Franziska Fischer och Florence Gyembuzie Wongnaah på KI efterlyser större satsningar på forskning inom meningit.

Franziska Fischer och Florence Gyembuzie Wongnaah på KI efterlyser större satsningar på forskning inom meningit.

Satsa mer på vaccin mot dödlig hjärnhinne­inflammation

Bakteriell hjärnhinneinflammation, meningit, är fortfarande en av de mest dödliga sjukdomarna globalt. Men till skillnad från till exempel mässling där det redan finns ett vaccin, görs inga större satsningar på verksamma vacciner. Dags att regeringen ökar resurserna till den forskningen, skriver två masterstudenter på KI.

Publicerad:

Gabriel, en ung man i början av 2000-talet i Ghana, vaknade en morgon och mådde illa och visste att något var väldigt fel. Bara en kort tid senare kunde han knappt gå. Han fick extrem huvudvärk, hög feber, följt av stel nacke. På sjukhuset fick han diagnosen hjärnhinneinflammation- Neisseria meningitidis.

Flera veckor senare kunde Gabriel inte längre höra. Som servitör i ett gymnasiekök hade han svårt att kommunicera med andra. Vänner och familj hånade honom när de pratade och han inte kunde höra dem. Han levde med denna funktionsnedsättning i många år tills han nyligen gick bort. Infektionen och dess efterverkningar kunde förebyggas. Hade Gabriel fått vaccin mot hjärnhinneinflammation hade han inte drabbats av denna tragedi.

Bakteriell hjärnhinneinflammation, meningit, är fortfarande en av de mest dödliga sjukdomarna globalt, särskilt i Afrika i den hårt drabbade regionen som kallas "meningitbältet" från Senegal till Etiopien. Trots den sjunkande förekomsten av meningit under de senaste 20 åren är det varje år 5 miljoner nya fall och 290 000 drabbade som dör i meningit globalt. 

Det finns olika stammar av hjärnhinneinflammation som orsakar säsongsbetonade epidemier i Afrika söder om Sahara. År 2020 inträffade ett allvarligt utbrott av meningit i Ghana, vilket förvärrades eftersom landets hälsosystem till stor del var fokuserat på covid-19. Överlevande efter meningit lider av olika grader av hjärnskador, inklusive hörselnedsättning, syn- och fysiska nedsättningar, och kognitiv funktionsnedsättning. Dessa funktionsnedsättningar har en betydande känslomässig, social och ekonomisk inverkan på individer, familjer och samhällen. 

Med sen eller ingen intervention dör en av tio individer av meningit, särskilt barn och unga.

Medan förekomsten av vissa stammar har minskat genom vaccinationsprogram, finns det nya dödliga stammar som inte har stötts på tidigare, för vilka ingen behandling och vaccin finns tillgängligt.

Meningit har försummats för länge och det görs inga större satsningar i att bekämpa hjärnhinneinflammation likt andra sjukdomar som kan förhindras med vaccin. De globala åldersstandardiserade dödstalen för meningit har minskat med 21 procent mellan 1990 och 2016, medan frekvensen för mässling minskade med 93 procent och med 91 procent för stelkramp under denna tid. 

Följaktligen finns det ett akut behov av mer forskning, finansiering och innovation för att utveckla förebyggande vacciner för olika typer av meningit. Förutom att rikta in sig på nya stammar, måste dessa vacciner göras åtkomliga för endemiska länder. De för närvarande tillgängliga konjugatvaccinerna, som är den mest effektiva typen av vaccin för att skydda populationer mot meningit, finns i ett knappt utbud och är mycket kostsamma och därför ouppnåeliga i stor skala för låg- och medelinkomstländer.

Förutom forskning och utveckling av nya tillgängliga vacciner, krävs mer forskning om hur och var nya stammar uppstår och sprids, vilken beredskap för nya utbrott som finns och om nya sätt att stoppa uppkomsten och spridningen.

Regeringen beslutar för närvarande om strategin för forskningssamarbete för de kommande åren. Sverige och andra FN-länder har förbundit sig att främja forskning för smittsamma sjukdomar enligt hållbarhetsmålen. Regeringen har tidigare framhållit behovet av att öka forskningsbaserad kunskap för att bekämpa fattigdomsrelaterade problem och utmaningar, framför allt i låginkomstländer. Men samtidigt som Sveriges bruttonationalinkomst har ökat de senaste åren har anslagen till utvecklingsforskning stagnerat. Detta gäller hälsoforskningen, som utgör en tredjedel av finansieringen för utvecklingsforskning. Dessutom har andelen av det totala hälsobiståndet som investeras i forskning om global hälsa minskat under de senaste åren och ligger nu under det angivna minimimålet på 5 procent för fjärde året i rad.

Svenskt forskningssamarbete har framgångsrikt bidragit till att minska fattigdomen och ökat forskningsbaserad kunskap för hållbar utveckling tidigare. Därför är det viktigt att öka resurserna för att bekämpa infektionssjukdomar som meningit som oproportionerligt påverkar de fattiga, och som gör att så många individer världen över lider som Gabriel i Ghana gjorde. 

Florence Gyembuzie Wongnaah och Franziska Fischer

Masters studenter i Public Health Sciences, Karolinska Institutet

Mer läsning