Journalisten Jospeh R Kafuka har flytt sitt hemland Demokratiska republiken Kongo

Journalisten Jospeh R Kafuka har flytt sitt hemland Demokratiska republiken Kongo

Joe Bidens nya löften till Afrika

Medan Donald Trump vände Afrika ryggen har Joe Biden på kort tid visat att han vill annorlunda. Den kongolesiska exiljournalisten Joseph R Kafuka hoppas på ökat engagemang för sitt hemland.

Publicerad:

Accepterade eller ifrågsatta, stöttande eller kritiserade, hur än USA:s president agerar kan hans handlingar inte ignoreras. Man behöver dock inte vara specialist för att inse att dessa handlingar över tid har saknat en tydlig hållning när det kommer till frågor som berör Afrika.

Det framgår inte minst av det som hänt i Demokratiska republiken Kongo (DR Kongo) de senaste 20 åren. Hur kan det förändras med Joe Biden vid makten i USA?

Mer än 60 dagar efter att han tillträtt fortsätter Joe Biden att bryta med sin företrädare, Donald Trump. Det gäller särskilt i relationen med de afrikanska länderna, med vilka han visar en vilja att ”utöva en sammanhängande och långsiktig diplomati, i samarbete med den Afrikanska unionen, för att lösa de konflikter som kostar människoliv på kontineten.”

Som utlovat slopade Joe Biden inreseförbudet för invånare från muslimska länder i Afrika. Som en större vän av multilaterism än sin förerädare, stöttade han också nigerianskan Ngozi Okonjo-Iweala till posten som chef för Världshandelsorganisationen, WTO. Donald Trump hade tidigare stoppat utnämningen.

Den 8 mars i år beslutade Joe Biden också om sanktioner mot den israeliska företagaren Dan Gertler, som anklagas för åratal av plundring, korruption och penningtvätt i DR Kongo. Sanktioner infördes mot Dan Gertler redan 2017, men Donald Trump tog bort dem i slutet av sin mandatperiod. Nu har Joe Biden återinfört dem, vilket är den slags handling som välkomnas i Afrika.

I sina uttalanden om sin Afrikapolitik ges en indikation för hur den nya presidenten vill förändra USA:s röst på kontinenten. Joe Biden lyfter de värderingar som ska försvaras: rättstatens principer, demokrati, mänskliga rättigheter, inklusive sexuella minoriteter, personer med funktionsnedsättningar, och för alla oavsett etnisk härkomst eller religion. Det handlar dock om frågor som inte alltid står på de afrikanska ledarnas egna agendor.

Inför öppningen av Afrikanska unionens 34:e möte riktade Joe Biden sig till Afrikas ledare med en annan inställning än sin företrädare, som avstod från att lägga sig i afrikanska affärer. Joe Biden erkände den viktiga roll AU måste spela i kontinentens politiska och ekonomiska utveckling.

Han talade med de afrianska ledarna på ett sätt som understödjer hans vilja att arbeta i partnerskap med både kontinentala och regionala organisationer. Han försäkrade Afrikas länder att USA är ”en partner i solidaritet, stöd och ömsesidig respekt”.

Andra signaler är Joe Bidens sammansättning av sin egen administration. Samantha Powers blir chef för biståndsmyndigheten USAid, Dana Banks, med erfarenhet som diplomat i Sydafrika, kliver in som Afrikaansvarig i Nationella säkerhetsrådet, men framför allt har Linda Thomas Greenfield utsetts till USA:s FN-ambassadör. Hon är en erfaren diplomat som jobbat i flera afrikanska länder och var statssekreterare på utrikesdepartementet med ansvar för Afrika, under president Barack Obama. Donald Trump gav henne sparken.

Joe Bidens val av specialister på Afrika visar på en slags kontinuitet av Barack Obama-eran. Det är inte odelat positivt då hans era lämnade många desillusionerade efter att stora förhoppningar inte infriats.

