Klimatkonferensen i Glasgow är slut. En hel del besvikelse, inte minst från utvecklingsländerna.

Klimatkonferensen i Glasgow är slut. En hel del besvikelse, inte minst från utvecklingsländerna.

Besvikelse men även lite hopp efter Glasgowmötets slut

De höga förhoppningarna om mer pengar till fattiga länders klimatskador samt tuffa formuleringar om stopp för stöd till fossila bränslen infriades inte på klimatmötet. Ändå menar experter som OmVärldens reporter på plats pratat med att COP26 är ett steg framåt.

Publicerad:

Marshallöarnas delegat Tina Stege hade tillbringat två veckor i Glasgow med att kämpa för att hennes lilla önation ska få det ekonomiska stöd som är avgörande för att den ska klara att hantera alla konsekvenser som klimatförändringarna för med sig. När FN:s klimattoppmöte – ett dygn för sent – gick mot sitt avslut på lördagskvällen stod det klart att hon och de andra fattiga och klimatdrabbade ländernas delegationer skulle bli tvungna att kompromissa och besvikelsen var stor. 

Den sluttext som klubbades av mötet saknade skrivningar om den fond för klimatförluster och skador som utvecklingsländerna efterfrågat inför COP26. Klimatfinansiering har hittills varit underfinansierat och både forskare och civilsamhället har varnat för att det kan få svåra konsekvenser. Många fattiga länder lägger redan avsevärda delar av sin BNP på att ta hand om de skador som orsakats av exempelvis kraftfullare stormar, översvämningar och torka. 

Långt ifrån 100 miljardersmål

Men även om man inte fick själva finansieringsfonden så tog man sig ändå en bit i frågan om klimatskador, säger Zoha Shawoo, forskare vid Stockholm Environment Institute (SEI), specialiserad på klimatfinansiering. Mötet beslutade att sätta igång den organisation som ska hjälpa länder med hur de ska hantera klimatskador, den som kallas Santiagonätverket.

– Vi var oroliga att den inte skulle startas vid det här mötet utan skjutas fram, men det blev faktiskt en hel del framsteg kring hur den organisationen ska fungera, säger Zoha Shawoo.

Texten är också tydlig med att rika länder ska bekosta Santiagonätverkets arbete.

– Men det är viktigt att inte förväxla det med att själva finansieringen av klimatförluster, alltså den föreslagna fonden. Den fick man inte, däremot ska det starta dialoger med målet att i slutändan skapa en sådan fond.

När det gäller finansiering av utvecklingsländernas klimatanpassning uppmanar sluttexten rika länder att åtminstone dubbla sina bidrag till år 2025.

– Men vi är fortfarande långt ifrån det mål på 100 miljarder dollar per år som utvecklade länder lovat att bidra med under Parisavtalet, säger Zoha Shawoo.

I texten ber de rika länderna om ursäkt för att man inte samlat ihop de pengar man lovat. 

Indien satte stopp

Förutom klimatfinansiering blev det mest omtalade beskedet från klimatmötet det som handlade om att subventioner till fossila bränslen. Årets text var det första i dessa sammanhang där man uttryckligen nämner elefanten i rummet: fossila bränslen. Ända till den sista timmen av Glasgowmötet löd formuleringarna i sluttexten dessutom relativt starkt att ineffektiva subventioner till fossila bränslen, inklusive kolkraft, skulle ”fasas ut”. Många såg det som en stor vinst för mötets ledning och för planeten. Men koljätten Indien tillsammans med Kina vägrade att gå med på att godkänna texten om formuleringen inte mildrades till ”fasa ner”. Med en mötesordföranden nästan i tårar och till många länders förskräckelse fick det bli så.

– Det är vagt formulerat och urvattnat, men nu pratar vi åtminstone om fossila bränslen och formuleringen finns där som ett ankare för framtida förhandlingar, säger Mathias Fridahl, klimatforskare vid Linköpings universitet, som varit observatör vid mötet.

En annan viktig skrivning uppmanar länderna i stället för att vänta flera år med att lämna in nya planer och löften om utsläppsminskningar ska göra det redan nästa år, 2022. 

– Det är jag speciellt glad för. Jag hoppas att det ska ske varje år fram till 2025, när det är dags att lämna in nya löften enligt Parisavtalet, säger Mathias Fridahl.

Texten från Glasgow kallades ”historiskt” av Frans Timmermanns, EU:s chefsförhandlare, och många andra har varit mycket positiva till det beslut man till slut landade i.

1,5-gradersmålet vid liv

Kritiken mot COP26 är samtidigt förstås stor, inte bara när det gäller finansieringsfrågan utan också att de löften som länderna gett inte räcker för att uppnå målen i Parisavtalet på maximalt två graders temperaturhöjning men helst 1,5 grader. För att klara det behöver vi få ner utsläppen med 45 procent till 2030. 

Jennifer Morgan, verkställande direktör för Greenpeace International, sa till tidningen the Guardian om sluttexten: “Den är mesig och 1,5-gradersmålet hålls bara precis vid liv”, men lägger samtidigt till ”men en signal har sänts att kolens era är på väg att ta slut. Och det spelar roll”.

Karin Lexén, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen säger att sluttexten inte motsvarar det som skulle behövas för den klimatkris vi står inför.

– Det som är positivt är att länderna redan nästa år ska komma tillbaka med förstärkta klimatplaner och mål, säger hon. 

Det är otroligt viktigt, för det betyder att man erkänner att vi inte kommit tillräckligt långt, enligt henne.

– Det är positivt också att det nämns kol och fossila subventioner, men trist att Indien tryckte på så att det till slut blev ett väldigt urvattnat språk. 

Skulle du säga att det här mötet höjer de globala klimatambitionerna?

– Nej, jag skulle säga att det här mötet gör det möjligt för länderna att höja sina klimatambitioner. Men det är upp till bevis nu.

Mer om vad som beslutades under COP26 går att höra i OmVärlden podd som kommer i början av veckan.

Mer läsning