I hela världen sker solidariskt protester för kvinnors självbestämmanderätt i Iran, här utanför Irans ambassad i Bryssel.

I hela världen sker solidariskt protester för kvinnors självbestämmanderätt i Iran, här utanför Irans ambassad i Bryssel.

Iranexpert om protesterna: ”Ett stråk av feminism”

”Död åt Amerika. På med slöjan". Det är nästan det enda den iranska staten har kvar att sälja och då måste de sälja det till 110 procent, hävdar Rouzbeh Parsi på Utrikespolitiska institutet.

Det pågår våldsamma protester med sammandrabbningar i Iran och den iranska delen av Kurdistan. Slöjor bränns på gatorna och demonstranter skjuts till döds. Hittills uppges minst 41 människor ha mist sitt liv.

Protesterna i Iran sker efter den 22-åriga Mahsa Aminis död. Hon greps av den iranska moralpolisen för att ha burit sin huvudsjal på fel sätt. Enligt vittnesuppgifter ska Mahsa Amini ha blivit slagen och torterad till döds av moralpolisen, något den iranska regimen dementerar. Enligt dem ska hon ska ha dött av en hjärtattack.

OmVärlden har pratat med Rouzbeh Parsi, programchef vid Mellanöstern- och Nordafrikaprogrammet på Utrikespolitiska institutet för att få en inblick i vad som sker i Iran.

De senaste åren har det varit flera protester mot regimen i Iran. Nu pågår nya protester i landet efter Mahsa Aminis död. Hur stor del av protesterna handlar om krav på ökad jämställdhet?

– Jo men det är klart att det har att göra med det. Att kvinnors kroppar regleras i det offentliga är i sin tur bara en av flera viktiga pusselbitar i ojämlikhetsfrågan. Slöjan är enklast att se och den triggar andra saker invånarna är kritiska emot. Kvinnors vittnesmål i rättegångar har inte lika stor betydelse som mäns enligt lag. Kvinnor behöver sin man eller förälders tillstånd att resa utomlands. Det är en fråga om lagstadgad diskriminering i olika former.

– Sådana här protester börjar med en fråga som triggar de som protesterar, men sakfrågan är en del av ett större problem. Då breddas också det man protesterar emot och kommer att handla om de vidare samhälleliga missförhållandena. Det sker protester hela tiden i Iran, det pyr konstant. De uppmärksammade protesterna, till exempel slöja och bensinpriser, handlar om frågor som berör alla i landet.

Vilka är det som protesterar?

– Människor geografiskt spridda över hela landet och från alla samhällsskick. Slöjan berör alla, även män eftersom det gäller deras fruar och döttrar. Vi ser också att det finns de som är religiösa som bär slöja som också protesterar. De protesterar för de vill att bära slöja ska vara kvinnans frivilliga val.

Vilka är det som backar regimen?

– De statsanställda som har till uppgift att kontrollera det offentliga utrymmet å statens vägnar. De lyder order, det behöver inte innebära att de är ideologiskt övertygade. Det är ett jobb. Sedan har vi de som ideologiskt står på statens sida. Det är människor som är religiöst konservativa och anser att den islamiska republiken är det bästa sättet för att upprätthålla ett religiöst samhällsliv. De anser att den här republiken trots sina skavanker är bra. De grupperna har troligtvis minskat och blir inte mer övertygade i sitt stöd av de här händelserna. Det finns också de som vinner på det nuvarande systemet och är beroende av att staten fortsätter i sin nuvarande form.

Är det en feministisk revolution vi ser nu i Iran?

– I Iran har kvinnor ägnat sig åt en politisk kamp i över 100 års tid. De har kämpat mot både män och regler. I det avseendet är det här ytterligare ett kapitel i en lång historia att försöka uppnå en politisk autonomi. Om vi med feministisk revolution menar att kvinnor, oavsett samhällsskikt och vare sig de är religiösa eller inte, anser att de måste få bestämma över sina egna kroppar och att detta är ett steg på vägen mot att uppnå jämlikhet även i andra områden i samhället. Absolut, här finns självfallet ett stråk av feminism.

Kommer protesterna bidra till en förändring där kvinnor får större mandat att själva bestämma?

– Det beror på vad som händer de närmaste veckorna och hur protesterna avslutas. Om de avslutas. I de tidigare protesterna har invånarna så småningom inte orkat fortsätta protestera eftersom de utsatts för ett massivt övervåld från staten. Om de som sitter i statsapparaten har fingertoppskänsla så kommer de lätta på praxis, det vill säga att moralpolisen backar. De skulle då inte synas lika mycket på gatorna och inte arrestera folk som inte bär slöja helt korrekt. Det innebär inte att man har ändrat några regler. Att ändra reglerna eller lagarna är en mycket mer komplicerad fråga eftersom den politiska eliten inte är överens internt.

– Det finns de grupper av religiöst konservativa som av ideologiska skäl vill ha kvar kravet på slöja. Det finns också grupper i säkerhetsapparaten som inte vill att människor på gatorna ska tvinga staten att backa genom demonstrationer. Det har inte nödvändigtvis med slöjan att göra utan snarare att ”det är vi som bestämmer”.

Det låter som en maktkamp, att staten vill behålla sin makt och legitimitet.

– Det är en maktkamp, inom eliten men också mellan folket och eliten. Det är grupper med olika visioner. De finns de som tror man kan rädda systemets legitimitet genom att vara mer tillmötesgående mot befolkningen och så småningom gå i en demokratisk riktning. De är väldigt svaga idag.

– De som sitter på maktmedlen och styr landet är de grupperna som har ett auktoritärt perspektiv. Deras legitimitet kommer från att de är ideologiskt strikta, följer sin tolkning av religionen, och inte minst lika viktigt, sitter på alla vapen. Men ju sämre det går för staten och ju mer korrupt den blir, desto mindre legitimitet har den och desto mer måste den skrika om några saker som den faktiskt kan kontrollera. ”Död åt Amerika. På med slöjan”. Det är nästan det enda de har kvar att sälja och då måste de sälja det till 110 procent.

Rouzbeh Parsi, programchef vid Mellanöstern- och Nordafrikaprogrammet på Utrikespolitiska institutet.

Mer läsning