Världen över är generellt arbetslösheten bland flyktingar högre än bland lokalbefolkningen. I de flesta länder beror det på språkbarriärer, väntan på tillstånd och även trauman.
Det finns också länder där arbetslösheten för flyktingar beror på diskriminerande lagar och regler, som minskar möjligheterna att få jobb. Det försvåras också av brist på juridiskt skydd av arbetskraft och dålig implementering av existerande arbetskraftslagar.
Jag själv jobbar jag i en enskild organisation i Libanon. Organisation heter Gharsah och startades av min familj och mig själv, som svar på Libanons tuffa lagar. Vårt arbete går ut på att stärka möjligheterna för syriska flyktingar i landet att få utbildning och förbättra sin ekonomiska situation.
Den libanesiska regeringens hårda svar på de syriska flyktingarnas närvaro i landet har gjort att enskilda organisationer och civilsamhället fått agera med relativ autonomi för att skapa stödstrukturer för flyktingarna. Ett av organisationernas huvudsyften är att minska den ojämlikhet som regeringens politik skapat.
Organisationernas stöd består av att ge flyktingarna de grundläggande resurser de behöver för att upprätthålla ett något så när värdigt liv. Flera organisationer, inklusive Gharsah, utför utvecklingsprojekt som ökar chanserna för flyktingarna att komma ut på arbetsmarknaden. Det går ut på att förse flyktingarna med nödvändiga kompetenser, kunskaper och kontakter.
På Gharsah erbjuder vi klasser i datakunskap, engelska och skriv- och läskunnighet. Faktum med att organisationerna inte bara stödjer syriska flyktingar, utan än viktigare, organisationerna är en av de starkaste arbetsförmedlarna i Libanon, både för syriska flyktingar och libanesiska medborgare.
Utöver detta lägger några organisationer stor vikt vid att anpassa sig till kunskapsekonomi genom att lägga resurser på att använda teknologi för att skapa alternativa inkomstskällor. Till exempel jobbar en nära vän till mig i Libanon, på en organisation som heter TaQaddam, som med hjälp av innovativa digitala metoder engagerar sig i utsatta ungdomar.
TaQaddam erbjuder, med hjälp av dataspel på mobiltelefoner, skrivtävlingar där deltagarna kan vinna poäng som kan bytas ut mot pengar. En metod att skapa inkomster utan anställningskrav.
De libanesiska arbetsmarknadslagarna saknar information om intäkter på nätet, vilket gör att TaQaddam och liknande organisationer kan dra fördel av den gråzon de verkar inom. På så sätt kan de bli mer effektiva. Det gynnar inte bara flyktingarna, utan ger organisationerna större möjligheter att tjäna pengar på en outnyttjad marknad.
I Gharsah organiserar vi gruppsamtal med libaneser inom civilsamhället. Många av dem uttrycker sig som regeringens propaganda om hur syriska flyktingar ”stjäl arbeten”. Den här typen av åsikter hör vi även i länder inom EU.
Under våra gruppsamtal har deltagarna utvecklat ett mer källkritiskt förhållningssätt och börjat söka efter källor som de senare beskrivit som ”mer trovärdiga”. Dessa gruppsamtal gör att deltagare med starka åsikter om migrations- och flyktingfrågor ändrar sig för att basera sina åsikter mer på statistik och korrekta fakta.
Det har också bevisats att när flyktingar behandlas mer jämlikt och får tillgång till resurser som land, arbetsmarknad och rörelsefrihet, så att de kan jobba och utnyttja olika tjänster, bidrar de till värdlandets ekonomi. I till exempel Uganda tillåts flyktingar att slå sig ner på en bit mark som gör att de blir mindre beroende av bistånd och kan bidra till den lokala ekonomin.
I framtiden kommer enskilda organisationer och civilsamhället att fortsätta utmana staters diskriminerande lagar, genom att stärka flyktingarnas möjligheter att själva förbättra sin ekonomiska utveckling. I fallet med Libanon bidrar enskilda organisationer och civilsamhället inte bara till att stärka de syriska flyktingarnas ekonomiska status, utan överbygger även de klyftor som regeringens lagar skapar. Därmed minskar de även den negativa påverkan flyktingar skulle kunna ha på lokalsamhällena.
Lyssna också på: OmVärlden podd, avsnitt 117: Syrien – en humanitär katastrof utan slut, där Mohamad Aljounde medverkar.
I sommar skriver tre av årets fem OmVärlden talanger varsin sommarkrönika om framtiden.
Texten är översatt och redigerad från engelska av Erik Halkjaer.
