Offentliganställdas fack Kesk demonstrerar i staden Diyarbakır 2018. Men att visa sitt missnöje är farligt i Turkiet som, enligt en ny rapport, är ett av världens tio värsta länder för fackligt aktiva.

Offentliganställdas fack Kesk demonstrerar i staden Diyarbakır 2018. Men att visa sitt missnöje är farligt i Turkiet som, enligt en ny rapport, är ett av världens tio värsta länder för fackligt aktiva.

Här är de tio värsta länderna för facken

Fackliga aktivister har mördats på alla kontinenter och brutaliteten tilltar. I fyra av fem länder slås fackliga försök att teckna kollektivavtal ned med våld, visar en genomgång från av världsfacket Ituc som listar de tio värsta länderna för facken.

Telefonen ringer. Ursäkta, jag kunde inte svara. Jag satt i en rättegång, förklarar en röst genom luren.

– I dag var jag i rätten i Ankara för att visa mitt stöd till bekant. Men imorgon är det jag som ska åtalas tillsammans med 94 andra fackliga företrädare.

Det säger İşçi Osman som är internationell sekreterare på den turkiska centralorganisationen Kesk som organiserar offentliganställda.

– Det är så här det är. Antingen går vi på varandras rättegångar eller så åtalas vi själva. Jag är i rätten två-tre gånger i veckan, fortsätter han.

Turkiet är ett av världens tio värsta länder för fackliga aktiva, enligt världsfacket Ituc:s rapport som gått igenom situationen för arbetstagare i 148 länder. 

– Om jag fälls av domstolen får jag minst sex år och tio månaders fängelse. Jag är anklagad för att vara medlem i en otillåten organisation samt anklagas för terrorism, säger İşçi Osman till OmVärlden.

İşçi Osman, internationell sekreterare på den fackliga centralorganisationen Kesk, är bland annat anklagad för terrorism. Han säger att åtalen är en medveten strategi från myndigheterna för tysta facken. Foto: Kesk

Anklagelser om terrorism

Mönstret känns igen. Fackligt anslutna och demokratiaktivister binds upp i rättegång efter rättegång, ofta med anklagelser om att vara terrorister.

Den turkiska definition av terrorism är svepande och gör knappt skillnad mellan politiska åsikter eller användandet av våld. Flera fackliga har därför kunnat ställas inför rätta och fällas. Myndigheterna har också svarat våldsamt då anställda gått ut i strejk.

Varje år listar världsfacket Ituc de tio värsta länderna för fackligt aktiva. Även detta år är Turkiet med på listan. Två nya länder på årets värstinglista är dock Guatemala och Eswatini som petar ned Honduras och Zimbabwe som var med på förra årets lista.

Tio värsta länderna för facket 2022

Bangladesh
Belarus
Brasilien
Colombia
Egypten
Eswatini
Guatemala
Myanmar
Filippinerna
Turkiet

Källa: ITUC

Den årliga rapporten är en genomgång över läget för facken runt om i världen. Det är en mörk bild som tecknas. 

Fackens främsta vapen – strejkrätten – har beskurits. 

I 129 av 148 undersökta länder var rätten att strejka förbjuden eller belagd med kraftiga restriktioner. I många av länderna åtalades även fackliga aktivister som organiserat strejker.  Runt om i världen får facken allt svårare att teckna kollektivavtal för anställda. 

I 117 länder bedömer världsfacket det som att det finns starka restriktioner för att teckna avtal med arbetsgivare. 

17 fackliga ledare i 13 länder har, enligt rapporten, mördats det senare året.

Mellanöstern värst

Den värsta regionen för facken är Mellanöstern och Nordafrika. Konflikterna i Syrien, Palestina, Jemen skapar osäkerhet. I Tunisien, som sedan den arabiska våren har setts som det demokratiska hoppet i regionen, har utvecklingen vänt och presidenten Kais Saied har löst upp parlamentet och styr nu via dekret. 

Den näst värsta regionen är Asien–Stillahavsregionen. I både Bangladesh och Indien har strejkande arbetare dödats. I Hongkong har de oberoende facken upplösts eller tystats. I Myanmar och Filippinerna fortsätter kränkningarna av mänskliga rättigheter medan Kina sätter delar av sin minoritetsbefolkning i tvångsarbete inom bland annat textilindustrin. 

Restriktioner efter pandemin

I Europa är läget bättre. Facken har större möjligheter att förhandla och organisera sig. Men även här har utvecklingen backat. Antalet länder där det skett våldsamma attacker mot fackliga aktivister har ökat och under covid-19-pandemin har flera länder infört nya lagar som inskränkt yttrandefrihet.

I världsfacket genomgång saknas flera länder. Ryssland, Ukraina, Nordkorea, Nicaragua, Turkmenistan och Eritrea för att nämna några. Det är länder där det av olika skäl varit svårt att kunna göra bedömningar av arbetares rättigheter på grund av samhällssituationen. 

Världsfacket ITUC

The International Trade Union Confederation (ITUC) är namnet på den globala fackliga organisation som kan beskrivas som världsfacket. I denna organisation ingår bland annat olika länder fackliga centralorganisationer; som till exempel svenska LO, TCO och Saco.

Ituc  har 332 fackliga organisationer i 163 länder där fackliga medlemmar  tillsammans organiserar 200 miljoner människor. Organisationen har sitt huvudkontor i Bryssel, Belgien, och deltar på internationella möten som till exempel G20.

Varje år sammanställer de en rapport där det går igenom kränkningar av fackliga rättigheter i olika länder.  I indexet går Ituc igenom hur strejkrätt, föreningsrätt, våld mot fackligt aktiva och en  rad andra indikatorer som bland annat sammanställs efter enkätsvar från 331 fackföreningar.

 

I indexet ingår indikatorer som kränkningar av strejkrätten, föreningsfrihet, rätt att förhandla kollektivt samt våld mot arbetstagare och fackligt aktiva. 

Uppgifterna bygger på enkätsvar från 331 fackföreningar i 148 länder. Mätperioden sträcker sig från april 2021 till mars 2022.

Mer läsning

Till vänster: Philemon Jazi, Regional Direktör för Afrika på Diakonia. Till höger Diakonias samarbetsorganisation Musasa som arbetar mot könsbaserat våld i Zimbabwe.

Vad gör ni i Zimbabwe Diakonia?

Vi trodde det skulle bli en förändring till det bättre i Zimbabwe efter att Robert Mugabe avsattes 2018, men på många sätt blev det värre. Det säger Philemon Jazi, regional direktör för Afrika på Diakonia. OmVärlden frågade honom om hur Diakonia arbetar i Zimbabwe och hur arbetet förändrats sedan maktskiftet i landet.