Världen står inför en rad utmaningar år 2021. OmVärldens chefredaktör, Erik Halkjaer, listar några av dem.

Världen står inför en rad utmaningar år 2021. OmVärldens chefredaktör, Erik Halkjaer, listar några av dem.

Tio saker att hålla ögonen på i år

Med ett pandemitungt år bakom oss börjar vi detta år i uppförsbacke, med en rad utmaningar. Ett vaccin ger hopp, men är ingen mirakelkur. OmVärldens chefredaktör Erik Halkjaer listar tio saker som kommer kräva vår uppmärksamhet under året.

Publicerad:

Det kom som en julklapp, det där vaccinet som genom ett trollslag skulle förvandla pandemiåret 2020 till feståret 2021. Snabbt är vi varse att så inte blir fallet. Även om det kanske kommer lätta bördan för oss svenskar, västeuropeér och människor i USA i gemen, så kommer större delen av världen fortsatt leva med hotet av covid-19 över sig flera år framöver.

Som redan påpekats både i OmVärlden och i många andra medier så är ju egentligen inte heller covid-19 det stora problemet, om vi tittar ut över världen. Om inte annat blir man snabbt varse det när man läser biståndsorganisationen Care lista över de tio humanitära kriser som media rapporterade minst om förra året.

Det finns många saker att hålla ögonen på under året, och jag har valt ut tio, som börjar och slutar med en regeringsombildning.

En ny minister

Det kom som en överraskning när Peter Eriksson tog sitt pick och pack och lämnade utrikesdepartementet och en tom ministerpost, i december förra året. Plötsligt stod regeringen utan en minister för internationellt utvecklingssamarbete. För många kanske en av de minst viktiga ministerportföljerna, men då är det dags att tänka om.

Om det är något som covid-19 visat är det vikten av en kraftfull och väl samordnad politik för global utveckling. För det krävs en modig minister, med visioner, som vågar ställa krav på regeringskollegorna. OmVärlden har listat ett par kandidater. Nyhetsbyrån TT spår någon annan. I månadsskiftet januari-februari vet vi svaret.

Migration som morot eller piska

När OmVärlden i ett kommande reportage på OmVärlden berättar träffar migranter på Kanarieöarna säger en av dem att de många afrikaner som kastar sig ut på havet i knappt sjödugliga båtar gör Europa en tjänst. Vår befolkning är åldrande. Det behövs ny, ung arbetskraft.

Afrikanska unionen vill se ett jämbördigt samarbete med Europeiska Unionen, men EU tycks vilja använda migration som morot, eller kanske snarare piska för eventuellt bistånd. Något som inte lär vara så populärt bland afrikanska ledare. Biståndspengar finns annanstans att hämta, till exempel i Kina, utan motkrav. Partnerskapsavtal mellan EU och Organisationen för stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) ska vara klart inom kort. Senare i vår blir det toppmöte.

En fredsprismottagare under press

Hurraropen efter att Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed fick Nobels fredspris 2019 har nu lagt sig, definitivt sedan krig inletts i regionen Tigray, i norra Etiopien och en regional konflikt hotar. Förhoppningen är att han löser detta snabbt, som den fredsprismottagare han är.

Risken är en regional konflikt som drar ut på tiden och kan förvärra den humanitära krisen på flera platser på Afrikas horn. På hemmaplan står Abiy Ahmed också inför en demokratisk kris som förvärrats inte bara av konflikten, utan även covid-19. Det är han inte ensam om.

Demokratins vara eller inte

De demokratiska principerna om öppenhet och mänskliga rättigheter har fått ta mycket stryk under covid-19. OmVärlden spådde redan för ett år sedan, innan pandemin börjat, att demokrati skulle bli en viktigare del av internationellt utvecklingssamarbete. Covid-19 har med all tydlighet visat detta.

Internationellt utvecklingssamarbete, eller bistånd, kan inte bara fokusera på fattigdomsbekämpning. Demokrati och mänskliga rättigheter behöver lyftas inom politiken för global utveckling, och då måste EU även göra rent innanför sin egen dörrmatta.

En osynlig region gör sig påmind

Näst efter Europa har ingen annan del av världen drabbats lika hårt av covid-19 som Latinamerika. Visserligen färre antal fall än i Nordamerika, men långt fler döda. Pandemin har visat på regionens stora ekonomiska och sociala klyftor, och bristande hälsovårdssystem, men en hetsjakt på regionens naturresurser visar också på hur viktig den är för klimatet.

I Latinamerika finns länder, med stora resurser, som på egen hand skulle kunna ha kapacitet att bekämpa både klimatförändringar och covid-19 på ett mycket mer effektivt sätt än vad de gör. I vägen står utbredd korruption och svaga demokratier, med i flera fall icke fungerande statliga institutioner, som inte kan eller ens vill nå ut till hela sina befolkningar.

Klimattoppmötet ingen glömt

Om det är en fråga pandemin inte tagit död på så är det klimatet. Frågan om klimatförändringarna och hur dessa ska bekämpas har hela tiden levt vidare i skuggan av covid-19. Klimattoppmötet i Glasgow, i november förra året, sköts upp ett år, och räkna med att hela detta år kommer präglas av en uppladdning inför mötet. USA:s blivande president Joe Biden lär vara med och dra.

Hunger och kris i torkans spår

Starkt kopplat till klimatförändringarna är torka, översvämningar och människors matsäkerhet. I förlängningen även till demokrati, mänskliga rättigheter och migration. OmVärlden skrev nyligen om tio av världens mest bortglömda humanitära kriser. Testa dig själv – hur många kände du till? Det handlar om klimatförändringarnas första offer, och de lär inte bli färre, om vi inget gör.

Ett efterlängtat fredsavtal

I Sveriges största biståndsland, Afghanistan, pågår fredsförhandlingar mellan regeringen och talibaner. Det handlar om en konflikt som pågått i 20 år, men för de flesta afghaner yngre än 40 år är det svårt att relatera till något annat än krig och konflikt. Det är dags att sätta punkt för detta. Så även i Syrien, där en av världens värsta humanitära kriser snart pågått i tio år.

Målen vi glömde

Om nio år ska världens alla länder ha uppnått de globala målen för hållbar utveckling. De är 17 till antalet och spikades i FN, i september 2015. Som det ser ut idag kommer inget land, inte ens Sverige, lyckas. Trots att målen är ett verktyg så gott som något att stoppa framtida epidemier har svenska politiker visat dem minimalt intresse det senaste året. I den kommande regeringsombildningen slutar ansvarig minister, Isabella Lövin. Stefan Löfven har nu möjlighet att lägga ansvaret där det hör hemma – hos Magdalena Andersson.

Investerarna vi saknar

Med regeringsansvaret för de globala målen hos finansministern kommer det inte råda någon tvekan om att ska vi uppnå Agenda 2030, klimatmålen, och även kunna uppbåda de krafter som krävs för att förbättra livet för en majoritet av världens människor, då måste fondbolag, investerare, näringsliv och våra pensionsförvaltare med. Det har varit mycket snack, men nu måste miljardrullningen sätta en hållbar global utveckling främst.

Rättelse: I en tidigare version stod det att EU och AU snart ska ha rott ett partnerskapsavtal i hamn, men rätt är att det ska vara mellan EU och Organisationen för stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS).

Mer läsning