FN-mötet Stockholm+50 hålls på Älvsjömässan 50 år efter 1972 års Stockholmskonferens, som blev en start för det multilaterala arbetet inom klimat och miljö och dess placering i fronten av det globala samarbetet. Vid 1972 års möte rasade kalla kriget. I dag har vi klimatkris, anfallskrig i Europa och ökande spänningar i världen.
Stockholm+50 ska fokusera på ”årtiondet för agerande”, alltså hur vi ska kunna göra verklighet av klimatplaner för att nå målen i Agenda 2030 och Parisavtalet. Med Ukrainakriget som kuliss kan man fråga sig hur koncentrerade världens länder – framför allt Europas länder – kan vara på klimat just nu.
Men kriget gör det än mer nödvändigt att fokusera på klimatarbetet, enligt forskare. I och med Ukrainakriget har det blivit tydligt hur nära sammankopplad klimatfrågan är med geopolitik, maktsträvan och konflikt.
Kriser kan leda till omställning
Fossila bränslen är vad som möjliggjort för Ryssland att kunna invadera Ukraina. I spåren av det pratas nu mycket om energisäkerhet och att inte vara beroende av länder som Ryssland. Det blir i sig en möjlighet för klimatomställning.
– Kriser orsakar problem såklart, men de kan också vara ett
omställningsfönster, säger Åsa Persson, forskningsledare vid Stockholm Environment Institute (SEI), under Utrikespolitiska institutets seminarium inför Stockholm+50.
– Stora samhällsomställningar har ofta följts på distruptiva händelser, säger Björn-Ola Linnér, professor i klimatpolitik vid Linköpings universitet, om kopplingen mellan Ukrainakriget och klimatarbetet.
Men ska det fungera är det viktigt att vi inte skapar nya block, som under kalla kriget men i en annan kostym, betonar Björn-Ola Linnér.
Länder kan mötas i klimatfrågan
I dag riskerar skiljelinjen mellan blocken att gå mellan de som utnyttjar fossila bränslen och förlitar sig på gammal teknologi, och de som tar sig bort från dem.
– Kriget har raserat internationellt förtroende mellan länder och det tror jag riskerar att påverka fortsatta klimatförhandlingar, säger Björn-Ola Linnér.
Samtidigt kan klimatförhandlingarna bli en oas, där länder kan mötas utanför den kontext som Ukrainakriget skapat.
– Så blev det under kalla kriget, säger Björn-Ola Linnér.
Mötet ska mynna ut i rekommendationer för hur världen kan öka takten i omställningen. Inga svåra beslut ska, till skillnad från under COP-mötena, förhandlas fram i Stockholm. Därför kan ländernas representanter när de samlas i Älvsjömässan få utrymme att tänka visionärt, tror Johanna Lissinger Peitz, ambassadör för Stockholm+50 på Regeringskansliet.
– Mina förhoppningar är att mötet injicerar ännu mer energi i den multilaterala processen och identifierar de frågor där vi måste göra mer, säger hon.
Mötet hålls mellan den 2 och 3 juni.
