Biståndet når inte ut till civilsamhälles­organisationer

Den nuvarande strukturen för utbetalning av bilateralt bistånd gynnar stora västerländska mellanhandsorganisationer på bekostnad av lokala afrikanska gräsrotsorganisationer. Sida instämmer i kritiken men anser att Sverige ligger i framkant i sin strategi för civilsamhällesorganisationer.

Publicerad:

Ett djupt rotat problem i dagens biståndsvärld är en förlegad kolonial inställning till internationell utveckling som bidrar till att afrikanska länder och organisationer förblir beroende av internationellt bistånd. Den hårda kritiken riktas i en studie gjord av ClearView Research på uppdrag av Vodafone Foundation. Författarna till studien anser att den nuvarande strukturen för utbetalning av bilateralt bistånd gynnar västerländska mellanhandsorganisationer, på bekostnad av lokala afrikanska civisamhällesorganisationer.

Internationella NGO:s beskrivs ha rätt kompetens, trovärdighet samt resurser för att ta emot bistånd. Många stora internationella NGO:s flyttar sina huvudkontor till Afrika och registrerar sig som en lokal organisation. Det ökar deras legitimitet och synlighet och de kan rekrytera den bästa lokala arbetskraften, vilket försvårar för gräsrotsorganisationerna att etablera sig.

Enligt siffror från Candid Foundation och African Grant Makers 'Affinity Group (AGAG), ökade det amerikanska biståndet till Afrika, från 288 miljoner till 1,5 miljarder dollar mellan åren 2002 och 2012. Merparten av biståndet gick till organisationer som har sina huvudkontor utanför Afrika, stora internationella NGO:s som kanaliserar bistånden till mindre partnerorganisationer. Flera respondenter uppskattar att endast hälften av det bilaterala biståndet når Afrika.

– Jag har sett den här studien tidigare och en hel del andra studier på samma tema så vi är synnerligen medvetna att frågan är på tapeten och vi är väldigt angelägna till att bidra till att lösa ut de hinder rapporten tar upp. Det är fortfarande en väldigt skev fördelning av finansiellt stöd, 93 procent går via internationella civilsamhällesorganisationer eller DAC-länders inhemska civilsamhällesorganisationer, säger Viveka Carlestam, policyrådgivare på enheten för det civila samhället på Sida.

DAC är OECD:s biståndskommitté, som är ett internationellt forum för många av de största biståndsleverantörerna. Det finns 30 medlemsländer och partners i DAC. Det övergripande målet för DAC är att främja utvecklingssamarbetet och relevant politik för att bidra till implementationen av Agenda2030 som inkluderar hållbar ekonomisk utveckling, utrota fattigdom, förbättring av levnadsstandarder i U-länder och att avskaffa beroendet av bistånd.

Kraven måste förenklas
Civilsamhällesorganisationer spelar en nyckelroll i att hjälpa människor att göra anspråk på sina rättigheter, främja demokrati, stötta i humanitära situationer, bilda partnerskap och utveckla policys genom dialog, men de begränsas av hinder på internationella, nationella och organisatoriska plan. Det lyfter både studien som riktar kritiken samt OECD.

En uppförsbacke för gräsrotsorganisationer att etablera sig enligt studien är den faktor att det sätts höga krav på organisationer för att ta emot bistånd. Inte sällan finns lokala hinder som sätter käppar i hjulen för civilsamhällesorganisationer genom juridiska och reglerande ogynnsamma strategier. Övervakning, kontroll och förtryck av NGO:s verksamhet i form av betungande ansvarsskyldighet, hög beskattning på internationell finansiering. Konsekvensen är att många organisationer därmed inte registrerar sig vilket försvårar deras möjlighet att etablera sig och bli legitima.

Viveka Carlestam hänvisar till en rapport som Sida har varit en del av, som släpptes 2020, utförd av OECD tillsammans med DAC:s 30 medlemsländer. Studien visar hur DAC-länderna, inklusive Sverige, stödjer och samverkar med det civila samhället och den identifierar förbättringsområden för utvecklingseffektivitet i allt stöd och samarbete med det lokala civilsamhället i utvecklingsländerna.

– Den studien visar bland annat att vi behöver bli betydligt duktigare på att nå ut och stödja rörelser, informella aktörer, gräsrötter osv, som har en enorm förändringspotential men som vi av olika skäl fortfarande inte når ut till. Vi behöver ge mer kärnstöd och direktstöd till det lokala civilsamhället och vi måste förenkla och minska de administrativa kraven och ansökningsförfaranden för att stärka lokalt ägarskap, säger Viveka Carlestam.

Viveka Carlestam är positivt inställd till att en rad förbättringsområden har identifierats och säger att det är i Sidas intresse att de efterföljs. Sverige har tillsammans med de 30 medlemsländerna i juni 2021 antagit en juridisk bindande rekommendation inom OECD/DAC som styr medlemsländernas civilsamhällesstöd och som eftersöker skärpning när det gäller utveckling effektivitet i civilsamhällesstödet. Sida kommer i år ha två seminarier för att uppmärksamma frågan om att stärka lokalsamhällets ägarskap och makt samt har lyft frågan om internationella NGO:s framtida nya roll.

– En svensk biståndsorganisation får inte stöd för sin verksamhet från Sida om det inte finns en lokal partner. Det har varit hörnstenen i Sidas CSO-strategi sedan 70-talet. Så där ligger Sverige jättebra till för så ser det nödvändigtvis inte ut i de andra, DAC-länders CSO:strategier, om de överhuvudtaget har någon. Så om man tittar internationellt ligger Sida i framkant. Det säger också OECD när det är referentgranskning i alla länders bistånd. Vi ligger bra till och civilsamhällesstödet från Sida har gott anseende, säger Viveka Carlestam

Mer läsning

Rädda Barnen: Klimatkrisen är en barnrättskris

Värmeböljor, översvämningar och skogsbränder är något som barn födda idag kommer att leva med i framtiden. Dagens ettåringar kommer under sin livstid uppleva sju gånger fler värmeböljor än om de fötts för 60 år sen visar en beräkning från Rädda Barnen. ”Klimatkrisen också är en barnrättskris”, säger Karen Pilgrims, tematisk rådgivare på Rädda Barnen.