Från mina vänner och bekanta på plats vid COP27 i egyptiska Sharm-el-Sheik har nyheter om besvikelser blandats med bilder av kött som serveras inne på mötet och kylar fyllda av mötets dryckessponsor – Coca Cola. Lägg till det kritiken kring hur klimataktivister på plats har behandlats samt Egyptens track-record av att låsa in politiskt obekväma personer.
Kanske är det för hårt att påstå att COP27 i Egypten blev en besvikelse. Bara det faktum att länder faktiskt sitter ner och diskuterar, och att utvecklingsländer kan trycka på och göra sin röst hörd är rätt stort i en tid och en värld där demokratin utmanas överallt.
Men sagda utvecklingsländer var långt ifrån nöjda när konferensen i Sharm-el-Sheik avslutades tidigt på söndagsmorgonen. Nattmanglingen hade visserligen landat i att rika länder gett upp och gått med på att skapa en fond för finansiering av skador och förluster orsakade av klimatförändringarna. Kravet om en sådan fond har länge legat som en varböld mellan utvecklingsländerna och den rikare delen av världen. I Egypten hotade den att spricka.
Fonden är ett historiskt och oerhört viktigt steg, inte minst i sin symbolik. Det är ett löfte om att de som orsakat klimatkaoset nu ska betala. Men löften har brutits förr, och många frågor återstår. Vilka som ska vara med och finansiera fonden, till exempel. Eftersom Kina klassas som en utvecklingsekonomi behöver landet inte automatiskt bidra till fonden – samtidigt som Kina är, och länge har varit, en av världens största utsläppare av växthusgaser. EU och USA kräver att Kina betalar. Fortsättning följer på COP28. En strimma av hopp är kanske att USA och Kina nu återupptagit sin skrotade klimatdialog.
Det egyptiska ordförandeskapet hade det inte enkelt, det ska man ge dem. Jämfört med världsläget vid COP26 i Glasgow förra året – som beskrevs som ett ganska lyckat klimatmöte ändå – var förutsättningarna annorlunda. Svajade världsekonomi, Rysslands angreppskrig på Ukraina, energikris i Europa.
Men samtidigt – larmen från forskarna att Parisavtalets mål i en rasande fart nu håller på att gå oss ur händerna.
Något överskuggat av den historiska skadefonden blev nämligen det faktum att själva utsläppsförhandlingarna inte gick något vidare. I sluttexten lyckades man inte höja ambitionen om att sänka utsläppen eller kraven på stor utsläppare att skära ner, så som exempelvis EU förespråkat. Inte heller fick man till tydliga formulering om nedfasning av kol eller utfasning av fossila bränslen.
EU-kommissionens vicepresident Frans Timmermans var missnöjd och kallade mötets resultat otillräckligt. Ett misslyckande – något som Timmermans fick medhåll om från många ledare. Och från civilsamhället. ”Det är en skandal att ordföranden för COP gav oljestater som Saudiarabien utrymme att sabotera skyddet för klimatet”, sa Martin Kaiser, chef för Greenpeace i Tyskland, till nyhetsbyrån AP.
