I förra veckan upprepade Turkiets utrikesminister Mevlüt Cavusoglu att varken Sverige eller Finland vidtagit konkreta steg ifråga om det samförståndsavtal som undertecknades på Natos toppmöte i Madrid i slutet av juni. Finland och Sverige lovade då bland annat att ”bekämpa desinformation och förebygga att dess inhemska lagstiftning missbrukas till gagn eller till främjande av terroristorganisationer”.
Dessutom har Turkiet begärt att 33 personer ska utlämnas från Sverige eftersom de är ”terrorister.” Sanningen är att var tredje svensk i utlämningslistan är antingen journalist eller författare. Att en svensk författare på listan avled redan 2015 bryr sig inte de turkiska makthavarna om.
Ordet "desinformation" i detta samförståndsavtal oroar mig eftersom det hotar vår yttrandefrihet. Turkiets och Sveriges definition av desinformation och yttrandefrihet är diametralt olika. Alla som inte håller med om den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdoğans världsbild definieras som terrorister i det turkiska rättsväsendet.
Yttrandefrihetsvänner fruktar att Sverige på sikt kan komma att tvingas acceptera den turkiska regimens version av "terrorism". I förlängningen skulle såväl svenska kurder som vanliga svenskar som inte uttrycker sig som Ankara-regimen vill kunna riskera att terrorstämplas.
I en tid när det fria ordet runt om i världen är hotat är det turkiska kravet väldigt obehagligt.
Sverige som är stolt över sin tryckfrihetsförordning från 1766 får på inga villkor offra yttrandefriheten. Svenska medborgare betalar redan ett högt pris för det fria ordet i utländska fängelser.
Den svenske förläggaren och poeten Gui Minhai frihetsberövades för nästan sju år sedan. Han greps och fängslades i Kina. Efter två år i fängelse placerades Gui Minhai i husarrest. Men tre månader senare kidnappades han på nytt på ett tåg i staden Jinan, mitt framför ögonen på två svenska diplomater. I mer än fyra år har varken hans familj eller svenska diplomater fått något livstecken från Gui Minhai. För två och ett halvt år sedan ”dömdes” han till tio års fängelse för ”tillhandahålla information till främmande makt” enligt ett pressmeddelande.
En annan svensk som har drabbats hårt för sin utövning av yttrandefriheten är den svenske journalisten Dawit Isaak.
En septemberdag för mer än två decennier sedan greps Dawit Isaak under en frukost i Eritreas huvudstad Asmara. Dawit Isaak var en respekterad journalist i Eritrea. Han krävde demokrati i den oberoende tidningen Setit som han också var delägare i. Eritreas nyckfulle ledare Esayas Afewerki nekar Dawit åtal, rättegång och advokat. Och det är faktiskt en svensk journalist, nämligen Dawit Isaak, som suttit längst frihetsberövad i världen för sitt journalistiska arbete.
Jag har nu två frågor till den regeringsbildande Ulf Kristersson:
Kommer du att stå upp för svensk yttrandefrihet när Turkiet försöker exportera sin definition av yttrandefrihet till våra breddgrader?
Kommer du att stå upp för det fria ordet globalt när vissa i ditt regeringsunderlag ser Ungern som ett föredöme för pressfrihet?
