Maria Goretti Uwamahoro, handledare för Läkare utan gränsers sjukskötersketeam, Willy Tshimbombo, medicinsk chef och Davie Lipenga, kliniskt ansvarig utvärderar tillståndet för Austin, patienten på sängen, vid Nsanje District Hospital.

Maria Goretti Uwamahoro, handledare för Läkare utan gränsers sjukskötersketeam, Willy Tshimbombo, medicinsk chef och Davie Lipenga, kliniskt ansvarig utvärderar tillståndet för Austin, patienten på sängen, vid Nsanje District Hospital.

Läkare utan gränser slopar stereotypen om den vita läkaren

Bort med vita läkare och lyft fram lokal personal. Läkare utan gränser i Norge valde i år ett annat grepp när de i år skulle delta i en insamlingskampanj på tv.

– När vi senast deltog i TV-aksjonen i 2006 använde vi en bild med ett sjukt barn och en vit läkare. Vi vill inte använda sådana bilder längre, säger Lindis Hurum, generalsekreterare för norska Läkare utan gränser.

I tv-insamlingen TV-aksjonen visas videon med beskrivningen ” Vi har ikke alltid vist deg hele bildet". Där lyfter Läkare utan gränser Norge organisationens tidigare insamlingsarbete och hur de aktivt arbetar för att förändra narrativet där en västerländsk, ofta vit, person åker till ett annat land för att hjälpa. Detta när en majoritet av personalstyrkan till stor del består av lokalt anställd personal.

Fokuset ska enligt filmen vara på Läkare utan gränsers lokalanställda och patienten, inte den vita läkaren.

– Vid en kris så är det de som agerar och sätter igång arbetet, sedan så kommer jag och andra som en extra resurs. Människor i kris sitter inte och väntar på oss, säger Lindis Hurum.

Stereotypen om den vita experten

Läkare utan gränser har funnits i över 50 år och har flera hundratusen bilder i sitt arkiv. En bildbank som i hög grad enligt Lindis Hurum har underbyggt stereotypen vit expert som kommer för att rädda lokalbefolkningen.

– Vi erkänner i dag att delar av vår kommunikation har befäst stereotyper byggda under kolonialismen. Nu vill vi inte vara en del av det längre, säger Lindis Hurum, generalsekreterare för norska Läkare utan gränser.

Hon säger att de har varit medvetna om problemet i flera år. Men att det var först med Black Lives Matter-rörelsen som de på allvar öppnade för en diskussion om deras egna historia och en institutionell rasism.

– Vi kommer säkert göra fel, men vi är eniga om att vi måste prata om mångfalden och försöker samtidigt vara självkritiska, reflektera och lära oss, fortsätter Lindis Hurum.

Insamlingen oväntat stor

Det fanns farhågor för att den förändrade bilden negativt skulle påverka insamlingen.  

– Vi blev rådda att inte använda min nigerianska kollega i kampanjen, men vi slog rekord i den nationella insamlingen. Vi har fått positiv respons och flera givare har valt att höja sitt månadsgivande, säger Lindis Hurum.

När insamlingskampanjen gick på public service bolaget NRK samlades 266 miljoner norska kronor in till Läkare utan gränser.

Videon visas även i Sverige

– Vi använder den i Sverige, då den visar på det mest väsentliga, att vi arbetar med självkritik och att vi vågar reflektera. Vi vill vara en lärande organisation, säger Frida Lagerholm, kommunikationsansvarig på Läkare utan gränser i Sverige.

Även i Sverige har organisationen inte sett en nedgång i insamlade medel kopplat till en förändring i kommunikationen.

– Vi har inte sett någon nedgång alls. Snarare tvärtom. Min egen analys är att det handlar om de starka berättelserna och att föra situationen närmare. Jag har själv 20 års erfarenhet i branschen och vissa bilder jag tog då skulle jag aldrig tagit idag, säger Frida Lagerholm.

Uppmanar branschkollegorna att följa efter

Både Lindis Hurum och Frida Lagerholm hoppas att andra i branschen ska följa efter och ändra det gamla narrativet

– Ja, vi hoppas det. Vi kan bara prata om oss själva och vara självkritiska. Men det är inte bara vi som gjort fel, insamlingsbranschen har använt detta narrativ länge. Vi har fått positiva kommentarer från andra organisationer och de säger att de också arbetar med att ändra sitt tilltal. Om de faktiskt kommer att arbeta med det, det återstår att se, säger Lindis Hurum.

Mer läsning