En småbrukare i Sapa, Vietnam, går genom sin skog av bambu. Forskare hävdar att bambuskogar kan vara ett effektivt sätt att binda koldioxid.

En småbrukare i Sapa, Vietnam, går genom sin skog av bambu. Forskare hävdar att bambuskogar kan vara ett effektivt sätt att binda koldioxid.

Bambu kan fungera som "kolsänka”

Mer och mer tyder på att bambu är en ypperlig så kallad ”kolsänka”. Forskare förespråkar därför att bambuplantager ska kunna bli en del av handeln med utsläppsrätter – vilket kan skapa intäkter för fattiga länder. ”Men inget händer” säger forskaren Rattan Lal.

Förra året visade forskning från ett indiskt universitet att särskilt två sorters bambu, det snabbväxande gräset som kan odlas på varma breddgrader, har mycket hög potential att lagra in koldioxid från atmosfären i sin biomassa och därmed vara en så kallad ”kolsänka”.

All skog och växtlighet som är perenn fungerar som kolsänka, så länge den står kvar. En svensk skog suger till exempel upp ungefär fyra ton koldioxid per år och hektar.

De indiska forskarna fann att bambu har potential att lagra in så mycket som 17 ton koldioxid per år och hektar. De konstaterar samtidigt att bambuns möjligheter som kolsänka är långt ifrån helt utforskade.

”Ett väldigt bra alternativ”

Det har i flera år diskuterats om bambuplantager på grund av sin kolfälla-potential kan bli en del av handeln med utsläppsrätter, det vill säga att bönder i exempelvis Sydostasien skulle kunna ersättas för att odla bambu och låta den stå för att suga upp koldioxid.

En av de som länge förespråkat detta är Rattan Lal, jordforskare vid Ohio state university och expert på koldioxidlagring. I forskning från 2015 utforskade han möjligheterna tillsammans med några indiska kollegor.

– Jag tycker att bambu för koldioxidinlagring vore ett väldigt bra alternativ, säger han till OmVärlden.

Något som komplicerar det hela är dock att avgöra hur de småskaliga bönderna som odlar bambu i Asien eller Afrika ska ersättas, fortsätter han.

– Ska man gå efter en uppskattning av hur mycket koldioxid som lagras in, det är frågan. Och den andra frågan är på vilken nivå småbönderna ska få betalt, säger han.

Därefter måste man hitta ett system som fungerar: ska bönderna kompenseras genom privata företag eller genom staten – eller en kombination av båda?

Bambuskog på 120 dagar

Bambuns mycket snabbväxande natur gör att gräset fått uppmärksamhet som ett material för allt från bestick till hus och kläder. Bambuskogen blir fullvuxen på mellan 120 och 150 dagar. För att den ska fungera som kolsänka måste bambun därefter stå kvar. Skördas den och bränns så lösgörs koldioxiden i atmosfären igen. Det är ett långsiktigt åtagande och inte gratis för bönderna som tar sig an det, poängterar Rattan Lal.

I USA finns exempel på när företag betalat bönder för koldioxidinfångning. Problemet är att bönderna inte får tillräckligt med ersättning, säger Rattan Lal.

– De betalar ungefär sex till åtta dollar per utsläppskredit. Jag har räknat på det och publicerat min forskning som visar att det rimliga priset vore 30 till 35 dollar per kredit. Krediterna kan säljas vidare till höga summor och då har ju bönderna inte fått rimligt betalt.

Låg ersättning till bönderna

EU har under sin satsning Gröna given ambitioner att sätta upp ett regelverk för liknande sorts vad man kallar ”koldioxidjordbruk”. Regelverket väntas presenteras under 2022.

I USA finns det i dag en start-up som är pionjär inom handel av utsläpp mellan småskaliga bönder och företag. Indigo AG, som start-upen heter, släppte sina första utsläppskredit i somras.

I ett samtal med TV-kanalen CNBC pratar företagets vd om samma bekymmer som forskaren Rattan Lal tar upp gällande bambu: hur ser man till att bönderna får tillräckligt betalt för sina kolsänkor?

– Det oror mig. För vi måste börja ge mark tillbaka till planeten på det här viset, eftersom vi använder för mycket i dag. Man pratade om detta redan när Parisavtalet skrevs – men inget händer, säger Rattan Lal.

Mer läsning