Tre kvinnliga journalister i Afghanistan som sökt skyddat boende

Tre kvinnliga journalister i Afghanistan som sökt skyddat boende

Afghanistans kvinnliga journalister hotas till tystnad

I takt med att osäkerheten i Afghanistan ökar i skuggan av de utländska truppernas reträtt attackeras allt fler journalister. OmVärlden har mött tre kvinnliga journalister på ett skyddat boende i huvudstaden Kabul.

Publicerad:

Den 2 mars i år sköts tre kvinnliga journalister ihjäl på en gata i staden Jalalabad, i Nangarhar, i östra Afghanistan. Kvinnorna, som arbetade på tv-kanalen Enikaas TV, hade just slutat för dagen. De var på väg hem när gärningsmännen öppnade eld mot dem. 

Händelsen är dessvärre inte unik. Den utgör bara en liten en del av den våg av riktade attacker mot journalister och människorättsaktivister som just nu sveper över det krigshärjade landet. 

Fler än trettio afghanska journalister har mördats de senaste åren. Och sedan fredsförhandlingarna mellan talibanerna och regeringen inleddes förra hösten har flera hundra tvingats fly för sina liv och gömmer sig nu i skyddade boenden på hemlig ort. 

Tre av dem är Nadia Momand, Selgay Ehsas och Haya Habibi.

Nadia Momand
Nadia Momand Foto: Göran Engström

”Ingen respekt för journalister”

Som journalist i Afghanistan lever du under konstant dödshot, konstaterar Nadia Momand med ett lugn som får det att framstå som den mest självklara sak i världen. 

– Det gäller inte bara kvinnor, utan alla journalister. Men visst, det är extra tufft för kvinnor. Speciellt i ett traditionellt område som Nangarhar, som präglas av synen att vi kvinnor ska hålla oss hemma och absolut inte arbeta.

Nadia Momand har blivit hotad många gånger. Ibland har hoten lämnats till arbetsgivaren, men det vanligaste har varit att de kommer som personligt riktade meddelanden eller samtal till hennes privata mobiltelefon. 

Senast det hände var samma dag som hennes tre kvinnliga kollegor på Enikaas TV mördades, berättar hon.

– På väg hem från jobbet var det en bil som förföljde mig, och jag var tvungen att ta en omväg för att de inte skulle hitta mig. Senare på kvällen ringde de och hotade mig.

Nadia Momand har arbetat som journalist i fem år. Trots de stora riskerna stöttar hennes familj henne villkorslöst. Som journalist vill hon vara det afghanska folkets röst och föra fram dess åsikter till regeringen så att människor kan få det bättre, säger hon. 

– En annan anledning är att jag vill visa att även kvinnor kan arbeta som journalister och att vi är stolta över det vi gör.

Vid sidan om arbetet på tv-kanalen arbetar hon extra som språklärare på mellanstadiet. Men det var alltså innan den dödliga attacken på kollegorna i mars. Nu bor Nadia Momand med ett 30-tal andra hotade journalister på ett skyddat boende i Kabul, många timmars bilresa hemifrån. 

Flykten och boendet arrangeras av organisationen Afghanistan Journalist Safety Committee (AJSC), som arbetar över hela landet med utbildning och säkerhet av lokala journalister.

Är du rädd?

– Jag var det innan jag kom hit, men här känner jag mig trygg. 

Nadia Momand oroar sig för vad den nuvarande situationen ska göra med demokratin och yttrandefriheten i Afghanistan. Fortsätter det så här, med i stort sett dagliga attacker mot kollegor runt om i landet, så är hon osäker på om den oberoende journalistiken kommer att överleva.

Vem som ligger bakom attackerna vet hon inte, men hon misstänker flera grupper: talibanerna, al-Qaida och Daesh (IS). Oavsett vilken så är målet det samma, nämligen att tysta folkets röst.

På frågan om hon tänker återvända till jobbet om situationen stabiliseras igen, svarar hon ja med eftertryck.

– Jag kommer att fortsätta att arbeta som journalist så länge jag lever. Jag ger aldrig upp.

Selgay Ehsas
Selgay Ehsas Foto: Göran Engström

”Jag är trots allt hoppfull”

– De säger att de ska döda mig, precis som de dödade mina kollegor.

