Forskare: FN är bättre än sitt rykte

På sociala medier sprids en bild – ofta från de politiska ytterkanterna – om hur FN och globala aktörer har tagit över och hur ineffektivt deras arbete är. En svensk forskargrupp har undersökt förutsättningarna för internationella organisationer att tackla de problem som världen står inför. 

– Vår övergripande slutsats är att effektiviteten är bättre än nidbilden, säger Jonas Tallberg, professor i statsvetenskap på Stockholms universitet och ordförande för SNS Demokratiråd 2023.

Han leder den forskargrupp som ligger bakom rapporten Global Governance: Fit for Purpose?

– En övergripande slutsats är att förstärkningen av dessa organisationers maktmedel har avstannat. Mellan 1950 och 2010 ökade deras makt och de fick mer resurser och utrymme. Efter 2010 har det skett en stagnation, säger Jonas Tallberg.

Forskarna konstaterar att de gränsöverskridande problemen blivit allt större. Kriget i Ukraina, covid-19-pandemin, finans- och klimatkriser är exempel på händelser som fått globala följdverkningar. Det finns ett växande behov att hantera kriser gemensamt. 

Samtidigt är den långsiktiga trenden att det blir allt ovanligare med bindande globala beslut.

Parisavtalet och Agenda 2030 är två exempel på icke-bindande åtagande. Länderna som ingår har som ambition att minska sina utsläpp och följa FN:s mål för en bättre värld. Det saknas dock möjligheter att ställa länderna till svars om detta inte görs, vilket var möjligt i Kyoto-protokollet som var en tidigare bindande klimatuppgörelse. 

Jonas Tallberg och hans forskargrupp anser att det nu finns en möjlighet att ändra världsordningen.

– Vi är inne i ett Bretton-Woods-moment. 

Han syftar på det internationella valutasystem som infördes efter andra världskriget och bidrog till en ekonomisk stabilitet som gjorde att världen återhämtade sig förhållandevis snabbt efter kriget.  

Forskarna anser att en starkare internationell samverkan skulle vara effektivt för att hantera de problem som dyker upp. Samtidigt varnar de för att utvecklingen går åt fel håll. 

– Delegeringen av överstatlig makt ebbar ut. Medlemsstater i FN har blivit mer benägna att öronmärka de medel som avsätts för dem. Det begränsar handlingsutrymmet för institutionerna, säger Jonas Tallberg. 

Regeringens biståndspolitik följer den internationella trenden. Sverige minskar nu på stödet till FN och mer bistånd öronmärks. Forskargruppens uppmaning är att Sverige ska ta på sig ledartröjan och satsa på ökat bistånd till internationella organisationer.

Regeringen ställer sig dock kallsinniga till det förslaget. 

– Vi har dragit ner på kärnstödet eftersom det inte är realistisk med ett sådant stöd för en nation med tio miljoner medborgare, säger statssekreterare Diana Janse (M) under seminariet i Stockholm där rapporten presenterades i slutet av förra veckan. 

Diana Janse påpekar att Sverige, trots neddragningar, är en av de största givarna till många FN-organ. 

– Jag håller inte heller med om beskrivningen om att öronmärkningen är destruktiv. Vi ska inte ha en övertro på att institutioner alltid kan fixa problemen. När samarbetet inte fungerar så är det på grund av att olika stater har olika intressen, säger hon. 

Att Sverige minskar sitt stöd till exempelvis FN-organ kan, enligt Diana Janse, bidra till att organisationer som, enligt henne, kan ha tagit det svenska stödet för givet nu är mer benägna att lyssna på svenska ståndpunkter. 

En annan farhåga är vad som kan hända om auktoritära länder får ett större inflytande samtidigt som FN och andra internationella organ stärks. Ett auktoritärt globalt organ skulle få globala konsekvenser. 

– Jag har full förståelse för att det internationella klimatet just nu inte är det bästa. Vår uppgift är inte att bedöma vad som är politiska realistiskt utan vad vi ser som den bästa lösningen, säger Jonas Tallberg.