De brännande frågorna på COP26: Klimatfinansieringen

Mathias Fridahl, forskare i klimatpolitik vid Linköpings universitet, hjälper OmVärlden att reda ut vilka som är de viktigaste frågorna under kommande klimattoppmötet COP26. Andra delen i vår artikelserie handlar om uppdelningen av klimatnotan.

Publicerad:

För att hjälpa utvecklingsländer att motverka, mildra och anpassa sig till klimatförändringarna slöt världens länder år 2019 en överenskommelse om att rika länder till år 2020 skulle ha mobiliserat årliga bidrag på 100 miljarder amerikanska dollar. Löftet har sedan dess varit centralt i det internationella klimatarbetet.

– Många fattiga länder uppfattade det här löftet som att de rika länderna skulle ta skattemedel och föra över till fattiga länder, säger Mathias Fridahl, forskare i klimatpolitik.

Den uppfattningen delades dock inte av en del rika länderna. Bland dem såg man det som att en begränsad del skattemedel kunde användas, som hävstång för att ställa om privata investeringar så att dessa kan utgöra en stor del av klimatfinansieringen.

Frågan skapar fortfarande en klyfta och över tid har man inte lyckas definierat vad begreppet klimatfinansiering ska innebära och vad som ska rymmas inom det: Privata och allmänna pengar – eller endast allmänna?

– Räknar man in privata klimatinvesteringar så når vi lätt målet på 100 miljarder per år. Ska bara allmänna medel räknas in så blir det svårare, säger Fridahl.

USA håller emot

Utgår man från det senare har världen misslyckats med att leverera de 100 miljarder dollar som man lovat. Det har resulterat i att till exempel klimatanpassning är underfinansierat, särskilt för de av världens länder som är allra mest utsatta för klimatförändringarnas konsekvenser.

Bidenadministrationen i USA har visserligen lovat att dubbla sitt bidrag till klimatfinansieringen under kommande år. Och även länder som Sverige trappar upp sitt klimatbistånd. Samtidigt är det i Glasgow dags att påbörja samtal om hur klimatfinansiering och löftena om det ska skalas upp ytterligare, säger Mathias Fridahl. De kommer att bli långt ifrån enkla.

– Det komplicerar förhandlingarna att man faktiskt inte definierat vad begreppet klimatfinansiering innebär. Och det tror jag inte att man kommer att lyckas med i Glasgow heller.

Det finns nämligen länder som vill att definitionen ska fortsätta att vara vag och därmed flexibel.

– USA är ett sådant exempel. Glasgow är visserligen första gången USA förhandlar med Biden som president, men jag gissar att de inte kommer att förändra sig radikalt i den frågan. Många fattiga länder vill ha mycket mer tydlighet, men USA har hållit emot i många år, säger Mathias Fridahl.

Klimatersättning?

Inom frågan om klimatfinansiering ryms också en annan aspekt, som ännu inte diskuteras så mycket. Det handlar om ersättningar för klimatrelaterade skador och förluster. I dag handlar klimatfinansieringen främst om att få till utsläppsreduktion och om klimatanpassning – inte om att betala ut kompensation för skador som drabbat länder.

– Den frågan tror jag kommer att bubbla i olika sammanhang under förhandlingarna i Glasgow och framåt. Den blir mer och mer aktuell ju fler skador vi ser i praktiken, säger Mathias Fridahl.

Förhandlingsgruppen som består av små önationer är den som hårdast driver frågan om klimatersättningar. Deras medlemmar har redan börjat se allvarliga konsekvenser av klimatförändringarna. I våras sa Maldivernas president Aminath Shauna att 90 procent av önationen redan drabbats av översvämningar, 97 procent av kustlinjen drabbats av erosion varav över 60 procent av allvarlig erosion.

Men frågan är både stor och känslig, säger Mathias Fridahl.

– Det handlar om att börja betala ut någon form av ansvar från de som orsakat klimatproblematiken till de som drabbas av skador och förluster. Många rika länder håller emot, för man ser att det potentiellt skulle kunna bli väldigt stora skador och förluster som gör att det kan bli ganska ansträngande för dem att hantera.

Lägren står långt ifrån varandra och det är fortfarande oklart var i dagordningen en sådan fråga skulle höra hemma, säger Fridahl.

Samtidigt hänger den ihop med en annan fråga som kommer att bli aktuell framöver: Klimatmigration. Frågor kring till exempel om man ska tillgängliggöra mark i andra nationers territorium för länder som riskerar svåra klimatkonsekvenser, såsom Maldiverna.

– Det pratas mycket om klimatmigration i förhandlingarna, men ännu har frågan inte förhandlats formellt, säger Fridahl.

När det gäller finansieringen är förhoppningen, till skillnad från förhandlingarna om regelboken för Parisavtalet, att man ska påbörja förhandlingarna i Glasgow – inte att man ska hinna slutföra dem.

Läs även del 1: Parisavtalets regelbok

Läs även del 3: Ambitionsnivåerna

Mer läsning