Bättre kontroller minskar riskren för korruption. Därför har Riksrevisionen bidragit till att höja nivån i flera länder.

Bättre kontroller minskar riskren för korruption. Därför har Riksrevisionen bidragit till att höja nivån i flera länder.

Riksrevisionen gav sig själva godkänt – men oklart om deras hjälp minskat korruptionen

I sin resultatrapport anser Riksrevisionen att deras egna arbete i andra länder varit framgångsrikt. Men om det lett till att länderna blivit mindre korrupta går inte att säga. ”Det är tiotusenkronorsfrågan”, säger Matilda Jonung, projektledare på Riksrevisionen.

Riksrevisionen arbetar sedan länge med att stödja systerorganisationer i andra stater som inte har så utvecklade system som Sverige, alla är de länder som mottar bistånd från Sverige. Målet är förstås att ökad kontroll och transparens ska bidra till demokratiutvecklingen i dessa länder.

I en rapport som Riksrevisionen tagit fram och där insatser gjorda de senaste fyra åren bedöms, är den breda slutsatsen att man varit framgångsrika i sitt arbete med 50 olika revisionsmyndigheter runt om i världen. Det Riksrevisionen bland annat pekar på är att revisionsmyndigheterna i länder som Kenya, Palestina, Uganda och Zimbabwe höjt kvaliteten på sina rapporter och att man i Kosovo, Bosnien och Hercegovina förbättrat sin kvalitetssäkring och kontroll.

– Vi är stolta över att, trots pandemin, ha kunnat genomföra rätt många aktiviteter med digitala hjälpmedel, säger Matilda Jonung.

Finns det ingen risk att ni överskattat era insatser eftersom Riksrevisionen själv sammanställt resultaten?

– Jo, självklart är det så, det är vår resultatrapport och inte en utvärdering, även om den bygger på ett antal oberoende utvärderingar säger Matilda Jonung.

Uppdraget Riksrevisionen har är att stötta andra revisionsmyndigheter, stärka kompetensen
och på det sättet stärka det landets parlaments kontrollmakt. Till det får Riksrevisionen ett anslag på 50 miljoner från riksdagen. Revisionsmyndigheter som vill ha hjälp kommer in med en förfrågan, därefter görs en analys. Hur ser landets revisionsmyndighet ut? I vilken kontext verkar de? Är det ett land som är berättigat till bistånd? Finns det en möjlighet att få till ett konstruktivt samarbete?

Marianne Danielsson, Isabelle Berglund och Matilda Jonung på Riksrevisionen har undersökt vilken effekt det svenska stödet till andra länder har haft. Foto: David Grossman

– Väldigt ofta tackar vi nej. Det kan vara ett land som inte är ett svenskt biståndsland, eller att utvecklingen i landet går ut fel håll, som Afghanistan där vi inte längre har ett samarbete. Med Kambodja såg vi inte att vår verksamhet bidrog till den förändring vi vill se och avslutade samarbetet, säger Matilda Jonung.

I Sverige är det en självklarhet att en riksrevision är oberoende från den exekutiva makten men så är det inte i många andra länder.

Är det då ett krav att myndigheten som Riksrevisionen samarbetar med är så pass oberoende så att de kan göra ett relevant jobb?

– Nej, så behöver det inte vara. Det viktigaste skulle jag säga är att myndighetens ledning är villig att ta de steg som behövs för att öka sitt oberoende, och att man är förändringsvilliga – det är grundläggande för om vårt samarbete ska fungera eller inte, säger Isabelle Berglund, internationell rådgivare på Riksrevisionen

Hon har själv arbetat i mer än sex år med Kosovo, ett politiskt instabilt land som upplevt flera regeringskriser på kort tid. Dessutom brottas Kosovo med stora korruptionsproblem, även om det gjorts vissa framsteg, I det så kallade korruptionsindexet har Kosovo klättrat från en 104:e till en 87:e plats på listan.

– Det finns ingen vana att lita på myndigheter i landet och klart att förutsättningarna inte är optimala för en revisionsmyndighet i ett land där ledamöter hela tiden byts ut på grund av oroligheter eller nyval. Revisionsmyndigheterna ska lämna bra underlag för att parlamentet ska kunna utkräva an svar och det är ibland svårt att se om genomslaget orsakas av de rapporter revisionen gör, säger Isabelle Berglund.

Blir då resultatet av de svenska insatserna i dessa länder att styret blir mer transparant och mindre korrupt?

– Det där är tiotusenkronorsfrågan och det har vi inte möjlighet svara på i vår rapport. Det vi kan säga är att vårt arbete leder till effektivare processer, men ingen av de utvärderingar som vi gjort och som utgör underlag för rapporten har gått så långt som att säga hur det påverkat statsledningen och om det minskat korruptionen i landet, säger Matilda Jonung.

Marianne Danielsson, revisionsdirektör på Riksrevisionen har bland annat arbetat med partners i Uganda. Hon berättar att revisionsmyndighet där arbetar med små resurser och ska ta fram sina rapporter på halva tiden jämfört med hur det är i Sverige.

– De system och program vi granskar i Sverige har knappt någon likhet med det som en revisionsmyndighet möter i Uganda eller någon annanstans i Östafrika. Man arbetar i ett politiskt system där det krävs fingertoppkänsla för att utmana de korruptionsdrivande krafterna. Våra kollegor i andra länder kan inte bara ställa sig upp och öppet peka fingret mot sådant som man vet pågår, säger hon.

Framgångsfaktorerna som Riksrevisionen pekar på i sin rapport är också att visa ödmjukhet för sina samarbetspartners. Att lära ut i stället för att ge färdiga svar, att stödja i stället för att ta över.

– Det finns en yrkesstolthet och kanske en frustration över att man inte får det genomslag man vill. En del får även utstå hot som riktas mot revisorerna från olika myndighetspersoner. Vi har modiga samarbetspartners som verkligen står upp, säger Isabelle Berglund.

Mer läsning