Fredrika Andersson, klimatrepresentant för Sveriges ungdomsorganisationer (LSU) på ungdomskonferensen Youth4Climate i Milano.

Fredrika Andersson, klimatrepresentant för Sveriges ungdomsorganisationer (LSU) på ungdomskonferensen Youth4Climate i Milano.

”Sverige måste visa att en omställning är möjlig”

Fredrika Andersson är Sveriges representant för unga på klimatmötet COP26 i Glasgow. Mötet har tidigare flyttats fram och världen står inför ett momentum. ”Vi befinner oss i en klimatkris och världens makthavare måste agera nu”, säger hon till OmVärlden.

Publicerad:

När OmVärlden ringer upp Fredrika Andersson, klimatrepresentant för Sveriges ungdomsorganisationer (LSU), befinner hon sig på ett tåg på väg till Milano för att delta i ungdomskonferensen Youth4Climate, som arrangeras strax innan det stora klimatmötet COP26.

Klimatmötet skulle från början ägt rum under förra året, men fick skjutas på framtiden på grund av coronapandemin. I år blir COP26 slutligen av i Glasgow där FN-mötet hålls den 31 oktober till 12 november. På mötet ska de deltagande länderna förhandla om hur Parisavtalet ska genomföras och hur ambitionerna kan höjas i klimatpolitiken. Men innan dess arrangeras för första gången ungdomsmötet Youth4Climate i Milano, vilket blir Fredrika Anderssons första stopp. Hon har nyss passerat Lausanne i Schweiz. Bergen målar upp sig utanför tågfönstret och mobiltäckningen bryts då och då.

– Det känns fantastiskt spännande att kunna resa igen. Sen är det klart att det är annorlunda att sitta med munskydd på och se så många människor, men det är verkligen en ynnest att kunna resa, säger hon till OmVärlden.

Fredrika Andersson har några timmar kvar innan hon anländer till Milano där världens unga samlas för att sätta press på politikerna inför klimattoppmötet i Glasgow. Eftersom mötet skjutits upp har de länder som skrivit under Parisavtalet fått en förlängd deadline att lämna in sina klimatplaner till FN, en rapportering som vanligtvis ska ske vart femte år. Hittills har 113 av 191 länder lämnat in nya planer, men fortfarande saknas uppdaterade klimatplaner från drygt 75 länder.

– Världsledarna har nu haft extra tid på sig och vi har dessutom fått ett uppskjutet COP26. Nu är det hög tid att de sätter sig ner, kompromissar och fattar de beslut som krävs för att vi ska kunna begränsa den globala uppvärmningen till under 1,5 grader, säger Fredrika Andersson.

Viktig fråga om utsläppshandel

Redan på det förra klimattoppmötet, COP25, skulle frågan om utsläppshandeln i den så kallade regelboken för Parisavtalet avhandlas, men länderna kom aldrig fram till någon lösning. Frågan ligger därför kvar på bordet inför COP26-mötet i Glasgow.

– Vi behöver skapa ytterligare momentum för att världens länder ska lämna in sina klimatplaner och komma närmare varandra kring frågan om transparens. Det som kallas artikel 6, som är utsläppshandeln, är väldigt avgörande frågor och vi ser att länderna befinner sig väldigt långt ifrån varandra. Det är extra viktigt att utsläppshandeln inte blir ett sätt för rika länder att köpa sig fria från klimatåtgärderna, säger Fredrika Andersson.

Nyligen presenterade Kinas president Xi Jinping ett löfte om att landet ska sluta bygga nya kolkraftverk utomlands. Över 70 procent av all kolkraft som byggs i världen idag är finansierade av Kina och många av verken byggs i utvecklingsländer. Sammanlagt har Kina investerat motsvarande tiotals miljarder dollar för att bygga kolkraft i 152 länder de senaste tio åren. Beskedet väcker hopp om en mer ambitiös klimatpolitik, men med bara några veckor kvar till COP26 är det fortfarande osäkert om president Xi Jinping kommer att delta i klimattoppmötet.

– Det är uppenbart att många länder behöver göra mycket mer, och Kina är ett av de länderna. Man är ganska svältfödd på bra klimatpolitik när man engagerar sig i de här frågorna och blir därför glad för de små stegen, men det krävs otroligt mycket mer.

Fredrika Andersson framhåller att även andra länder bär ansvar Kinas stora utsläppsandel.

– Kina står för en stor del av världens utsläpp, men de utsläppen kommer från varor som vi i andra länder konsumerar. Om man tittar på Kinas utsläpp per capita och jämför med Sveriges så är Sverige den större klimatboven, även historiskt sett. Det betyder att alla länder behöver göra mer, särskilt de länder som har allra bäst förutsättningar. Sverige behöver verkligen gå före nu och visa att en omställning är möjlig.

Efterfrågar höjda ambitioner

För ett år sedan framhöll Fredrika Andersson i en intervju med OmVärlden att Sverige behöver högre ambitioner i sin klimatpolitik. En del har hänt sedan dess, men hon anser fortfarande att Sverige kan och borde göra mer.

– Sveriges klimatpolitik med målen till 2045 har legat fast sedan dess, det som hänt är att det kommit till ny politik på EU-nivå som inte är i linje med 1,5-gradersmålet. Där har Sverige drivit på för högre ambitioner inom EU, vilket vi ser väldigt positivt på. Men vi kan och behöver göra med.  

Sveriges mål om netto noll till 2045 är inte heller är i linje med Parisavtalets mål, enligt många bedömare.

– Vi kan inte bara prata om netto-noll, utan måste börja se till när vi är fossilfria på riktigt. Vi har extremt bra förutsättningar i Sverige och vi har byggt vår välfärd på tidigare koldioxidutsläpp. Därför har vi ett stort ansvar.

Fredrika Andersson vill se att Sverige och andra länder tar krisen på allvar och behandlar den som just en kris. Inför COP26 framhåller hon att det fortfarande finns hopp, bara vi agerar nu.

– IPCC:s rapport visar att uppvärmningen stannar av relativt snabbt när vi väl slutar bränna fossila bränslen. Det finns tid att rädda det som räddas kan, det är inte så att vi ska lägga oss ner och ge upp och tänka att det redan är kört. Vi befinner oss i ett hus som brinner och behöver rädda så mycket som det bara går.

Mer läsning

EU-kommissionärerna Stella Kyriakides och Jutta Urpilainen

”Vaccinrättvisa är en geopolitisk nödvändighet”

Som Team Europe måste vi infria löftet om att stödja låg- och medelinkomstländer genom att dela med oss av över 250 miljoner doser före årets slut. Så här långt har EU-länderna endast delat med sig av ungefär 50 miljoner doser. Nu är det dags att fullgöra detta åtagande, skriver EU-kommissionärerna Stella Kyriakides och Jutta Urpilainen.