Sveriges riksrevisor Helena Lindberg vill stötta kollegor utomlands.

Sveriges riksrevisor Helena Lindberg vill stötta kollegor utomlands.

Svenska Riksrevisionen kan bli externrevisor åt FN-organ

En oberoende riksrevision som granskar makten är en förutsättning för demokratisk utveckling. Svenska Riksrevisionen har under lång tid bistått kollegor utomlands. Nu vill de bli externrevisor åt FN:s livsmedelsprogram, WFP. 

Publicerad:

I Sverige kan man säga att Riksrevisionen har i uppdrag att vara en nagel i ögat på myndigheter som inte sköter sina förpliktelser.  Mer okänt är att Riksrevisionen även arbetar utanför landets gränser och stöttar upp kollegor i många utvecklingsländer, för tillfället i fem regionala samarbeten och nio bilaterala, bland annat med revisionsmyndigheterna i Kenya, Kosovo, Armenien och Zimbabwe. 

Helena Lindberg är Sveriges riksrevisor och den som leder myndigheten. Hon betonar att Riksrevisionen inte är en biståndsorganisation och att de inte finansieras av biståndsmyndigheten Sida. 

Riksrevisionen disponerar ett biståndsanslag från riksdagen om 50 miljoner kronor om året, utöver de 350 miljoner som Riksrevisionen förfogar över i förvaltningsanslag. Uppdragen brukar för det mesta vara korta insatser på några veckor där personal från Riksrevisionen åker till kollegor i de utvalda länderna för att stärka deras organisation. 

– Vi gör inga revisioner eller effektivitetsrapporter som i Sverige. Vi är på plats för att hjälpa till och utveckla verksamheten så att de kan fullgöra den roll en oberoende Riksrevision ska ha, att man lever upp till god hushållning och effektivitet i den statliga verksamheten, säger Helena Lindberg till OmVärlden.

Hon poängterar att innan Riksrevisionen tar på sig ett uppdrag utomlands måste myndigheten försäkra sig om att systerorganisationen de ska arbeta med har en förankring i de principer som gäller för riksrevisorer stipulerade av den internationella sammanslutningen för riksrevisorer, Intosai

– Oberoendet är centralt och absolut viktigast, en riksrevision ska inte låta bli att granska något för att det kan vara missbehagligt för de styrande. Finns inte de förutsättningarna i landet anser vi inte att det är någon större idé att vi påbörjar ett samarbete, säger Helena Lindberg.

Lämnar Kambodja

Ett land som Riksrevisionen avslutar sina engagemang med är Kambodja, där myndigheten menar att utvecklingen i landet gått åt fel håll. Beslutet sammanfaller med att Sverige förra året avbröt sitt bilaterala bistånd till Kambodja.

– Därmed inte sagt att vi inte kan vara i områden som befinner sig i krig eller har stora problem med sin demokrati och samhällssystem, som till exempel Afghanistan och Zimbabwe. Allt handlar om det ska finnas förutsättningar för att de kan utvecklas till en oberoende myndighet, vilket kan ta lång tid, säger Helena Lindberg. 

Hon lyfter själv fram Kosovo och Kenya som goda exempel på samarbeten. I Kenya har Riksrevisionen stöttat den nationella riksrevisionen Office of the Auditor General (OAG) sedan 2011. 

Som OmVärlden tidigare skrivit kunde OAG i början av 2020 rapportera att det saknades redovisning för närmare en halv miljard kronor i landets myndighet för hantering av torkor, National Drought Managment Authority (NDMA), som bland annat tar emot svenskt bistånd genom FN:s livsmedelsprogram WFP. 

– Nancy Gathungu som är Kenyas riksrevisor säger att hon är produkt av våra svenska insatser, säger Helena Lindberg. 

Utbredd korruption

Många av de länder som Riksrevisionen samarbetar med ligger längst ner på listan över de mest korrumperade länderna i världen, i organisationen Transparency International årliga sammanställning. Kambodja rankas på plats 160 av 180, Afghanistan 165, Zimbabwe 157 och Kenya på plats 124. Helena Lindberg sticker inte under stol med att de stöter på problem hos sina partners.

– Man måste vara väldigt naiv om man tror att korruption helt går att undvika i sådana länder och den kan förstås söka sig in även till riksrevisionens verksamhet. Uppenbarar sig något sådant kommer vi inte att fortsätta vårt samarbete. Det har dock inte hittills uppkommit en sådan situation, säger Helena Lindberg. 

Att vara riksrevisor i länder där hot och våld är vanligt förekommande är en utsatt position. Det finns revisorer med livvakter och skyddade adresser. 

– Det är då bra att det finns nätverk som kan stötta dem i svåra situationer. Jag har kollegor som råkat illa ut, till exempel i Tanzania. Vi fick ställa in möten på grund av den nationella riksrevisorn inte fick utresetillstånd efter att han publicerat en rapport som uppfattades som kritisk, säger Helena Lindberg. 

Stort FN-engagemang

En stor del av biståndet från Sverige och även från andra bidragsländer kanaliseras genom multilaterala organisationer, för Sveriges del handlar det om 60 procent av det totala biståndet. 

En av de största mottagarna är just WFP, som under 2020 hanterade cirka 70 miljarder kronor. Med sådana volymer är det förstås av största vikt att kontrollera pengaflödet och Riksrevisionen har lämnat in ett anbud att vara FN-organets externrevisor från och med 1 juli 2022 till 30 juni 2028. 

–  Vi har inte haft sådana här externrevisionsuppdrag på många år, men ser det som ett sätt att bidra till de svenska målen med biståndspolitik, att vi kan bidra till insyn i verksamheten.

Hos Riksrevisionen pågår just nu även en granskning av hur biståndsmyndigheten Sida använder biståndsanslagen och väljer samarbetspartners. Rapporten ska vara klar i februari 2022.  

Ett problem som Helena Lindberg lyfter är svårigheten att rekrytera personer med rätt kompetens , såväl i Sverige som i de länder man samarbetar med. 

– Finansiella revisorer är en bristvara. Det tycks vara ett globalt fenomen att så få unga väljer den inriktningen efter att de studerat ekonomi på universitet. 

Varför tror du att det är så?

–  Det kanske låter tråkigt att sitta och analysera bokföring. Tyvärr är det även svårt för offentliga aktörer att behålla personal. När de fått sin erfarenhet så blir de finansiella revisorerna attraktiva på den privata arbetsmarknaden. Mina kollegor brottas med samma problem som vi har. När man ska börja skörda frukterna av arbetet får de jobb någon annanstans till bättre lön, säger Helena Lindberg.

Mer läsning