De flesta syriska flyktingar i Turkiet livnär sig i den informella ekonomin och i ett land med hög arbetslöshet ses de som ett hot. Syrier som säljer grönsaker i Urfa, södra Turkiet.

De flesta syriska flyktingar i Turkiet livnär sig i den informella ekonomin och i ett land med hög arbetslöshet ses de som ett hot. Syrier som säljer grönsaker i Urfa, södra Turkiet.

Hat mot flyktingar - ett redskap i turkiska valrörelsen

Syriska flyktingar anklagas för att belasta Turkiets ekonomi, för att vara presumtiva IS-terrorister som vill underminera landet och ett hot mot den turkiska nationen. Ett växande missnöje med att 3,6 miljoner flyktingar vistas i landet nyttjas av oppositionen till president Erdogan inför valet nästa år. 

När de första syriska flyktingarna kom till Turkiet 2011 välkomnades de som ”våra bröder” av president Tayyip Erdogan. Han och många turkar betraktade då flyktingarna, som till största delen är sunnimuslimer, som offer och så länge flyktingströmmarna var relativt små kunde de hanteras i Turkiet med en befolkning på 84 miljoner människor. 

Men 2015 och framför allt efter att ryssarna inledde en med massiv bombning av syriska städer ökade flyktingströmmarna in till Turkiet. Idag bor cirka 4 miljoner flyktingar i landet, den allra största delen syrier men även afghaner och iranier.  

Fast nu kallas de inte flyktingar i Turkiet, den benämningen anser regimen, med hänvisning till FN:s flyktingkonvention från 1951, enbart gäller människor som kommer från europeiska länder.  I Turkiet betraktas de som syrier i exil, de har inte rätt att få asylprövning och endast ett fåtal har blivit turkiska medborgare. Syrierna har temporära uppehållstillstånd och kan inte bosätta sig var de vill.

– Det är tabu i turkisk politik att över huvud taget diskutera att människor som bott länge i landet, har barn som går i turkiska skolor och kan turkiska ska erbjudas medborgarskap. Man ser dem enbart som gäster, och gängse uppfattning är att de ska flytta tillbaka till Syrien så småningom, säger Bitte Hammargren, journalist och författare med stor kunskap om regionen. Hon har bland annat sammanställt en studie efter möten med syrier i Turkiet. 

Ökad spänning mellan folk

Men gästfriheten knakar sedan länge i fogarna och det råder en ökad spänning mellan turkar och flyktingarna från Syrien. Många turkar arbetar inom den informella sektorn dit även syrierna sökt sig för att få arbete. De anklagas för att dumpa lönerna till under existensminimum. Det finns även en utbredd avundsjuka att syrier får olika bidrag från västländer som man menar fattiga turkar skulle behöva bättre.

– Det är en debatt som till viss del liknar den i Sverige med inslag av främlingsfientlighet där syrier ses som brottslingar. Och en känsla där många turkar känner sig undanträngda av syrier på arbetsmarknaden. En ilska som många kan enas kring, säger Paul Levin, Turkietexpert på Stockholms universitet.

Motsättningarna späs på av att Turkiet sedan en längre tid haft en ekonomi i fritt fall med en officiell inflation på 80 procent men den kan vara upp emot 150 procent vilket förstås drabbar de allra fattigaste hårt: Den turkiska konsumentorganisation bedömer att hela 90 procent av befolkningen lever under minimilönen där gränsen för en familj på fyra personer är 22 280 turkiska lira vilket motsvarar cirka 13 000 kronor. 

– Om ekonomin kommer vara den största frågan inför valet i juni nästa år så är flyktingarna den andra viktigaste. Turkiet är historiskt ett land där folk lämnat landet till andra länder, framför allt till Europa, nu är det ett av världens största hem av flyktingar och det är man inte vana vid, säger Paul Levin. 

Flyktingarna får bära skulden

Missnöjet utnyttjas av oppositionen till president Erdogan och hans parti AKP. Erdogan har ofta, med viss stolthet, talat om att landet tagit emot många flyktingar och just detta tycks oppositionen rikta in sig på, att han bär ansvaret för att det går dåligt för landet. 

Det nystartade nationalistpartiet  Zafer Partisi (Segerpartiet) med ledaren Ümit Özdağs har byggt sin valkampanj på att flyktingarna är ett hot mot Turkiet. I en omtalad film som Umit Özdağs sponsrat, Silent Invasion,  med över två miljoner visningar på YouTube, målas en dystopi upp av ett framtida Turkiet där en utbildad turkisk läkare måste arbeta som vaktmästare på ett sjukhus som ägs av syrier. 

Ümit Özdağ gavs först liten chans i valet men på grund av den hätska propagandan riktad mot flyktingar tror vissa bedömare att han kanske kan få fler röster i valet, men opinionssiffrorna hittills har pendlat mellan 1,5 till 3 procent. Det största oppositionspartiet CHP:s  ledare Kemal Kılıçdaroğlu har även han vid flera tillfällen gått hårt åt de syriska flyktingarna. Han har hävdat att syrierna som kommit från IS-områden inte är att lita på, att de är presumtiva terrorister som vill underminera Turkiet. Vinner CHP valet lovar Kemal Kılıçdaroğlu att alla syrier ska skickas hem inom två år.   

– Hur exakt det ska gå till talar man inte om och skulle det genomföras innebär det enorma övergrepp med massdeportationer. Jag har svårt att tänka mig att något sådant kan äga rum, säger Bitte Hammargren. Hon tror inte heller att en splittrad opposition kommer att lyckas fälla Erdogan. 

President Erdogans lösning på ”flyktingproblematiken" presenterade han redan för två år sedan. Hans vision är att skapa det han kallar för säker zon i norra Syrien dit de syriska flyktingarna kan omplaceras. I realiteten en annektering av land där det redan bor kurder. 

– Han vill slå två flugor i en smäll, få bort de syriska flyktingarna, som mestadels är sunniaraber, till norra Syrien och samtidigt tvinga bort de syriska kurderna från dessa gränsområden. Turkiet har sedan 2016 redan gjort tre invasioner i detta syfte, men en fjärde invasion har såväl USA som Ryssland och även Iran motsatt sig, säger Bitte Hammargren.

Vad vill då de syriska flyktingarna själva? 

- Enkäter visar att en majoritet vill stanna i landet även om det blir fredssamtal i Syrien,  man litar helt enkelt inte på Assad. De har barn som rotas i Turkiet och de ser inget annat alternativ, förutom att flytta till länder inom EU. Många ser hur släktingar i Europa har fått det bättre, säger Bitte Hammargren. 

Gentemot EU har Turkiet lovat att hålla flyktingarna borta från gränserna till Grekland och Bulgarien. Till det betalade EU först 3 miljarder euro, sedan ytterligare 3 miljarder, de medlen går inte till den turkiska statskassan utan till konkreta sociala projekt. Från turkisk sida anser man att den totala kostnaden för flyktingarna är mycket högre än medlen från EU. 

– Som jag ser det finns tre scenarier för framtiden.  Antingen att Turkiet till sist inser att syrierna i landet kommer stanna och att de integreras i samhället, eller att man får till en överenskommelse med Assadregimen och genomför en storskalig fördrivning tillbaka. Eller om trycket blir för stort och påhejade av Ryssland Turkiet öppnar slussarna mot Bulgarien och Grekland. Det är verkligen en tickande bomb, säger Bitte Hammargren.

Mer läsning