I mars 2021 ställde sig EU-parlamentet med stor majoritet bakom förslaget att stifta en EU-gemensam lag som tvingar företag att ta ansvar för mänskliga rättigheter i sin produktion. Den rapport som lades fram av ansvarig parlamentariker var ganska progressiv, tyckte civilsamhället, och hoppet steg om en skarp lagstiftning som kunde ändra spelreglerna för de företag som fortfarande struntar i hur det som de säljer har producerats. Hittills är den här typen av kontroll av leverantörskedjor frivillig för bolagen.
EU-kommissionen skulle ta fram ett förslag, men datum för det sköts upp flera gånger. I höstas hette det att förslaget skulle komma före årsskiftet. Oron växte bland de organisationer som driver frågan att företags lobbying gjort att processen drog ut på tiden. Länder som Tyskland och Norge klubbade under tiden egna lagar, men Sverige valde att avvakta besked från EU.
”Inte direkt ett systemskifte”
Nu, nästan ett år senare, kommer kommissionens förslag i form av ett EU-direktiv som handlar om att utreda, förebygga och svara för brott mot mänskliga rättigheter och som bygger på FN:s vägledande principer från 2011. Från civilsamhället är man lättad över att förslaget äntligen ligger på bordet, men missnöjet är stort över dess innehåll.
–Det här långa processen har verkligen urvattnat förslaget. Och det är såklart, när man satt ambitionen högt, en besvikelse, säger Hanna Nelson, policychef på Oxfam, till OmVärlden.
Vilka företag som föreslås omfattas av lagstiftningen är enligt henne den största besvikelsen.
–Man har satt gränsen så högt att det bara berör omkring en procent av alla företag inom EU. Men vi vet genom vårt arbete att även små och medelstora företag finns med i en global handel där den här typen av kränkningar förekommer, säger hon.
Enligt kommissionens förslag ska lagen först bara gälla företag verksamma i EU med 500 anställda eller fler och en global omsättning på över 150 miljoner euro. Två år efter att lagen trätt i kraft ska man utöka den till att också gälla bolag med 250 eller fler anställda och omsättning på över 40 miljoner euro – men bara om bolaget verkar inom branscher där risken är hög för brott mot mänskliga rättigheter. Några exempel tas upp: jordbruk, textil och mineralutvinning.
–Man skulle kunnat begära grader av redovisningsansvar för olika stora företag, men att helt plocka bort 99 procent av alla företag utgör inte direkt ett systemskifte, säger Hanna Nelson.
Kan gå till domstol
Ulrika Sandberg, sakkunnig i företag och mänskliga rättigheter på Amnesty, håller med.
–Vi tycker att det här lagförslaget borde gälla alla företag. Det är väldigt konstigt att man kopplar risken för negativ påverkan på mänskliga rättigheter till hur stort företag är, säger hon till OmVärlden.
Ulrika Sandberg besökte OmVärlden podd i november och pratade om den kommande lagstiftningen.
Oxfam oros också att lagens skrivningar kommer att göra det möjligt för företag att ducka ansvar genom att använda sig av underleverantörer.
–Vi ser formuleringar som vi tolkar som att det är möjligt, till exempel genom att ingå olika kontrakt med underleverantörer, säger Hanna Nelson.
Gottgörelsefrågan har varit viktig för civilsamhället när den nya lagstiftningen diskuterats. Det handlar dels om möjligheten för de människor som drabbas att föra talan mot företag i domstol, men också om att kunna få ersättning för skada som kan ha uppstått. Den biten finns med i förslaget som lades av kommissionen, konstaterar Ulrika Sandberg.
–Det här innebär faktiskt att individer eller grupper som drabbats av företags verksamhet nu kommer att ha rätt att utkräva ansvar i Europeiska domstolar och få gottgörelse. Och det är ju en bra utveckling, säger hon.
På Sveriges bord
En annan viktig fråga handlar om vilka straffåtgärder som skrivs in i lagarna. Enligt förslaget ligger det på medlemsstaterna att se till att lagen följs samt att dela ut böter eller förelägganden till företag som bryter mot reglerna. Se ytterligare här.
Hanna Nelson menar att press nu behöver sättas på den svenska regeringen. Kommissionens förslag ska godkännas av ministerråden och EU-parlamentet innan det träder i kraft och kan implementeras i medlemsländerna, och det brukar ta ganska lång tid. 2023 tar Sverige över som EU-ordförande, och Nelson säger att det vore ett bra tillfälle för Sverige att driva frågan om att vässa till lagstiftningen.
–Då är det Sverige som håller i pennan i ministerrådet, så om Sverige verkligen vill driva på för förstärkningar så har de alla möjligheter, säger hon.
Sveriges regering har under processen varit positiv till den kommande lagstiftningen.
