Hälsoläget i Afrika har drabbats hårt av pandemin. Ökad spädbarns- och mödradödloighet, fler malaria och tbc-fall.

Hälsoläget i Afrika har drabbats hårt av pandemin. Ökad spädbarns- och mödradödloighet, fler malaria och tbc-fall.

Strategin för vaccinering i fattiga länder ifrågasätts

Två tunga professorer inom global hälsovård, Anna Mia Ekström och Johan von Schreeb, larmar nu om att den fattiga delen av världen drabbats mer av nedstängningar än av viruset i sig. Johan von Schreeb ifrågasätter dessutom behovet av vaccinering av hela populationer i Afrika. 

Kanske är omikron som nu sveper över världen sista sucken för pandemin som präglat livet för stora delar av planetens befolkning. Förhoppningen är att denna smittsamma mutation, som drabbar även vaccinerade, ska matta framfarten för kommande varianter och att vi därefter behandlar covid-19 som en endemi, likt våra säsongsinfluensor.

Två år av pandemi har onekligen vänt upp och ner på livet i de rika länderna. Men i de fattigare delarna av världen så har nedstängningar av arbetsplatser, skolor och hälsoinrättningar, till arbetslöshet, psykisk ohälsa och ökad utsatthet för kvinnor så har åtgärderna skördat många liv. 

Anna Mia Ekström, klinisk professor i global infektionsepidemiologi på Karolinska institutet har noga följt utvecklingen. Hennes dom är hård. 

– Världen måste kunna hålla flera bollar i luften. Fokus har tyvärr nästan enbart legat på covid. Covid-19 stod för 5 procent av dödsfallen under 2020, 95 procent dog av annat. Vi har haft stora framgångar med att bromsa infektionssjukdomar och med fattigdomsbekämpning de senaste decennierna, den trenden bröts med pandemin och det kommer tyvärr att få ringar på vattnet under lång tid, säger Anna Mia Ekström. 

Anna Mia Ekström och Johan von Schreeb, professorer inom global hälsovård anser att ett ensidigt fokus på covid-19 har lett till att övrig hälsovård underprioriterats.
Anna Mia Ekström och Johan von Schreeb, professorer inom global hälsa, anser att världens fokus på Covid-19 lett till att övrig hälsa fått för låg prioritet. Foto Martin Stenmark, Andreas Andersson Foto: Martin Stenmark och Andreas Andersson

Enligt Världsbankens beräkningar har pandemin brutit en positiv stadig trend där antalet människor som lever i extrem fattigdom ökat med cirka 100 miljoner människor sedan 2019. 

– Att barn inte får gå skolan är en katastrof som påverkar hälsan, inte minst för flickor som då  saknar en trygg plats, vi har också sett en ökning av barnäktenskap och tonårsgraviditeter med osäkra aborter. I länder som jag arbetar med, Uganda, Malawi och Sydafrika, berättar mina kollegor om ökade våldtäkter och könsbaserat våld.  I Sydafrika talar man om en parallell epidemi i kvinnomord.

En studie publicerad i medicintidskriften Lancet i september 2021 visade de indirekta effekterna av pandemin för mödra- och spädbarnsdödlighet i 18 låg- och mellaninkomstländer. Uppskattningen var då 113 873 fler döda på grund av de neddragningar som gjorts inom vården i början av pandemin.

Beräkningar av Unicef pekar mot att upp till tio miljoner flickor tvingats in i allt för tidiga äktenskap för att familjerna inte längre haft möjlighet till försörjning. 

För malaria, en av de dödligaste sjukdomarna i Afrika, var det enligt WHO en ökning med 14 miljoner fall som resulterade i 69 000 fler döda under 2020 jämfört med 2019, detta på grund av minskad förebyggande vård. 2019 dog 627 000 människor i malaria. De allra flesta, 80 procent, är barn under fem år. 

