En ambulans från Läkare utan gränser kör en patient till sjukhuset i DR Kongo

En ambulans från Läkare utan gränser kör en patient till sjukhuset i DR Kongo

Läkare utan gränser motarbetas i anti-terroristområden

Personal från Läkare utan gränser som arbetar i områden där terroristbekämpning pågår får utstå hot och våld i sitt arbete med att ge opartisk läkarvård. De anklagas för att stötta terrorister och hindras från att utföra sitt arbete, visar ny rapport.

Publicerad:

Studien har undersökt situationen för 26 frontlinjearbetare i Afghanistan, Irak och Nigeria på platser där militär bedriver anti-terrorismbekämpning. Hälften av de intervjuade har blivit anklagade för att stötta terrorism när de har gett opartisk sjukvård, och som konsekvens av detta blivit utsatta för hot, slag och våld. I vissa fall har beväpnade grupper tvingat sig in på medicinska anläggningar eller stoppat ambulanser på vägarna, det för att hindra Läkare utan gränser att ge vård efter behov.

Läkare utan gränser hindras från att vårda och förhandla med grupper som klassas som terrorister, vilket stärker dessa gruppers uppfattning att de samarbetar med regeringen eller militären som bekämpar terrorism. Det leder till att organisationen inte blir accepterad av alla parter och att man har svårt att nå utsatta områden.

- Beväpnade grupper bli mer misstänksamma och tror att Läkare utan gränser är en del av regeringsstyrkorna som vill bekämpa dem. Så vi blir fångna mellan båda dessa parter. Det har skett en upptrappning, både i retorik från de stridande parterna men också i de konkreta effekterna på marken i de kontexter där vi jobbar, säger Pieter-Jan van Eggermont, humanitär rådgivare på Läkare utan gränser.

Läkare utan gränser är en oberoende medicinsk hjälporganisation och har som uppdrag att ge livräddande sjukvård till de som behöver det mest, oavsett vem, vart och varför. Detta innebär att de bistår med behandling baserat på medicinskt behov, utan att lägga värdering i vem patienten är och vad den har för bakgrund.

Rädsla för repressalier präglar nu organisationens arbete i dessa utsatta områden där de beskriver att de inte vågar tala öppet om vården de bistår med, av rädsla att bli utkastade ur landet om staten får reda på det. Ett resultat är att medicinska insatser inte nödvändigtvis riktar sig till platser där behoven är störst, utan snarare områden som är nåbara utifrån en riskanalys. Detta för att de stridande parterna inte kan garantera säkerhet för medicinsk personal.

- Det är oerhört viktigt att man har starka tydliga skrivelser som ger ett förutsättningslöst undantag för humanitärt arbete i kontexter där terroristbekämpning är en aktiv del av militärinsatser. Här i Sverige har vi haft dialog med andra organisationer så det är oerhört viktigt att givarsamfundet och FN drar åt samma håll, att de inte kompromissar och alltid sätter skyddet av det humanitära mandatet centralt i kontexter där terroristbekämpning är en aktiv del av konfliktdynamiken, säger Pieter-Jan van Eggermont.

Mer läsning