Viktor Lindelöw.

Viktor Lindelöw.

EU:s nya säkerhetspolitik splittrar Afrika

EU ändrar sin säkerhetspolitik. Nu kan unionen skicka vapen direkt till militära styrkor i Afrika utan att ta samma hänsyn till Afrikanska unionen. Den nya ordningen har lett till en splittring, skriver Viktor Lindelöw.

Instabilitet i Afrika har omfattande konsekvenser även för den europeiska säkerheten. Migration, terrorism, extremism och organiserad brottslighet länkas allt oftare samman med konflikter i Afrika. Faktorer som tillsammans utgör ett betydande säkerhetshot mot Europa. 

EU:s stöd för fredsinsatser i Afrika har tidigare till stor del gått via den fredsbevarande resursen för Afrika (APF).  Men förra året, 2021, introducerade EU den europeiska fredsfaciliteten (EPF) som ska ersätta denna. 

Mellan 2004 och 2021 har EU:s stöd till APF sammanlagt uppgått till 31 miljarder kronor (2,68 miljarder euro). Pengarna har gått till 16 Afrikaledda fredsfrämjande insatser i 19 länder. En nyckelkomponent i samarbetet var att Afrikanska unionen själva skulle besluta om hur pengarna skulle fördelas och därmed vilka insatser som skulle prioriteras.

Det tidigare EU-stödet, till APF, var öronmärkt för fredsfrämjande insatser i enbart Afrika medan EU:s nya instrument EPF har ett globalt fokus. Det kommer dessutom med ett bidragstak på totalt 5,69 miljarder euro fram till 2027. Bara i år har dock EPF betalat ut närmare 3,1 miljarder euro i stöd till Ukraina. Det betyder att mer än halva den globala budgeten, som ska räcka till 2027, redan mobiliserats. 

En annan förändring är att EU inte längre behöver Afrikanska unionens medgivande för att finansiera insatser på kontinenten. Europa har därmed möjligheten att bortse från de rekommendationer som Afrikanska unionen ger. Den mest kontroversiella reformen är dock att EU nu också kan beväpna och utrusta både militära styrkor och vad man benämner som partners till EU.

Den afrikanska oron handlar främst om att EU nu ska anta ett mer interventionistiskt förhållningssätt till afrikansk säkerhetspolitik samt att det möjliggör försvarssamarbete mellan EU och enskilda stater.

Afrikanska unionen hävdar att det underminerar deras roll som freds- och säkerhetsaktör på kontinenten eftersom EU:s bilaterala processer inte nödvändigtvis ligger i linje med Afrikas prioriteringar. Att EU inte heller tillhandahåller en fullständig lista över sina partners är en annan källa till oro. Flera länder fruktar att oppositionella styrkor som motsätter sig de regeringsformer som Bryssel inte anser agerar i enighet med EU:s intressen, kan få militärt stöd.

Kritik har också riktats mot att föreskrifterna i EPF aldrig diskuterades med Afrikanska unionen, något som EU tillbakavisar med att Europa numera har en global strategi för att skydda europeiska säkerhets- och försvarsintressen. Bryssels perspektiv i frågan är att de önskar sig större flexibilitet och möjligheten att stödja både Afrikanska unionens fredsfrämjande insatser och andra initiativ.

Flera Västafrikanska och saheliska stater välkomnar EU:s reformer. De anser att Afrikanska unionens översyn i flera fall lett till byråkratiska förseningar och skenande kostnader som fördröjt och eftersatt insatser i regionen. Men med ökad flexibilitet kommer också risker. Att utrusta beväpnade styrkor i fragila stater som präglas av misskötsel och korruption kan leda till att konflikter eskalerar och instabiliteten ökar. Sedan 2019 har inte mindre än nio militärkupper och kuppförsök ägt rum i sju afrikanska länder. Det politiska våldet fortsätter dessutom att öka över stora delar av kontinenten.

För att säkerställa att den europeiska fredsfaciliteten inte investerar i initiativ som riskerar att förvärra säkerhetsläget är det därför av största vikt att Bryssel fortsätter sitt samarbete och partnerskap med Afrikanska unionen. Det är också viktigt att EU fortsätter att lyssna till deras rekommendationer om hur man ska hantera de utmaningar som på sikt även hotar säkerheten i Europa.

Viktor Lindelöw, Afrikaskribent som arbetar som projektledare för Sveriges export- och investeringsråd i Johannesburg.

Mer läsning