Tuija Roberntz är 26 år gammal och läser den ettåriga journalistutbildningen på Uppsala universitet.
Varför läser du journalistik?
– Varför det blev just journalistik finns det flera anledningar till men jag ville ha ett mer handfast yrke. Jag har en kandidatexamen i antropologi och filosofi, att läsa journalistik tänkte jag skulle ge mig ytterligare en möjlighet att få träffa människor och lära mig mer om hur jag berättar deras historier.
Varför valde du att praktisera på OmVärlden?
– Jag tycker det ska bli roligt att få vara på en tidning som har en blick ut i världen. Det har ju alla tidningar, men det känns som om OmVärlden gör det med en annan blick. Det går också i linje med min bakgrund inom antropologin, där jag vill svara på vad som pågår och varför. Jag tycker också det ska bli spännande att fördjupa mig i Sveriges roll i världen och hur biståndet kopplar samman oss med omvärlden.
Vad tar du med dig in i praktiken?
– Jag hoppas att jag kan ta med mig mitt engagemang i skrivandet och att jag ska få möjlighet att få ta del av, och dela vidare, berättelser om människor och deras liv. Kanske kan jag också ta med mig en kritisk blick på hur biståndspolitiken ser ut i dag och hålla ett vakande öga.
Vad hoppas du att du får med dig från praktiken?
– Förhoppningsvis slipar jag mina journalistiska färdigheter och får en fördjupad förståelse för de frågor om OmVärlden bevakar och skriver om.
Du har spenderat ett sommarlov i Zimbabwe. Vad lärde du dig?
– Det jag minns mest är den stora skillnaden mellan de som bodde i gated communities och de som bodde utanför. Att det kan vara så stora ekonomiska skillnader mellan människor gjorde ett stort intryck på mig. Jag kommer även ihåg dåvarande president Robert Mugabes bilkolonner när de åkte genom Harare. Det var poliser och sirener överallt och allt liksom stannade upp.