– Även förekomsten av tuberkulos har ökat. Vad gäller HIV befarade FN först en halv miljon fler dödsfall men riktigt så allvarligt tycks det inte bli tack vare att insatser från kliniker och frivilligorganisationer. Vaccination mot vanliga dödliga barnsjukdomar har också minskat. HPV-vaccination av flickor som organiseras via skolan har helt legat nere i många länder. Det kan leda till ökad risk för till exempel mässling, och livmoderscancer, säger Anna Mia Ekström.  

Hon tillägger att mycket av statistiken fortfarande är preliminär och att den faktiska bilden kommer att klarna först längre fram.

– Utbredningen av covid-19 har mätts varenda dag,  men det har lagts betydligt mindre resurser på att mäta allt annat, säger Anna Mia Ekström. 

Sedan vaccinet mot covid-19 kom i slutet av 2020 har det talats om en rättvis fördelning så att även de fattigare länderna får doser. Facit i dag är att de flesta länderna i Afrika fortfarande har en vaccinationsgrad under tio procent. I vissa områden har inte ens två procent av befolkningen fullgott vaccinationsskydd.

Johan von Schreeb, professor i global katastrofmedicin på Karolinska institutet  och en av grundarna av svenska Läkare Utan Gränser, anser att tanken om rättvis fördelning i sig är god, men att behov måste gå före rättvisa. 

– Covid-19 är ett mindre problem i Afrika eftersom populationen är ung. Hälften är under 20 år och endast 2-3 procent är över 70 år. I vår del av världen är närmare 20 procent över 70 år. Man kan inte kopiera en strategi rakt av när behoven varierar så mycket. Som katastrofmedicinare är man tvungen att vara realist och ständigt lägga resurserna där de största behoven finns, och i Afrika är det inte covid-19, säger Johan von Schreeb. 

På lista över dödsorsaker under 2020 från WHO var covid-19 på andra plats, efter hjärtsjukdomar, i den rikare delen av världen. Men i Afrika hamnade covid-19 först på plats 24. Högst upp var spädbarnsdödlighet, infektioner i de övre luftvägarna (som ofta drabbar barn) och HIV/Aids. 

– Ur ett behovsperspektiv är det satsningar på den underdimensionerade hälsovården som ger mest resultat. Hälsoutgifterna mellan Kongo och USA skiljer 675 gånger, och det var innan covid-19. Att då lyfta fram vaccination som en rättvisefråga när rättvisa inte existerar på andra plan anser jag är en märklig prioritering, säger Johan von Schreeb. 

Hur nödvändigt är det nu att massvaccinera i Afrika när det mesta tyder på att man behöver tre doser för att vara skyddad från omikronvarianten? 

– Det är en politiskt känslig fråga, men jag tror att en sådan ambition faller på sin orimlighet, inte bara kostnadsmässigt, utan även intresset från den lokala befolkningen. Man kommer inte heller att hinna. Spridningen går för närvarande så snabbt och många har redan haft covid. Frågan är, från mitt perspektiv, om det är värt att lägga resurserna där  när det finns så många andra sjukvårdsbehov säger Johan von Schreeb. 

– Man kan även fråga sig, tillägger han, vad nyttan är att söka vaccinera ung befolkning på Afrikas landsbygd är annat än hypotesen att det skulle minska risken för att mutera och drabba oss igen.

Johan von Schreebs förhoppning är att pandemin blir en väckarklocka för den snedfördelning som råder mellan rika och fattiga länder, i hälsoresurser och i produktion av vaccin. 

Mer läsning

Till vänster: Ahmad Baroudi, chef för kommunikationsarbetet för Rädda Barnens arbete i Jemen. Till höger: Attacker på skolor, sjukhus och den civila infrastrukturen påverkar barnen på olika sätt. Denna bild är från undervisning i sydvästa Jemen.

Vad gör ni i Jemen Rädda Barnen?

Efter vapenvilan inletts är det fortfarande stöd från det internationella samfundet som behövs i Jemen, enligt Ahmad Baroudi som är chef för kommunikationsarbetet för Rädda Barnens arbete i Jemen. OmVärlden frågade honom vad som egentligen händer i landet just nu.