Avsnitt 155: Kampen om Afrika

I dag bor det 1,4 miljarder människor i Afrika och prognoserna säger att befolkningen fördubblas till år 2050. Fler människor är lika med större marknad och bättre vinstmöjligheter. Samtidigt är tillväxten låg i de stora afrikanska ekonomierna och svält breder ut sig över Afrikas horn. 

– Människor lever allt närmare sina marginaler, säger Therese Sjömander Magnusson, direktör på Nordiska Afrikainstutet, i OmVärldens Podds avsnitt 155.

Nationalekonomen Peter Stein, som specialiserat sig på ekonomierna i Afrika och Mellanöstern, säger i podden att många afrikanska länder under flera år haft en låg tillväxt, ökade inflation och växande skulder. 

– IMF gör prognosen att Afrika i år får en genomsnittlig tillväxt på 3,8 procent och nästa år 4,1 procent. Det skulle innebära att det blir den nästa snabbast växande regionen efter de asiatiska tillväxtmarknaderna. Men betänker man att Afrika har en genomsnittlig befolkningstillväxt per år på 2,4 procent så blir det väldigt lite utväxling i BNP per capita, säger han. 

Problemet är, enligt honom, att de stora ekonomierna i Sydafrika, Angola och Etiopien har en låg tillväxt. 

Ekonomiskt är de afrikanska länderna inte en särskilt viktig handelspartner för varken Kina, Ryssland eller väst. Handeln med länderna i Afrika är bara på några procent av deras totala handel. Men på kontinenten finns outnyttjade råvaruresurser, till exempel mineraler som behövs vid batteriproduktion. Av det skälet finns det starka anledningar för många länder att öka sin handel.

Det finns även starka politiska skäl att alliera sig med afrikanska ledare.

Drygt två veckor efter den ryska invasionen av Ukraina gick Sydafrikas president Cyril Ramaphosa ut och anklagade Nato för att vara ansvarigt för kriget i Ukraina. Länder som Eritrea och Mali står sedan länge nära Ryssland och det gör även flera andra länder på kontinenten.

– Ryssland har sedan 2014 haft en strategi att närma sig auktoritära ledare, säger Therese Sjömander Magnusson. 

I podden beskriver hon det som att Ryssland genom vapen och militärt stöd byggt flera allianser, framför allt i västra Afrika och Sydafrika.

Peter Stein säger att Ryssland dock är en liten ekonomisk aktör i Afrika.

– Den ryska handeln i Afrika var 2021 nära 15 miljarder dollar. Det var en tiondel av Kinas handel det året. Det ryska biståndet och investeringarna är också litet. Men det finns ett undantag. 50 procent av vapenexporten till Afrika kommer från Ryssland, säger Peter Stein. 

De senaste åren har det varit en hel del uppmärksamhet kring de stora kinesiska investeringarna på kontinenten. Den kinesiska strategin för Afrika skiljer sig mot den ryska. 

– Jag skulle säga att den är mycket mer diversifierad, bredare och långsiktigare. Infrastrukturinvesteringarna har gjorts under lång tid. Sen tycker jag att de investeringarna i soft power gått under radarn, säger Therese Sjömander Magnusson.

Hon berättar om hur Kina strategiskt bygger allianser med Afrikas framtida ledare genom att satsa mycket på till exempel forskningssamarbeten och kulturella utbyten. Det är, enligt henne, ofta lättare för afrikanska forskare att få visum till Kina än till länder i Europa. 

Frilansjournalisten Sara Assarsson har i flera årtionden rapporterat från olika Afrikanska länder. Hon kom nyligen hem från Benin och för en månad sedan publicerade OmVärlden hennes reportage från Kongo där regnskogarna skövlas.

Hon säger i podden att investeringar från stormakterna påverkar länderna på olika sätt.

– Jag kom hem från Benin igår men uppfattade inte att det var en stor fråga där. Däremot såg man ju att kriget i Ukraina lett till ökade matpriser. Men i östra Kongo, där jag var i höstas, är det en betydligt större fråga. Där ser man tydligare vilket inflytande som Kina, Ryssland och USA har. Det har även varit stora protester mot FN:s närvaro i östra Kongo där FN:s fredsstyrkor inte lyckats åstadkomma fred, säger hon.

Många medborgare där hoppas nu, enligt Sara Assarsson, att regeringen ska vända sig till Vladimir Putin för att få hjälp med att stoppa på striderna i den delen av landet.

– Jag uppfattar även att det finns en stark anti-fransk stämning i stora delar av Kongo, vilket beror på att Frankrike har starka kopplingar till Rwanda som anklagas av bland annat FN för att stötta M23-rebellerna som strider i östra Kongo. Så det är en komplicerad maktkamp som pågår, säger hon.

Från USA och EU görs också försök att öka inflytande över kontinenten. 

I slutet av förra året slöts ett ramavtal mellan EU och Afrikanska unionen (AU) som ska öka Europas investeringar och leveranser av vaccin.

– Det finns ett övergripande problem då EU nalkas Afrika. Intressena är motstridiga bland EU:s länder. Det finns flera EU-länder som ser Afrika som perifert. Sedan har vi länder som Frankrike som har en komplicerad historia med Afrika. Att EU som en enhet skulle bli en kraft i Afrika har jag svårt att se, säger Peter Stein i OmVärlden Podd avsnitt 155.