoredaktion i Saudiarabien.

”Det råder total könsapartheid i Saudiarabien”

Hana Al-Khamri, är en 34 årig journalist som bor i Sverige och växte upp i Saudiarabien där hon arbetade på en kvinnoredaktion. Om detta och om kampen som kvinnliga saudiska journalister för skriver hon om i boken ”Väluppfostrade kvinnor skriver sällan historia” som släpps den 15 oktober. OmVärlden träffade henne för ett samtal.