”Frågan om vi är för många i världen är felaktigt ställd”

Natalia Kanem kliver ut i vårsolen och in i den väntande taxin. Vi lämnar Utrikesdepartementet bakom oss där hon träffat biståndsminister Johan Forssell (M) och många fler för att prata om världens befolkning. 

Det har alltid varit ett laddat ämne. I alla tider. För ett lands eller en kontinents befolkning påverkar dess ekonomiska, politiska och kulturella inflytande. 

Vi håller på att bli för många i världen, larmar en del och talar om vårt ekologiska avtryck. Vi är för få, oroar sig enskilda länder och funderar över vem som ska jobba då världens befolkning blir allt äldre. Är vi för många, eller för få? Taxin svänger upp på E4:an i norrgående riktning, mot Arlanda. 

– Frågan är felaktigt ställd, säger Natalia Kanem, chef för FN:s befolkningsfond UNFPA.

Att varna för att det föds för många barn i fattiga länder får, enligt henne, människor att fundera över vad de fattigaste länderna måste göra. Det är ett sätt att skifta fokus. 

– Det är viktigt att känna till att tio procent av världens befolkning står för hälften av utsläppen av växthusgaser. I fattiga länder där kvinnor får sex, sju eller till och med tio barn saknar många bil, luftkonditionering och bostad. I stället bor de i små byar och bidrar knappt alls till utsläppen samtidigt som de drabbas hårt då det blir allt varmare. Det är de välutvecklade, luftkonditionerade, bilburna, köttätande länderna som står för en stor del av klimatpåverkan, säger hon. 

Samtidigt som det talas om problemen med en växande befolkning så minskar antalet människor i två tredjedelar av jordens länder. Där är frågan om hur samhällsservicen ska kunna upprätthållas.  

Natalia Kanem säger att vi inte borde fråga oss hur många barn en kvinna borde föda utan vilka rättigheter kvinnor har. Hon vill se fler länder bygga ut föräldraförsäkringar och välfärdssystem. Hon vill öka tillgången på preventivmedel och mödravård.

– Vi gjorde en undersökning som tyder på att 44 procent av världens kvinnor inte själva kunde bestämma om de skulle gå till en kvinnomottagning. De var tvungna att fråga sin man, pappa, svåger eller någon annan man först, säger hon.

I grund och botten är dagens befolkningsökning något positivt. Huvudfaktorn är att vi lever allt längre. Den globala medellivslängden ökar och är idag 72,8 år, vilket är nio är längre än 1990. 1963 var det år som världens befolkning växte snabbast (2,27 procent) och sedan dess procentuella tillväxten minskat.

Enligt FN:s befolkningsfond väntas ökningen fortsätta till 2080-talet då prognosen är att vi kommer att vara 10, 4 miljarder människor. Därefter dalar den långsamt nedåt. I dag får kvinnor i världen i genomsnitt 2,3 barn, vilket kan jämföras med på 1950-talet då en kvinna i genomsnitt födde drygt fem barn.

I flera världsdelar så är prognosen att antalet människor är på väg att minska. I de rikare länder som har en befolkningsökning beror det främst på migration. Men det är en politiskt känslig fråga. I flera länder finns en opinion för en stramare migrationspolitik. Frågan blir då hur dessa länder ska hantera att blir färre i arbetsför ålder som ska försörja fler äldre.

– Det här kommer att bli en av framtidens stora frågor. Vem ska ta hand om de äldre när befolkningen krymper och om man samtidigt minskar möjligheten att migrera, säger Natalia Kanem.

Utanför bilfönstret håller kön på lösas upp och hastigheten ökar. Planet som ska föra henne till Kazakstan avgår snart. Därefter ska hon vidare till Genève i Schweiz där flera FN-organ har sina kontor och sedan väntar nya resor. Hur världens befolkning utvecklas påverkar grunderna för våra samhällen.