Strax äger Världsbankens vårmöte rum i Washington. Världsbanken är - som bekant - en av de absolut mäktigaste institutionerna inom internationellt utvecklingsarbete med stora summor pengar till sitt förfogande och makten att sätta ramar för utvecklingssamarbete. Mycket av det som Världsbanken och systerorganisationen IMF gör är dock direkt skadligt för kvinnors rättigheter. Just nu finns ett par fönster öppna för att på allvar förändra detta! Men det kräver att Sverige tar på sig en ledarroll, tillsammans med några andra länder som driver jämställdhet och kvinnors rättigheter internationellt. Sverige är en stor givare och har betydande makt och inflytande över Världsbanken. Nu är det upp till bevis om att jämställdhetsfrågorna fortfarande står högt på agendan för vår regering.
Kritiken mot Världsbankens marknadsliberala makroekonomiska ”vision and mission” är ofta stark från civilsamhället. Just nu pågår inom Världsbanken en genomgripande reform för att institutionen bättre ska kunna ta sig an och möta de utmaningar som världen står inför, i form av klimatkris, konflikter, pandemier, etc. Processen kallas Evolution Roadmap. I den kontextanalys som reformagendan, som ska antas under årsmötet i oktober i Marocko, ska baseras på står att läsa att “hard-won gains” när det gäller jämställdhet riskerar att gå förlorade i spåren av Covid-pandemin. Döm om vår förvåning när analysen därefter inte med ett ord nämner jämställdhet eller kvinnors rättigheter igen.
Parallellt med reformprocessen pågår arbetet inom Världsbanken med att ta fram en ny sexårig jämställdhetsstrategi. Eller snarare, uppdatera den nuvarande. Att inte ta ett radikalt grepp och se över de fyra huvudområdena i strategin – som fokuserar på ekonomisk egenmakt och bättre arbetsmarknad för kvinnor – är också det svårbegripligt. Inte minst eftersom Evolution Roadmap så tydligt säger att Världsbanken måste öka sin ambitionsnivå på många sätt – men glömmer jämställdhet och kvinnors rättigheter. Att slipa hörnen kommer inte ge oss förutsättningar till förändringar på djupet, det som vi nog alla är ganska överens om att vår värld behöver.
FN-organet UNDP gick nyligen ut med sin analys, där man ser att snabbt stigande räntor globalt håller på att försätta flera av de fattigaste länderna i en skuldkris. Den brittiska organisationen Oxfam har varnat för att 85 procent av världens befolkning de närmsta åren kommer att leva under sk ”austerity measures” (åtstramningsåtgärder, alltså krav från IMF att dra ner på den offentliga sektorn för att kunna betala av på statsskulden). Det som då skalas ner är viktiga sociala trygghetssystem, inklusive barnomsorg och föräldraförsäkring, lönerna sänks, antalet lärare och vårdpersonal minskar, viktiga subventioner försvinner, det offentliga privatiseras, etc. Vi vet att när detta händer, drabbas kvinnor hårdast. Då räcker prat om ekonomisk egenmakt och hjälp in på arbetsmarknaden föga – det förblir fina ord.
Nyligen publicerades forskning som rankade 13 stora internationella finansiella institutioner baserat på styrkan i deras jämställdhetspolitiska mål, mandat, bemanning, verksamhet, etc. Världsbanken låg i botten på nästan alla indikatorer.
Jämställdhet och kvinnors rättigheter måste självklart in som en central del i reformagendan, inte minst måste vi titta på och hantera hur Världsbankens makroekonomiska centrifugalkraft negativt påverkar kvinnor och flickor. Inför vårmötet har en rapport om reformagendan kommit, där genusperspektivet har stärkts något. Men långt ifrån tillräckligt. Här behöver Sverige vara en drivande kraft. Vi vet hur mycket Sveriges stöd betydde när en annan tungviktare, IMF, under förra året tog fram sin allra första (!) jämställdhetsstrategi.
Sverige måste också ligga på Världsbanken och dess genus-team kring den nya strategin – Varför ska inte grundpelarna ses över? Varför är processen minst ett halvår försenad? Varför har konsultationerna med civilsamhället inte ens börjat?
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna
Monica Erwér, PhD, rådgivare ekonomisk jämställdhet Kvinna till Kvinna