Joe Biden kommer säkerligen anstränga sig för att visa att han menar allvar med sin Afrikapolitik, och han kan leva upp till de afrikanska förväntningarna, men faktum kvarstår. I USA dikteras ofta utrikespolitiken av inrikespolitiken, vilket begränsar manöverutrymmet för presidenten.

Mänskliga rättigheter, demokrati och fria marknadskrafter står ibland också och väger på kanten av vad det utges vara. Det handlar om en slags utrikespolitik som gränsar till cynism när det kommer till länder i Afrika, särskilt i fråga om det som pågår i DR Kongo, där USA varit sällsynt okänsligt.

Barack Obama erkänner i några rader i sin bok Ett förlovat land att ”Trots sex miljoner döda i östra DR Kongo, har USA aldrig tagit ett kraftfullt initativ, eller för den delen agerat, för att få stopp på det största folkmordet som Afrika någonsin upplevt. Delaktiga eller paralyserade av miliärindustrins konglomerat, liksom av start-ups i Silicon Valley, med uppenbar inblandning av grannländerna med vilka vi inte har inlett någon strategi för att få slut på den återkommande osäkerhet som plågar provinser som Ituri, Nordkivu och Sydkivu, för plundring av mineraler och jordbruksprodukter. Vi måste få ett slut på detta hyckleri.”

Det finns flera exempel på denna amerikanska likgiltighet gentemot Afrikas problem, en likgliktighet som ibland påminner om förakt. Samtidigt har USA:s regering att göra sina prioriteringar och göra sina egna utrikespolitiska val.

Joe Biden visar trots detta tydligt sina ambitioner för Afrikas länder. I sitt senatsförhör lade Linda Thomas Greenfield fram Kina som USA:s strategiska motståndare i Afrika. Hon talade för ”ett alternativ till den kinesiska investeringsstrategi som försatt flera länder i Afrika i en kolosal skuldfälla.” Vidare sa hon att ”Vi måste vara mer proaktiva i vårt engagemang för den afrikanska kontinenten.”

”En av de tillgångar som skulle kunna bistå Joe Bidens regering är de unga, som utgör en stor andel av den afrikanska befolkningen”, sa Linda Thomas Greenfield också. Stärkta av demokratiska värderingar strävar Afrikas unga efter att låta sig styras annorlunda, vilket inte minst framgått av den senaste tidens våldsamma demonstrationer mot gripandet av en oppositionspolitiker i Senegal.

Däremot kan vi inte förvänta oss någon ökad närvaro av amerikanska soldater på kontinenten. USA kommer försöker hjälpa till med att lösa pågående konflikter och mildra hoten mot flera länder i Afrika, men det lär handla mer om resursstöd och expertis. Finansiellt lär Joe Biden öka även biståndet till Afrika, som en del av sin nya strategi.

Utöver allt detta lär relationerna mellan USA och de afrikanska länderna påverkas av Kinas agerande. Det gäller framför allt USA:s största ekonomiska partners i Afrika, som Nigeria och Sydafrika. Bakom USA:s intresse döljer sig en oro att hamna på efterkälken när aktörer som Kina och Ryssland försöker utveckla sina partnerskap på kontinenten, men det finns också en önskan från USA att få stöd av de afrikanska länderna i olika internationella forum.

Det återstår att se om Joe Biden kan genomföra vad han lovar. Begränsningarna återfinns på hemmaplan, i senaten och representanthuset, som håller i budgeten. Risken är att löften görs, men att Kina och Ryssland faktiskt får saker gjorda.

Läs också: Kinas nya Sidenväg

Joseph R Kafuka, frilansjournalist från Demokratiska republiken Kongo, som tvingats fly till Sverige för att han hotats till livet på grund av sin journalistik i hemlandet. Han bor för närvarande i Ängelholm och har bland annat deltagit i Reportrar utan gränser Sveriges projekt Kollega till Kollega för exiljournalister.

Redigering och översättning från engelska: Erik Halkjaer

Mer läsning