Ulrika Modéer är assisterande generalsekreterare vid FN:s utvecklingsprogram UNDP.

Ulrika Modéer är assisterande generalsekreterare vid FN:s utvecklingsprogram UNDP.

"Klimatförändringarna är en fråga om fred och säkerhet”

Vi kommer sannolikt inte att klara av att begränsa klimatuppvärmningen till 1,5 grader. Det får konsekvenser för internationell fred och säkerhet som vi alla måsta hantera, skriver Ulrika Modéer, assisterande generalsekreterare vid FN:s utvecklingsprogram UNDP.

Vi inleder det här året med något av en perfekt storm som kommer att ha bestående inverkan på vår förståelse av vad mänsklig säkerhet och hållbar utveckling faktiskt innebär.

Omikron-varianten av coronaviruset är på uppgång runt om i världen. Viruset, i kombination med utbredd vaccinojämlikhet, fortsätter att vidga fattigdomsklyftan och driva hundratals miljoner människor in i extrem fattigdom och underminera samhällets sociala kontrakt genom utbredd desinformation, misstro och socialt missnöje. Medborgerlig oro och politisk instabilitet ökar, vilket har lett till att rekordmånga människor nu är på flykt. 

Utöver dessa enorma socio-ekonomiska och politiska utmaningar ser vi hur klimatkrisen och krisen för den biologiska mångfalden fortsätter i oförminskad takt.

Även om COP26 i Glasgow i november innebar ett viktigt steg i rätt riktning var det inte det språng framåt som många hade hoppats på. Låt oss vara uppriktiga: Vi är inte där vi behöver vara för att vända, eller ens hejda, effekterna av klimatförändringarna. I stället kommer vi sannolikt att rusa förbi målet om att hejda den globala uppvärmningen till 1,5 grader i början av 2030-talet. 

Det är vid det här laget välkänt att klimatförändringar inte bara är ett miljöproblem, utan har konsekvenser även för nationell och internationell fred och säkerhet.

Klimatförändringarna respekterar inte landgränser och riskerar att underminera motståndskraften hos våra samhällskritiska institutioner. Mänsklig säkerhet är tydligt kopplad till naturresurser och trenden under de senaste 60 åren visar att 40 procent av konflikter mellan stater varit kopplade till naturresurser eller miljöförstöring på något vis. I kontexter där naturresurser står på spel är risken dubbelt så stor att konflikter blossar upp på nytt inom fem år.

Klimatförändringar och naturkatastrofer har gjort det svårt att leva i vissa områden vilket har lett till att alltfler människor lämnar sina hem. Världsbanken uppskattar att det kommer att finnas 216 miljoner klimatmigranter spridda över världen år 2050. 

Komplexa utmaningar likt dessa är nu norm snarare än undantag och utan en omfattande kurskorrigering i hur vi ser på och hanterar dessa flerdimensionella risker har vi fortfarande det värsta att vänta. Även om klimatförändringar inte i sig orsakar konflikter så fungerar klimatförändringar och miljöförstöring som riskmultiplikatorer – och är därför en fråga om fred och säkerhet. 

Det internationella samfundet har börjat få upp ögonen för frågan om klimat och säkerhet. Under de senaste åren har FN:s säkerhetsråd lyft klimatrelaterade säkerhetsrisker i nästan ett dussin resolutioner relaterade till olika landspecifika såväl som regionala mandat, inklusive Tchadsjön, Mali, Somalia, Centralafrika och Darfur. En viktig milstolpe nåddes förra året då rådet höll inte mindre än tre öppna debatter på ämnet.

Även om intresset för klimatsäkerhet har ökat så är vi långt ifrån att fullt ut förstå och hantera säkerhetsrisker kopplade till klimatförändringar. Vi föreslår därför att alla samhällsaktörer ökar fokus på fem områden som är centrala för att nå dit:

• Arbetet inom konfliktförebyggande, fredsbyggande och stabilisering måste klimatanpassas, med särskilt fokus på förebyggande av våldsbejakande extremism. Av de en miljard människor som är särskilt utsatta för klimatförändringar runt om i världen genomlider också 400 miljoner krig och konflikter. 

• Finansiering av klimatåtgärder måste nå de som lever i konflikt- och krisdrabbade länder. Nuvarande klimatfinansiering når inte fram till många av de mest utsatta.

• Det behövs integrerade tillvägagångssätt när det kommer till klimat- och säkerhetsrisker. Vi kan inte längre tala om klimat och säkerhet som två separata frågor.

• Vi måste fortsätta bygga upp bevisbasen för hur klimatförändringar och säkerhet hänger ihop. Att ta fram nya data eller ta en närmare titt på befintliga data möjliggör bättre och snabbare beslut och insatser.

• Mer investeringar behövs i expertis inom klimat, fred och säkerhet. Vi behöver dessutom bättre tillvarata kunskap och expertis från det globala syd, särskilt kring kvinnors och ungas specifika behov i kontexter som påverkas av klimatförändringar, konflikter och otrygghet. 

Covid-19-pandemin är trots allt en möjlighet att förändra saker i grunden. När regeringar sjösätter enorma stimulanspaket måste vi se till att dessa investeringar kanaliseras mot morgondagens gröna, motståndskraftiga, säkra och fredliga samhällen.

Sedan 2015 har världen också en gemensam färdplan för att lyckas med detta i de globala målen för hållbar utveckling. Dessa mål är globalt överenskomna, systemorienterade och utformade för exakt de komplexa och sammanflätade utmaningar vi står inför. Med dessa mål som vägledning måste världens länder, och andra aktörer, investera i demokratisk samhällsstyrning och fungerande institutioner, i sociala skyddsnät, i innovation och digitalisering, i en grön och fossilfri ekonomi där ingen lämnas utanför. 

Kopplingen mellan klimatförändringar och säkerhet behöver inte innebära ett val mellan politiska prioriteringar utan en möjlighet att genom samlade ansträngningar ta itu med några av vår tids avgörande frågor.

Ulrika Modéer, assisterande generalsekreterare vid FN:s utvecklingsprogram UNDP

Mer läsning

Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect, Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan, Charlotta Norrby, generalsekreterare SMR och Lena Ingelstam, generalsekreterare Diakonia skriver tillsammans med ytterliggare åtta andra under debattartikeln där de kräver att civilsamhället får plats vid bordet när toppmötet för katastrofriskreducering hålls i maj.

"Människor som drabbas hårdast av katastrofer måste vara en del av lösningen”

Alltför få länder ger civilsamhället en plats vid bordet när åtgärder för att förebygga och minska katastrofer diskuteras. Därmed utelämnas viktig kunskap och det katastrofriskreducerande arbetet tappar relevans och kvalitet. När toppmötet för katastrofriskreducering hålls i maj måste Sverige kliva fram och kräva att fler stater inkluderar civilsamhället.