Tidigt i pandemin slöt Kina sina gränser. De tre åren som gått sedan pandemins start har präglats av långdragna nedstängningar av städer, masstestning och rigorösa karantänregler. Övervakning har fått stor påverkan på vanliga människors liv. I utbyte har kineserna kunnat leva i princip utan samhällssmitta, medan stora delar av omvärlden kämpat med överfulla sjukhus, många döda och haltande ekonomier.
Kina såg länge ut som en vinnare, och regimen i Peking omtalade sin nollcovid-politik just så. De erbjöd andra länder hjälp i form av vaccin, medicin och utrustning – det som kom att kallas coviddiplomati – och framhöll hur system likt Kinas är bättre på att skydda människor och rädda liv än de västerländska demokratierna.
–Att döma av hur den här pandemin hanteras av olika styren och [politiska] system runt om i världen, är det tydligt vem som har gjort ett bättre jobb, sa den kinesiska presidenten Xi Jinping tidigt 2021 vid ett tal på kommunistpartiets skola i Peking.
Under ett tal i FN förde han fram samma budskap. Xi Jinping gjorde nollcovid till en av kärnfrågorna i sin politik, samtidigt som han kopplade ett allt starkare grepp om makten.
Ovanliga protester
Men i takt med att övriga världen öppnade började kineserna att tröttna rejält på nollcovid-politiken. I september förra året dog 27 människor i en bussolycka i provinsen Guizhou, på väg till ett center för covidkatantän. Det blev gnistan. Missnöjet som bubblade på internet spreds och i november bröt folkliga protester ut. De flesta gällde just covidpolitiken, men på en del håll växte protesterna till att inkludera bredare politiska frågor och krav på Xi Jinpings avgång. Något liknande hade inte setts i Kina sedan protesterna på Himmelska fridens torg 1989.
Det dröjde inte länge innan Peking – till omvärldens förvåning – gjorde en tvärvändning i covidfrågan. Kinas gränser skulle öppnas och masstestning och karantän vara över. Vissa ansåg att regeringen ändå varit tvungen att ändra strategi förr eller senare, eftersom den kinesiska ekonomin drabbades hårt av restriktionerna. Andar tolkade det som en eftergift till de folkliga protesterna.
De allra flesta kineser hade inte varit sjuka i covid-19 och saknade det naturliga försvaret som en tidigare infektion ger. Många – yngre – är visserligen vaccinerade, men de inhemska kinesiska vaccinen är inte lika effektiva som exempelvis de som getts i Europa. Peking har tackat nej till alla erbjudanden om vaccin från väst.
Stora delar av den äldre befolkningen har dessutom lågt vaccinskydd, bland 80-plussare beräknas bara 40 procent ha tagit sin tredje spruta. På landsbygden är vaccingraden lägre än i städerna, eftersom många där uppfattat det som att de inte behövt oroa sig för att smittan ska nå dit.
Allt detta sammantaget gjorde att omicronvarianten kunde spridas i en rasande fart när restriktionerna lyftes. I mitten av januari uppskattade forskare på Peking University att 64 procent av kineserna smittats med covid-19.
”Skulle leda till kritik”
Hur många som dött i Kina sedan tvärvändningen går inte att säga. Siffrorna från den kinesiska regeringen anses inte trovärdiga, utan snarare som toppen av ett isberg.
– Man vill inte släppa de riktiga siffrorna för det skulle kunna leda till väldigt mycket kritik och potentiellt missnöje, säger Björn Cappelin, analytiker på Kunskapscentrum för Kina vid Utrikespolitiska institutet.
Men de överfulla sjukhusen och satellitbilder av hur besökare till krematorium och begravningsbyråer växer talar sitt tydliga språk. Internationella beräkningar av antalet döda de kommande sex månaderna i Kina ligger mellan en och två miljoner människor.
Men Peking vill, enligt Björn Cappelin, till varje pris hålla fast vid bilden av att Kinas hantering av pandemin var och är den rätta. Frågan är om kineserna kommer att acceptera att staten försöker mörklägga sitt misslyckande.
– Många bedömare menar att det kommer att vara mycket svårt för den kinesiska regeringen att hålla i det här narrativet, att det kinesiska systemet lyckats bäst med att hantera covid, eftersom vi lever i smartphonens tidsålder, säger han.
Folk kan dokumentera och sprida på ett sätt som man inte kunnat under tidigare mörkläggningskampanjer.
Stark repressiv kraft
I förlängningen är det inte uteslutet att det som nu sker i Kina kan leda till att människor börjar ifrågasätta systemet, tror Björn Cappelin.
– Det har varit mycket missnöje med covidpolitiken och det kanske gör att folk får upp ögonen för att protester kan löna sig.
Det finns en hel del som kineserna är missnöjda med. Ekonomin går dåligt och arbetslösheten är hög, inte minst bland unga. De ekonomiska klyftorna är stora.
– Listan över saker som nästa missnöjesprotest skulle kunna handla om är lång, men om det kommer att leda till förändring eller inte är svårt att säga.
– Jag tror samtidigt inte att man ska underskatta den repressiva kraften i det kinesiska systemet, säger Björn Cappelin.
Sedan covidprotesterna har det kommit rapporter om hur regimen städar upp bland de som uppfattas som organisatörer och gör klart att staten inte kommer att tillåta öppna missnöjesyttringar.
Kan det här bli politiskt dyrköpt för Xi Jinping, när folk inser att den strategi han drivit så hårt har misslyckats?
– Det avgörande för Xi nu är att han kan paketera den här kovändningen som att den lyckats. Kan Kina bara komma på fötter igen och de ekonomiska hjulen börja snurra, så blir det lättare. Men drar återhämtningen ut på tiden och Kina fastnar i nya vågor av covid, då tror jag att det kan leda till missnöje, även inom partiet, säger Björn Cappelin.
Kinas ekonomiska tillväxttakt 2022 var en av de sämsta på ett halvsekel och strax efter årsskiftet stod det också klart att Kinas befolkning minskar, vilket i förlängningen riskerar att få omfattande konsekvenser för landet.
