”En ansenlig miljardärs- och miljonärsskattebas i Sverige”

Skattejuristen Peter Sundgren ser flera argument för att Sverige ska införa en förmögenhetsskatt för miljonärer, enligt finansminister Magdalena Anderssons förslag. Inte minst efter en global finanskris och en pandemi som ökat inkomstklyftorna i världen.

Publicerad:

För drygt en månad sedan, den 28 maj, aviserade finansminister Magdalena Andersson i Dagens Nyheter ett förslag om en förmögenhetsskatt för miljonärer, en miljonärsskatt. Inom loppet av bara några få dagar släppte förslaget loss en störtflod av kritik från företagsrepresentanter, ekonomer med flera.

Svenskt Näringslivs Jan-Olof Jacke varnar för att kapitalet försvinner ur landet, att investeringarna minskar och att arbetslösheten ökar. Miljonärerna själva kommer att flytta utomlands. 

Ekonomiprofessorn John Hassler menar att skatten inte kommer att inbringa några nämnvärda inkomster till statskassan. Sverigedemokraternas ekonomiske talesman Oscar Sjöstedt höjer retoriken till vulgära proportioner och anser att finansministerns förslag är ”äckligt” och att han känner sig ”pissed off” över det.

Generellt kan sägas att den kritik som riktas mot förslaget huvudsakligen bara upprepar alla de argument som anfördes mot vår tidigare förmögenhetsskatt, vilket ledde till dess avskaffande 2007 och utan närmare reflexion över vad som hänt sedan dess. Till exempel att en världsvid finanskris och pandemi orsakat avgrundslika förmögenhetsklyftor.

Inte heller har kritikerna reflekterat över den omfattande debatt som utomlands pågår om förmögenhetsskatter. Särskilt anmärkningsvärt är att Internationella valutafonden (IMF) nu svängt i dessa frågor och föreslagit ”a temporary increase in taxes on wealth or high incomes that could help tackle inequalities that have widened due to the crises”.

Förmögenhetsskatter är nu något som diskuteras i USA, England och Tyskland. Vidare tycks Jan-Olof Jacke et consortes också ha försummat att beakta den senaste utländska forskningen om förmögenhetsskatter.

I en rapport från december förra året, från Kings College, i London, framhålls sålunda ”that cutting taxes for the wealthiest in a host of Western societies has had no significant effect on economic growth and unemployment but did serve to concentrate a greater share of national income among those at the very top”. 

Rapporten baseras på en undersökning av effekterna av kapitalskattesänkningar i en rad OECD-länder inklusive Sverige sedan mitten av 1990-talet. 

När det gäller argumentet att miljonärerna tar sitt pick och pack och flyttar utomlands frågar en forskarrapport från Stanford University, 2014, ”Do Millionaires Migrate When Tax Rates Are Raised?” Och svaret de gav var nekande. Skälet för detta resonemang är att miljonärer också är fast förankrade i sin närmiljö på grund av socioekonomiska, kulturella och sociala omständigheter och där de har sina ekonomiska nätverk. 

I det följande redovisas ett par förmögenhetsskattemodeller som på senare tid lanserats i den utländska debatten. 

Engångsskatt på förmögenhet

I en nyligen publicerad utredning från London School of Economics, ”A wealth tax for the UK”, föreslås införandet av en engångsskatt på förmögenhet som skulle kunna inbringa mycket stora statsinkomster. Med ett grundavdrag på en halv miljon brittiska pund och en skattesats på 1 procent under fem år skulle skatten ge den engelska statskassan ett tillskott på hela 260 miljarder brittiska pund, vilket motsvarar nästan hela den skuld Storbritannien dragit på sig under pandemin. En sådan skatt skulle endast drabba 8246 personer i England. 

Skatten föreslås att vid ett givet tillfälle tas ut av alla i Storbritannien bosatta personer samt alla som flyttat utomlands, om de tidigare varit bosatta i Storbritannien under viss tid. På detta sätt kan skattskyldigheten inte undvikas genom utlandsflyttning eller på andra sätt. Den skulle inte heller påverka sparande eller investeringar.

Slutligen kan nämnas att Argentina nyligen infört en engångsskatt för miljonärer som beräknas omfatta bara 12 000 personer.

Förmögenhetsskatt ”by consent"

En annan idé för en förmögenhetsskatt diskuteras av Ibrahim Khan i höstnumret 2020 av Foreign Policy under rubriken ”Wealth taxes will not disrupt or end capitalism, as champions and critics allege”. 

Författarens grundtanke är att de som drabbas av skatten trots allt skall kunna förmås att ’acceptera’ den genom att den inte framstår som en attack från vänsterorienterat håll på själva kapitalismen. 

Så här skriver Kahn:

”To get consent, a new wealth tax would need to be framed so that it preserves capitalism in its most sustainable and meritocratic forms and encourages wealth creation, Indeed, a wealth tax would not tax wealth-creating activities, like investments, but would rather only go after wealth hoarding”. 

Skatten skall således tas ut endast på kontanta och andra likvida tillgångar. Detta betyder att man kan undvika skatten genom att omsätta sitt kapital genom konsumtion eller investeringar i stället för att bara dumpa det på sitt bankkonto. 

Khan fortsätter: 

This increased economic activity would in turn create more activities for productive and valuable activity that would fuel tax receipits and job creation – and help alleviate poverty.”

Enligt Financial Times den 14 maj under rubriken ”The billionaire boom: how the super-rich soaked up Covid cash” har antalet miljardärer i Sverige under de senaste fem åren stigit från 26 till 41 (varav 10 under det senaste året). Deras samlade privata förmögenhet, av vilket drygt 60 procent utgör ärvd förmögenhet, uppgår nu till nästan 30 procent av Sveriges bruttonationalprodukt (BNP). 

Förra året fanns det 142 000 dollarmiljonärer i vårt land. Det finns således en ansenlig miljardärs- och miljonärsskattebas i Sverige.

Debattartikeln har även publicerats i Dagens Juridik.

Mer läsning