Colrerd Nkosi med sitt vattenkraftverk som försörjer ett 30-tal hushåll. Generatorn är en ombyggd motor från en majströska.

Colrerd Nkosi med sitt vattenkraftverk som försörjer ett 30-tal hushåll. Generatorn är en ombyggd motor från en majströska.

Han byggde eget vattenkraftverk – och ordnade el till hela byn

I Malawi har bara fyra procent av befolkningen på landsbygden elektricitet. Men i byn Yobe Nkosi lyser glödlamporna – tack vare byns självlärda elingenjör, Colrerd Nkosi, som har byggt ett eget vattenkraftverk. Med ljus att läsa läxorna i stiger nu elevernas skolresultat.

Publicerad:

Genom en slang forsar vatten från Kasangazifloden ner och träffar en gammal kupéfläkt från en bil. När fläkten snurrar genererar en ombyggd motor från en majströska elektricitet som sedan transporteras vidare till 30-talet hushåll och en skola i närheten. Ett hemmabygge signerat Colrerd Nkosi, byn Yobe Nkosis eltekniska autodidakt.

– Jag började experimentera med elektricitet när jag var i 11-årsåldern, först med att parallellkoppla ficklampor från min brors affär, säger Colrerd Nkosi.

Utbyggnaden av elektricitet i Malawi genom det statliga elektrifieringsprogrammet går i snigelfart. Det kustlösa landet, som ligger inklämt mellan Moçambique, Zambia och Tanzania, tillhör världens fem minst elektrifierade länder. 11 procent av hela befolkningen och bara 4 procent av befolkningen på landsbygden har tillgång till elektricitet, enligt Världsbankens siffror för 2019. Byn Yobe Nkosi i norra Malawi hade kunnat få vänta på el i åratal, kanske årtionden. Om det inte vore för Colrerd Nkosis elintresse.

Lärde sig på egen hand

I tonåren studerade han vidare i det som i Malawi kallas secondary school i närbelägna distriktshuvudorten Mzimba. Colrerd Nkosi hade då hunnit lära sig så mycket om el på egen hand att han blev betrodd med att fixa diverse reparationer av skolans elsystem och dra nya ledningar i klassrummen.

2006 var det dags att flytta tillbaka igen till den ellösa hembyn.

­– Jag hade blivit van vid el och när jag kom hem igen kändes det som att mitt liv blev för svårt utan.

Lösningen blev att börja experimentera. Först med en cykeldynamo och en vindsnurra. Men den fungerade dåligt då det allt för ofta var vindstilla.

– Så jag byggde en anordning så att dynamon drevs av vatten från en bäck istället och det fungerade mycket bättre.

Ester Chiruoa och Satiel Nkosi var bland de första att koppla upp sig på elnätet.
Ester Chiruoa och Satiel Nkosi var bland de första att koppla upp sig på elnätet. Foto: Torbjörn Wester

Men Colrerd Nkosi var inte klar. Nästa etapp blev att öka kapaciteten. Han började experimentera med att konvertera en gammal motor från en majströska till generator och låta den drivas av vatten från Kasangazifloden några hundra meter bort. Andra bybor började få upp ögonen för hans experimenterande och snart byggdes ett primitivt elnät upp, med stolpar och ledningar från hus till hus.

En revolution hade skett i Yobe Nkosi. Helt utan myndigheternas inblandning.

– Det är svårt att tänka sig ett liv utan elektricitet nu, säger Ester Chiruoa, vars familj var en av de första att bli anslutna 2007.

– Innan använde vi stearinljus och fick lägga mycket pengar på det. Nu kan vi titta på tv, vi kan ladda mobilerna och barnen kan läsa läxor på kvällarna.

Gratis el

Hittills har ett 30-tal hushåll anslutits och ingen behöver betala för elen. För tre år sedan anslöts även den närbelägna grundskolan Kasangazi med nästan 600 elever.

– Nu har vi elektriskt ljus i vissa klassrum, vi kan ladda mobiler, använda datorer och skrivare, säger skolans rektor Chandiwira Chawinga.

Chandiwira Chawinga, rektor på den närbelägna skolan kan nu använda hjälpmedel som skrivare och datorer. Elevernas resultat har förbättrats när man numera kan erbjuda undervisning efter att solen gått ner.
Chandiwira Chawinga, rektor på den närbelägna skolan kan nu använda hjälpmedel som skrivare och datorer. Elevernas resultat har förbättrats när man numera kan erbjuda undervisning efter att solen gått ner. Foto: Torbjörn Wester

Och viktigast av allt – elevernas skolresultat har förbättrats markant tack vare att skolan nu kan erbjuda lektioner och läxläsning även efter att solen gått ner. I Malawi krävs det att du gör bra ifrån dig på nationella prov och sedan blir utvald för att få fortsätta skolgången efter 14-årsåldern.

Allt fler elever från Kasangaziskolan klarar sig nu igenom det nålsögat.

– 2018 hade vi 10 elever som valdes ut till att läsa vidare. 2020 var det över 30 och det fortsätter att öka, säger Chandiwira Chawinga.

Hemma hos Colrerd Nkosi fyller de elektriska apparaterna en hel bänk längs ena väggen. Stereoanläggning, högtalare, tv. Och i taket lyser glödlamporna.

Han brister ut i ett hjärtligt skratt.

– Elektricitet är liv!

Men det kan också innebära död. För en tid sedan utbröt en brand i huset efter ett elfel. Vid taket syns fortfarande sotet.

– Men det gick bra, ingen skadades.

2018 fick Colrerd Nkosi ett erkännande för sina insatser då han tilldelades utmärkelsen Points of light. Den delas ut av drottning Elizabeth II till individer i samväldesländerna som bidragit till positiv förändring i sina lokalsamhällen. Men det innebär inte att Colrerd Nkosi är nöjd. Han hoppas kunna utvidga sitt elsystem, om han bara hittar finansiering.

– Kraften i floden är tillräcklig för el till 2 000 hushåll. Att vänta på att myndigheterna bygger ut elnätet i det här området är inget alternativ, de har kommit med löften som de inte kan hålla så många gånger. Och de har inte hjälpt mig med någonting när jag har elektrifierat Yobe Nkosi.

– För mig är elektricitet starkt förknippad med ekonomisk utveckling. Med el kan företagen växa och eleverna kan lyckas bättre i skolan.

De flesta utan el bor i Afrika söder om Sahara

Enligt de globala målen för hållbar utveckling, som antogs av FN:s medlemsländer 2015, ska alla ha tillgång till hållbar, ekonomiskt överkomlig och tillförlitlig energi senast 2030.

Enligt en rapport som kom i somras från IRENA (International Renewable Energy Agency) är världen långt ifrån att uppfylla målet. Visserligen har över 400 miljoner människor fått tillgång till elektricitet mellan 2010 och 2019, främst i Central- och Sydasien. Men Afrika söder om Sahara släpar efter. Samtliga 20 länder med lägst elektrifieringsgrad ligger i regionen. 75 procent av alla i världen utan el bor här. Sämst till ligger Sydsudan (7 procent), Tchad (8 procent), Burundi (11 procent) och Malawi (11 procent). Alla dessa fyra hade också en lägre ökningsgrad än genomsnittet i regionen det senaste decenniet.

Av hela jordens befolkning har 90 procent tillgång till el.

Mer läsning