Owasim Akram berättar om en kvinna, runt 80 år gammal, som han träffat några gånger i sin studie. Hon bor med sonen och hans fru. Relationen med sonen och svärdottern är inte bra och Owasim Akram uppfattade det som att hon blir oerhört kränkt.
– Jag frågade den äldre kvinnan varför hon ändå valde att bo kvar. Hon svarade: jag kommer snart att dö och jag vill inte dö som en övergiven person. När jag dör kommer min son ta mig till begravningsplatsen. För henne, säger Owasim Akram, är den sista ritualen det viktigaste och då får man stå ut med dåliga hemförhållandena.
Värdighet viktigt
Ett exempel på att den sociala kontexten och värdighet är viktigast för de allra mest sköra i fattiga samhällen; det rör sig om de äldre, de som har funktionsnedsättningar och ensamstående kvinnor. Det är betonar Owasim Akram undergrupper till dem som vi generellt kallar för extremt fattiga. Definitionen är personer som lever på drygt två dollar om dagen (2,15 dollar för 2022)
– När jag påbörjade mitt fältarbete insåg jag att många äldre faktiskt lever under 50 cent per dag (motsvarande fem kronor), vilket nästan får de som lever på två dollar att framstå som lyx.
Hans avhandling på Örebro universitet bygger på livsberättelser från 72 hushåll i Bangladesh som alla lever i extrem fattigdom. Owasim Akram har också intervjuat 37 personer över 60 år och studerat de sociala effekterna av att äldre måste överleva så små medel.
– I Bangladesh som i många andra fattiga samhällen är familjen central för din överlevnad. Det finns visserligen en sorts socialhjälp men den är undermålig och det är få som vill bo i ett äldreboende för fattiga. Efter någon vecka brukar de gamla flytta tillbaka hem.
Vill bredda bilden
Med sin avhandling vill Owasim Akram bredda bilden vi har på extrem fattigdom, att det inte bara handlar om pengar och att det inte går att dra alla över samma kam.
– Inom biståndet finns ofta en generell syn på extrem fattigdom där man inte ser komplexiteten. Fattigdomsbekämpning måste därför omfatta fler dimensioner än enbart den ekonomiska. En del handlar om att återupprätta människors egenmakt och självbestämmande. För äldre personer är det starkt kopplat till att minska den relationella sårbarheten. Jag hoppas att min forskning ska bidra till att vi riktar vår uppmärksamhet till just det, säger Owasim Akram.
Han är själv från Bangladesh och känner väl till de sociala banden inom familjerna som skiljer sig från de vi är vana vid i Sverige där samhället finns som en yttersta garant om någon hamnar i nöd.
– I Bangladesh är du enligt lag tvungen att försörja din familj. Problemet är att lagen inte ser till omständigheterna som de fattigaste familjerna lever under. Om de som är försörjare inte har arbete blir det en börda om de förutom sin närmaste familj även ska ge mat och uppehälle till sina gamla föräldrar.
Att en äldre försummad person skulle anmäla sin son till en domstol håller Owasim Akram som osannolikt.
– Den sista tiden i livet vill de inte gå igenom något sådant.
