Hilaweyn, flyktingläger i Etiopien. Många somalier tvingades 2011 fly hit på grund av extrem torka och svält som följd.

Hilaweyn, flyktingläger i Etiopien. Många somalier tvingades 2011 fly hit på grund av extrem torka och svält som följd.

Inkludering minskar risken för klimatkonflikter

Klimatförändringarna fortsätter leda till konflikter. För att minska riskerna krävs inkluderande och rättvisa klimatanpassningar där lokalbefolkningen får vara med i processen. Det enligt ny studie från Göteborgs universitet.

Publicerad:

Klimatförändringar sker på många håll i världen och tvingar människor att migrera på grund av extrema väderförhållanden, höjda havsnivåer och obrukbar mark för att odla grödor. Det är ett globalt problem och miljontals människor hotas att tvingas klimatmigrera till nya samhällen och länder.

– Riskerna vi ser i dagens klimatkris är potentiella konflikter över markanvändning i områden där det finns grupper eller aktörer med olika intressen. Vi tycker att det är viktigt att klimatanpassning inte spär på sådana här typer av konflikter utan att klimatanpassningen kan ske på ett sätt som inkluderar alla sårbara grupper och deras behov, säger Annica Kronsell, professor i samhällsvetenskapliga miljöstudier vid Göteborgs universitet.

Hon är en av författarna till en ny forskningsrapport som ska agera som ett ramverk för fredliga, inkluderande och rättvisa klimatanpassningar. Bakgrunden till forskningen är att man ville kombinera freds-, utveckling- och samhällsvetenskaplig miljöforskning för att testa hur de hänger samman om de kan kombineras för att lösa klimatanpassningsproblemen på ett fredligt sätt.

En slutsats är att fredliga klimatanpassningsprocesser måste genomföras genom lokalt förankrade processer där lokalbefolkningen ska vara inkluderande då de besitter en stor kompetens, tillsammans med aktörer inom andra samhällsklasser. Detta kallar forskarna för ”transformative governance” och styrningsmodellen tar hänsyn till både sociala och miljömässiga utmaningar.

– Det är viktigt att se hur klimatanpassningsfrågorna fungerar ur ett rättviseperspektiv. I demokratiska samhällen har vi som en grundläggande norm att ha en god representation och att alla ska vara inkluderade. Det ska också gälla för klimatanpassningar. Enligt styrningsmodellen måste vi också nå fred med naturen, att vi förstår varför naturkatastroferna sker för att vi sedan ska hitta de bästa lösningarna. Vi tror dessutom att inkludering leder till att samhällen blir mer robusta, säger Annica Kronsell.

Annica Kronsell beskriver sårbarhet som ett begrepp nära relaterat till klimatanpassning. En viktig aspekt att ta hänsyn till är länder och samhällens kapacitet att agera.

– Här spelar sociala- och rättvisefrågor roll. Hur bor människorna och vad har de för möjligheter att anpassa sig snabbt i en klimatkatastrof? Det är väldigt viktigt att det finns någon form av styrning i sådana här områden, att det finns kollektiva redskap, att man går samman och bestämmer hur det ska se ut i en stad eller hur klimatkatastrofer ska hanteras. Det är ingenting en enskild ska åtgärda utan vi måste styra upp det tillsammans.

Världens rikaste länder har inte lyckats samla ihop 100 miljarder USD årligen i klimatfinansiering till fattiga länder. Vad innebär det för arbetet med klimatanpassningen?

– Det behövs naturligtvis ekonomiska medel men det behövs även en styrningsstruktur och någon typ av infrastruktur, ett sätt man kan kanalisera medlen. Man kan inte bara lämna ut pengar utan att det finns någon på andra sidan som gör det som behöver göras. Det behövs ganska bra system för att lösa problemet, så att det verkligen kommer de mest sårbara till godo.

Mer läsning