Supriti Dahr är en prisbelönt journalist från Bangladesh som från sin exil i Sverige fortsätter att bevaka kvinnors rättigheter i hemlandet.

Supriti Dahr är en prisbelönt journalist från Bangladesh som från sin exil i Sverige fortsätter att bevaka kvinnors rättigheter i hemlandet.

När kvinnors liv inte spelar någon roll

Flickor och kvinnor från Bangladesh hoppas tjäna pengar till familjen när de söker sig till Persiska viken för jobb, men skadas eller dödas. Journalisten och kvinnorättsaktivisten Supriti Dahr har följt flera av kvinnorna i många år.

Publicerad:

När 14-åriga Kulsums kropp kom till Dhaka visade den tydliga tecken av tortyr och hennes ben och ryggrad var brutna. Ett av hennes ögon hade skadats svårt.

Ett par månader tidigare hade en film som spelats in i hemlighet i Saudiarabien blivit viral. Inspelad av en hemhjälp från Bangladesh visade filmen en flicka som gråtande gömmer sig på en toalett och ber om hjälp och om att få resa hem.

Flickan säger: “Jag kanske inte kommer leva längre. Jag tror jag kommer att dö, snälla håll mig levande, ta mig tillbaka hem till Bangladesh fort.” Flickan säger att hennes “ägare” låst in henne på sitt rum i 15 dagar och knappt gett henne någon mat. De har bundit henne och bränt hennes armar med kokande olja.

Det finns tusentals berättelser av det här slaget, där kvinnor beskriver den grymhet de möter. Jag har under mitt yrkesliv haft möjlighet att lyssna på flera av dessa kvinnors berättelser, och ju fler jag hör desto mer illa mår jag.

Ungefär en av tio migranter som reser till Persiska viken är kvinnor. Det är inte lätt att svara på varför de reser dit. För att förstå måste du också förstå kvinnornas socioekonomiska situation.

Flera kvinnor från Bangladesh har lämnat sina familjer bakom sig och rest tusentals mil hemifrån utan någon kunskap om andra länder, med ett enda hopp, att tjäna pengar och säkra ett bättre liv för sina barn och familj. Medan många kvinnor lyckas i sin strävan möter andra en annan verklighet. De får genomlida oöverstiglig grymhet och misshandel av sina arbetsgivare, utan att kunna vända sig till någon för räddning.

I bästa fall skickar arbetarna hem miljarder dollar till sina familjer hemma för att bistå familjemedlemmar att lämna fattigdomen. I värsta fall dör arbetarna eller tvingas till slavarbete och trafficking. De flesta migranters erfarenheter landar någonstans emellan.

Omkring 700 000 bangladeshier hittar varje år jobb utomlands, vilket gör landet till ett av världens största länder för export av arbetskraft. Rekryteringen utförs främst av inofficiella mäklare, vilket öppnar dörren till trafficking och utnyttjande.

Hushållen i Mellanöstern består ofta av storfamiljer och jobbet för en hemhjälp kan vara mödosamt. Det inkluderar ofta sysslor som städning, tvättning, matlagning, laga och sy kläder och ta hand om barn och äldre. Arbetsdagarna är långa, mellan 11 och 20 timmar per dag, där hemhjälpen förväntas kunna ställa upp både dag och natt.

Rasdiskriminering och fördomar gentemot migrantarbetarna är också vanligt. Hushållspersonal nekas ofta fri rörlighet och låses in eller förbjuds att lämna hushållet utan tillstånd. Våld i hemmet inkluderar fysiska attacker som våldtäkt av ägaren och hans söner och släktingar. Levnadsvillkoren är ofta dåliga, med brist på mat och privatliv.

De flesta migranter rapporterar att de utsätts för mer än en typ av våld under sin anställning, och många traumatiseras så svårt av upplevelserna att det negativt påverkar deras möjlighet att återintegreras i samhället när de återvänder hem.

Medan Sri Lanka, Filippinerna, Indonesien och andra länder har stoppat kvinnor att resa till länderna runt Persiska viken för att arbeta som hushållsarbetare, gör Bangladesh ingenting. Saudiarabien har ställt som villkor till Bangladesh regering att om män ska få arbete i Saudiarabien ska även kvinnor tillåtas resa dit för arbete.

Enligt biståndsorganisationen Brac återvände 2 315 kvinnliga migrerande arbetare från Saudiarabien till Bangladesh mellan 2018 och 2019. De flesta av dem rapporterade någon form av sexuellt, fysiskt och psykiskt våld av sina arbetsgivare.

Trots överväldigande kritik tycks Bangladesh regering stå fast vid sin ståndpunkt om kvinnliga migrantarbetare i Mellanöstern. Alla är besvikna av regeringens nedlåtenhet gentemot Saudiarabien.

Kvinnors liv är så billigt, så osäkert, så oskyddat att alla kan utnyttja det, vilket är outhärdligt. Deras rop når ingen. Även internationella humanitära organisationer är tysta.

Det behövs en social rörelse i massiv skala för att pressa makthavarna att skydda kvinnor från övergrepp och misshandel i Persiska viken.

Supriti Dhar, är frilansjournalist och kvinnorättsaktivist från Bangladesh. Efter att ha startat den numer prisbelönta bloggen Women Chapter om kvinnors rättigheter hotades hon och trakasserades. Mellan 2018 och 2020 var hon fristadsförfattare i Norrköping, och har numer uppehållstillstånd i Sverige. Hon har bland annat deltagit i Reportrar utan gränser Sveriges projekt Kollega till Kollega för exiljournalister.

Redigering och översättning från engelska: Erik Halkjaer

Mer läsning