I onsdags gjorde Integrations- och migrationsminister Anders Ygeman och Justitieminister Morgan Johansson ett utspel om att det svenska biståndet ska användas för att fler ska återvända till sina hemländer.
Biståndet ska enligt ministrarna villkoras även för tvångsmässiga återvändanden vilket inte är tillåtet enligt OECD-DACs-biståndsregler. Liknande krav har tidigare framförts av Moderaterna, men avvisades då av S- och MP- regeringen.
Den nya biståndsministern Matilda Ernkrans var inte närvarande på presskonferensen.
Det finns många skäl att vara kritisk mot detta utspel:
• De globala behoven ökar. Biståndet behövs mer än någonsin. Coronakrisen har lett till ökad fattigdom och hunger. 168 miljoner människor beräknades vara i behov av humanitärt stöd och skydd under 2020, vilket är det högsta antalet sedan andra världskriget. Fler människor än någonsin befinner sig på flykt. Det beror på att antalet väpnade konflikter har ökat, men också på effekter av klimatförändringar, såsom extrem torka och översvämningar som leder till missväxt och ökad hunger.
• Inte Socialdemokraternas linje. Socialdemokraterna har nyligen presenterat sitt nya internationella program, där partiet slår fast att biståndet ska utgå från lokala behov. Det står inget om att bistånd ska kunna användas som påtryckningsmedel för den svenska regeringen. Den socialdemokratiska kongressen var tydlig: bistånd ska användas för sitt ändamål.
• Bryter mot reglerna. Att använda biståndsmedel för påtryckningar går emot biståndets mest grundläggande syfte. En grundläggande princip i internationellt överenskomna avtal om biståndseffektivitet, som stöds av OECD och EU, är att bistånd ska utgå från lokala behov och lokalt ägarskap. Inte från biståndsgivares nationella politiska agendor. Redan idag förbjuder OECD-DAC givare att använda bistånd som ett sätt att tvinga människor att återvända efter att de nekas asyl.
• Tomma argument. Mycket lite bistånd går direkt till stater, vilket innebär att bistånd inte är ett effektivt påtryckningsmedel. De som drabbas av indraget bistånd är i stället människor som lever i fattigdom och utsatthet, människorättsorganisationer och andra som arbetar för jämställdhet och demokrati. Nationella makthavare har kanske inte alls något emot att biståndet stryps till dessa grupper.
Vi frågar biståndsminister Matilda Ernkrans: Kännetecknar detta utspel regeringens nya biståndspolitik? Hur tänker du säkerställa att biståndet lever upp till de mål som har beslutats av riksdagen och som många oberoende bedömare har bedömts som bäst i världen?
Anna Stenvinkel, generalsekreterare Forum Civ
Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect
Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan
Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen
Lena Ingelstam, generalsekreterare Diakonia
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna
Mariann Eriksson, generalsekreterare Plan International Sverige