Selgay Ehsas har blivit hotad till livet så många gånger att hon inte längre håller räkningen. De både ringer och skickar meddelanden till hennes telefon, berättar hon. Varje gång det händer så blockerar hon numret, men det hjälper inte – hoten fortsätter att komma.

– Det vanligaste är att de säger att jag ska stanna hemma och inte gå till jobbet, annars kommer det att gå för mig som det gjort för mina kollegor.

Även Selgay Ehsas familj, mamma, pappa och hennes bröder har blivit hotade. Budskapet är alltid det samma: stoppa er dotter från att arbeta som journalist. 

Att det inte rör sig om tomma hot blev familjen varse för fyra månader sedan, då någon placerade en magnetisk bomb på deras bil. 

– Åtta personer skadades, men lyckligtvis var det ingen som dog. Det var efter den attacken som jag fick hjälp att fly till Kabul, säger Selgay Ehsas.

Vem som låg bakom bombdådet vet hon inte, men i Nangarhar finns både talibaner och Daesh och båda dessa grupper är emot journalister. Speciellt kvinnliga, konstaterar Selgay Ehsas.

Hon har arbetat som journalist i tre år, och blev journalist för att hon tyckte att det verkade vara ett roligt jobb. Det viktigaste med jobbet är att berätta för den egna regeringen och omvärlden vad som händer i Afghanistan, om orättvisorna och våldet, förklarar hon.

Parallellt med jobbet utbildar sig Selgay Ehsas till sjuksköterska. Hon gör det för att hennes föräldrar vill det, själv tänker hon aldrig ge upp journalistiken, säger hon.

Trots hoten har familjen alltid uppmuntrat henne att fortsätta sitt jobb. Men efter attacken då tre av kollegorna dödades har hennes mamma och pappa bett henne att sluta. 

– De är rädda att jag ska mördas, man jag har sagt åt dem att jag aldrig kommer att sluta. 

Är du rädd ibland?

– Ja, absolut! Jag blir rädd när jag tänker på vad som hände med mina kollegor, men sedan jag kom till Kabul känner jag mig säker. Trots allt är jag hoppfull, och jag kommer att gå tillbaka till jobbet så fort situationen i Nangarhar blir bättre.

Haya Habibi
Haya Habibi Foto: Göran Engström

”Vi är den enda sanna rösten”

Inom loppet av tre månader förlorade Haya Habibi fyra av sina kvinnliga arbetskollegor. Först var det Malalai, berättar hon. 

Journalisten Malalai Maiwand och hennes chaufför dödades när beväpnade män öppnade eld mot deras bil i mitten av december förra året. Sedan kom morden på de tre kollegorna i Jalalabad, i år.

Varför just hon och hennes kollegor varit så utsatta är svårt att säga. Men det kan ha att göra med att Enikaas TV är den enda tv-kanalen i Nangarhar som inte låter sig påverkas av någon sida i konflikten, menar hon.

– Vi är den enda oberoende, sanna rösten i provinsen.

Våldet mot journalister i Afghanistan är inte bara politiskt och ideologiskt betingat. Det finns många som vill tysta det fria ordet. Den utbredda korruptionen, fattigdomen och laglösheten fungerar som katalysator för kriminella nätverk som tjänar pengar på rån, utpressning, kidnappningar och mord.

Haya Habibi berättar att hennes chef på tv-kanalen satt kidnappad i sex månader. Det var först efter att en lösensumma på 100 000 US dollar betalats ut som han släpptes. 

Själv har hon blivit hotad flera gånger. 

– När de första hoten kom bestämde jag mig för att klä mig annorlunda så att de inte skulle känna igen mig. Det hjälpte ett tag, men sedan började de förfölja mig igen. Jag har även bytt simkort i min telefon flera gånger, men det hjälper också bara tillfälligt, säger Haya Habibi.

På det skyddade boendet i Kabul känner hon sig trygg. Samtidigt finns oron för familjen där hela tiden. Den handlar dels om att den ska utsättas för hot och våld, men det finns också en ekonomisk oro.

– Det är vi som försörjer våra familjer, om inte vi kan arbeta så har de ingen inkomst, säger Haya Habibi. 

Hennes kollegor nickar instämmande. Hoten till trots stöttar Haya Habibis familj henne.

– De säger att om det är det här jag vill ägna mig åt så ska jag fortsätta att göra det.

Mer läsning