Slutreplik: "Det är ett försök att avleda fokus"

I en debattartikel kritiserade Helen Stjerna, på A Non Smoking generation, tobaksindustrins hållbarhetsarbete.  Anette Rosengren, nordisk koncernchef Philip Morris, svarade att hennes företag jobbar med att få färre att röka samt att skapa en hållbar produktion med goda arbetsvillkor. Det här är A Non Smoking generations slutreplik.

Anette Rosengren hävdar att Philip Morris viktigaste bidrag till en hållbar utveckling är att underlätta för rökare att byta till "mindre skadliga alternativ”. Hon ignorerar forskningen som visar att nya tobaks- och nikotinprodukter sällan fungerar som effektiv rökavvänjning, utan leder ofta till ett blandbruk bland nuvarande rökare och lockar ungdomar in i nikotinberoende. 

Studier visar också att nikotin – oavsett produkt – ökar risken för allvarliga folkhälsoproblem såsom hjärt-kärlsjukdomar, typ 2-diabetes och psykisk ohälsa. I motsats till Anettes argument för nya tobaksprodukter visar forskningen att det bästa för folkhälsan är att förebygga bruket av alla nikotinprodukter.

Philip Morriss vision om en rökfri värld är ett PR-knep för att främja bolagets rykte och marknadsföra samt öka försäljningen av nya produkter i länder där rökningen minskar. Att bolaget än i dag satsar hårt på marknadsföring och försäljning av cigaretter i låg- och medelinkomstländer, där marknaden är mindre reglerad, säger allt om deras sanna intentioner. 

Anette skriver att tobaksindustrin likt ”andra industrier med global produktion” måste ställa om till att bli långsiktigt hållbar. Genom detta påstående framhävs bolagets goda avsikter samtidigt som tobaksindustrin framställs som vilken industri som helst, vilket legitimerar dess existens och tillväxt. Detta är ett försök att avleda fokus från det faktum att tobak är en icke-livsnödvändig och oundvikligt skadlig produkt – som inte kan bli hållbar på lång sikt. 

Tobak förblir ohållbart för hälsa, miljö och mänskliga rättigheter. Philip Morris påstås arbeta för en mer hållbar odling via ”jordbruksmetoder som främjar friska grödor”, och via minskad mark- och vattenanvändning samt avskogning. En ”frisk” tobaksgröda innehåller dock nikotin som av sin natur är giftigt för människor och miljö. Plantan kräver även mycket näring vilket gör att jorden snabbt blir obrukbar, och att skog ofta skövlas för att skapa nya odlingar. Oavsett Philip Morriss miljöarbete skövlar tobaksindustrin årligen 200 000 hektar skog, förbrukar 22 miljoner ton vatten, och släpper ut 80 miljoner ton koldioxid.

Philip Morris hävdar även att de verkar för bättre arbetsvillkor i hela branschen, bland annat genom olika CSR-program, med fokus på skolmat, fritidsverksamhet och utbildning, för att minska fattigdom som är ”en viktig orsak till barnarbete”. Detta är ett typexempel på hur tobaksbolag skyltar med välgörenhet för att stärka sitt eget inflytande utan att adressera den grundläggande orsaken till fattigdom – odlarnas osäkra inkomster. Världen över tvingas miljontals barn arbeta på tobaksfält i stället för att gå i skolan – för att odlarnas lön inte räcker för att försörja familjen. 

Enligt Anette ämnar Philip Morris ta ansvar för att stödja tobaksodlare att ”utveckla sin verksamhet i en värld utan cigaretter”. Stöd till tobaksodlare för att ställa om till en hållbar försörjning är absolut nödvändigt, men det bör komma från stater och organisationer snarare än tobaksindustrin – vars affärsidé bygger på fortsatt tobaksodling. En hållbar framtid kräver att omställningens slutmål är en värld utan tobak. 

Helen Stjerna, generalsekreterare A Non Smoking Generation