– Vi gör vårt yttersta för att skala upp samhällsservicen och kompensera för en delvis fallerad offentlig sektor, säger Andreas Stefansson, generalsekreterare för Svenska Afghanistankommittén.
Ekonomin är inne i en djupdykning och 28 miljoner – två tredjedelar av befolkningen – behöver, enligt Unicef, humanitär hjälp för att klara sig.
Massarbetslösheten och den humanitära krisen är ett faktum. Samtidigt minskar omvärldens vilja att ge. Sverige har minskat sitt utvecklingsbistånd till landet från 812 miljoner kronor per år till numera 636 miljoner.
Svenska Afghanistankommitten får dock lika mycket som tidigare år (200 miljoner kronor per år) och undertecknade nyligen ett treårigt avtal med Sida till ett värde av 600 miljoner kronor.
Andreas Stefansson säger att den princip som uttalades för 18 månader sedan av den dåvarande utrikesministern Ann Linde (S) – ”inte en spänn till talibanerna" – nu finns inskrivet i avtalet som gäller mellan 2023 och 2025.
Stöd drogs tillbaka
Efter talibanernas maktövertagande i augusti 2021 införde regimen lagar som kraftigt begränsade kvinnors rättigheter och befolkningens demokratiska möjligheter. Många länder reagerade starkt. Sanktioner infördes och stöd drogs tillbaka. Massarbetslösheten bredde ut sig och en humanitär katastrof hotade. Under den kalla vintern kom dessutom flera rapporter om människor som frös ihjäl.
Politiskt är dock läget i landet stabilt. Även om det finns mindre interna motsättningar mellan olika talibangrupperingar saknas i dag en opposition som på allvar kan utmana regimens makt. Det har inneburit att hjälporganisationer – som inte vill stödja statliga institutioner – byggt upp en parallell samhällsservice. FN drar ett stort lass och med sina olika organ – som exempelvis Unicef, UNFPA och UNDP – har byggt upp ett nät av biståndsfinansierade skolor, vårdinrättningar och projekt för småföretagande.
Parallella system byggs upp
Svenska Afghanistankommittén ingår i detta så kallade parallella samhällssystem genom sina satsningar på framför allt skola och vård.
– Just nu har vi 130 000 barn i våra byskolor, varav 60 procent är flickor, säger Andreas Stefansson.
Sammanlagt går ungefär en halv miljon barn i sådana biståndsfinansierade byskolor, vilket nästan är en fördubbling jämfört med året innan talibanerna tog över.
Det stöd som givits har, enligt honom, lett till att de värsta katastroferna har kunnat avvärjas.
– De massiva humanitära satsningarna har lindrat krisen men en stor del av befolkningen är nu helt beroende av stöd. Vår uppmaning är att vi måste tänka bortom det omedelbara. Vi måste ha ett stöd för utveckling där människor erbjuds en möjlighet att få makt över sina egna liv, säger Andreas Stefansson som vill se mer långsiktiga satsningar på utbildning, hälsovård, civilsamhället och inkomstgenerering.
