Sangmanee Trijak, 60, har levt vid Mekongfloden hela sitt liv och sett förändringarna sedan dammarna byggdes. ”Det har blivit mindre liv i floden, färre krabbor, räkor, fiskar, allt.” säger hon.

Sangmanee Trijak, 60, har levt vid Mekongfloden hela sitt liv och sett förändringarna sedan dammarna byggdes. ”Det har blivit mindre liv i floden, färre krabbor, räkor, fiskar, allt.” säger hon.

Mekongfloden ska bli Asiens batteri – miljontals kan drabbas

Dammarna på Mekongfloden har vänt upp och ner på flodens ekologi och hotar miljontals människors försörjning. Nu försöker thailändska gräsrotsaktivister ta frågan till domstol.

Sangmanee Trijak har precis skördat säsongens första tomater. Plantorna är uppbundna i prydliga rader på en smal landremsa mellan vägen och Mekongfloden. Inom några dagar kommer de resterande gröna frukterna att rodna, säljas på marknaden och därefter förmodligen hamna i en papayasallad. Den nu 60-åriga kvinnan berättar att avkastningen blivit sämre, sedan ungefär tio år tillbaka.

– Tidigare var jorden här rik på näring, man behövde aldrig använda konstgödsel, och marken var alltid fuktig. Vi hade större marginaler då, när vi inte behövde lägga pengar på konstgödsel, säger hon.

60 miljoner beroende av floden

Jordbrukare och fiskare här i Isan-regionen i nordöstra Thailand har alltid levt av och med Mekongfloden. Och inte bara här: sammanlagt är över 60 miljoner människor – ungefär en tredjedel av befolkningen i Kambodja, Laos, Thailand och Vietnam – är beroende av floden för sin försörjning.

Genom århundraden har floden svämmat över i regnperioden och gödslat marker som den Sangmanee Trijak odlar med näringsrikt sediment som vattnet fört med sig.

– Förr nådde vattnet upp hit till huset, säger hon och pekar upp mot vägen. Men de senaste tio åren har det inte hänt.

I That Phanom, Isan, försöker man motverka stranderosion genom att förstärka flodbanken med sten. När flodens sediment fastnar i dammarna bildas så kallat ”hungrigt vatten” som tar med sig sand från stränderna. På bara några år har stora stränder i That Phanom helt försvunnit.
I That Phanom, Isan, försöker man motverka stranderosion genom att förstärka flodbanken med sten. När flodens sediment fastnar i dammarna bildas så kallat ”hungrigt vatten” som tar med sig sand från stränderna. På bara några år har stora stränder i That Phanom helt försvunnit.

Det var tio år sedan, i mars 2012, som grannlandet Laos började bygga en damm längre upp längs floden, strax öster om orten Xayaburi.

Kambodja och Vietnam hade protesterat, miljöorganisationer hade varnat för att hundratusentals människor skulle drabbas av utarmade jordbruksmarker, och studier hade kartlagt hundratals fiskarter vars parning och överlevnad skulle hotas.

Även mellanstatliga Mekongs flodkommission (MRC), som tillkommit för att hantera dispyter mellan flodländerna, varnade för dammbyggets konsekvenser men förmådde inte stoppa det. Sangmanee Trijak som levt hela sitt liv vid floden kan tydligt se skillnaderna.

– Det har blivit mindre liv i floden, färre krabbor, räkor, fiskar, allt.

Tillsammans med sin man, Amnart, har hon engagerat sig för att försöka sprida information om dammarnas påverkan. Parets aktivism väcktes redan innan Xayaburi-dammen, som är långt ifrån den första att byggas på floden.

Redan 1993 färdigställde Kina den så kallade Manwan-dammen, och har sedan dess byggt tio till. Nu satsar Laos på att bli ”Asiens batteri” och producera elektricitet för export till framför allt Thailand.

Stäms inför domstol

Amnart Trijak, 61 år och också uppvuxen vid floden, är en av ledarna i ett nätverk som samlar de sju nordöstra thailändska provinser som ligger längs Mekongfloden, och som nu tagit Xayaburi-ärendet till domstol.

– Vi har lämnat in en stämningsansökan mot [det thailändska] företaget som byggt dammen och mot thailändska staten som köper elen, förklarar Amnart Trijak.

I första instans förlorade aktivisterna. Domstolen ansåg att thailändsk lag inte är tillämplig eftersom dammen ligger i Laos. Nu väntar de på beslut i andra instans.

– Det här borde egentligen lösas länderna emellan, men vi har ingen som kan medla. Den thailändska regeringen måste vara starkare. Nu skyddar man de thailändska investerarna, men inte folket som drabbas, säger Amnart Trijak.

Fallet är viktigt inte minst eftersom Laos har långtgående planer på att bygga fler dammar på Mekongfloden. Enligt Amnart Trijak håller ekosystemen redan på att kollapsa.

– Om de fortsätter bygga dammar når vi en bristningsgräns om tio till 20 år. Då reduceras floden till en massa små pölar, fisken försvinner, och då är det för sent för att agera, säger han.

Mekongfloden

Floden en sträcka på närmare 4000 km, från tibetanska högplatån genom sex länder: Kina, Myanmar, Laos, Thailand, Kambodja och Vietnam.

Floden försörjer över 60 miljoner människor och är efter Amazonfloden världens artrikaste flod, med hundratals sorters fisk, bland annat den starkt hotade Irrawaddy-delfinen och Mekongjättemalen.

Laos satsar nu på att bli ”Asiens batteri” med flera planerade dammbyggen på Mekong och dess bifloder. Vattenkraft i utvecklingsländer uppmuntras även från bland andra Världsbanken som ett verktyg för hållbar utveckling.

Källor: MRC, International Rivers, Världsbanken

Mer läsning

Till vänster: Ahmad Baroudi, chef för kommunikationsarbetet för Rädda Barnens arbete i Jemen. Till höger: Attacker på skolor, sjukhus och den civila infrastrukturen påverkar barnen på olika sätt. Denna bild är från undervisning i sydvästa Jemen.

Vad gör ni i Jemen Rädda Barnen?

Efter vapenvilan inletts är det fortfarande stöd från det internationella samfundet som behövs i Jemen, enligt Ahmad Baroudi som är chef för kommunikationsarbetet för Rädda Barnens arbete i Jemen. OmVärlden frågade honom vad som egentligen händer i landet just nu.