Den 26 mars fick de kubanska medborgarna rösta till nationalförsamlingen. Det fanns 470 kandidater till 470 platser. Medborgarna kunde rösta för eller emot kandidaterna men inte välja mellan kandidater som stod för olika politik. Alla kandidaterna hade nominerats av organisationer lojala med det kubanska kommunistpartiet.
FN:s internationella konvention om de medborgerliga och politiska rättigheterna säger i artikel 25 att “varje medborgare skall ha rätt och möjlighet att [...] rösta och bli vald vid periodiska och reella val [...] varigenom garanteras att väljarnas vilja fritt kommer till uttryck”. Den kubanska regeringen har inte ratificerat konventionen eftersom dess makt bygger på att alla medborgare inte får ställa upp i val, och inte har ett reellt val när de ska rösta.
Att Jan Strömdahl från Svensk-kubanska föreningen i ett svar på vår artikel i Omvärlden den 24 mars försvarar det kubanska valsystemet är inte förvånande. Organisations syfte är enligt stadgarnas första paragraf “att stödja den socialistiska revolutionen på Kuba”.
Den kubanska regeringen trummar nu ut budskapet att tre fjärdedelar av väljarna deltog och att alla kandidaterna fick mer än hälften av rösterna. Men där fanns inga oberoende internationella valobservatörer, och de kubanska organisationer som försökte observera hotades av myndigheter och greps av polisen. Det finns ingen anledning att tro att siffrorna representerar verkligheten. Därför är det viktigt att Sverige som ordförande i EU kräver demokratiska val eftersom den nya nationalförsamlingen inte representerar det kubanska folket.
Gabrielle Gunneberg, global programchef, Civil Rights Defenders
Erik Jennische, chef för Latinamerikaavdelningen, Civil Rights Defenders