Det var den värsta dagen i mitt liv, berättar Zahra Rashidi och rättar till sjalen som hon svept om sitt långa mörka hår och tittar upp. Hon går i nionde klass i en skola i Ghazni i de konservativa södra delarna av Afghanistan. Här har talibanerna styrt från och till under många år, men det var först i augusti förra året, när islamisterna intog presidentpalatset i huvudstaden, som äldre flickor formellt förbjöds att gå till skolan.

– Jag grät och grät för jag trodde att jag aldrig skulle få återvända till skolan igen, berättar Zahra Rashidi vidare.

I hennes skola går över 600 elever. Mer än hälften av dem är flickor. Strax innan maktövertagandet uttryckte talibanerna att i deras Afghanistan skulle ”flickor och kvinnor garanteras de rättigheter som de är berättigade till enligt islam”. Svaret upprepades som ett mantra.

Men vad menade de egentligen?

För de äldre flickorna på skolan i Ghazni innebar maktövertagandet ett abrupt slut på studierna, men ganska snabbt bestämde sig skolledningen för att välkomna flickorna igen – oavsett vad talibanerna tyckte om saken.

Personalen började sätta upp lappar i kvarteren runt skolan och man uppmanade flickor att återvända. Det tog inte lång tid förrän klasserna var fulla igen.

Formellt har skolan bara tillåtelse att undervisa flickor upp till och med årskurs sex. Den undervisning som bedrivs i de äldre klasserna, 7–12, är med andra ord olaglig. Men, förklarar Samiullah Ansari, ansvarig för uppföljning och utvärdering på skolan, det är osäkert hur mycket talibanerna egentligen har förstått. Vet de något så väljer de uppenbarligen att se mellan fingrarna.

För de ambitiösa och modiga flickorna tycks det inte ha någon betydelse.

– Vi är så glada att vi har fått den här möjligheten, säger 14-åriga Satayash Nasari, som precis som Zahra Rashidi går i nionde klass på skolan.

– De allra flesta skolor är stängda för flickor. Jag har många kompisar som inte längre får gå i skolan.

Nyligen kom FN med ett uttalande där organisationen fördömer talibanernas inskränkningar av flickors och kvinnors rättigheter. Ett brott mot mänskligheten, slår man fast.

Trots omvärldens fördömanden står den nya regeringen i Kabul fast vid sitt beslut. Men är de nya makthavarna så eniga som de vill ge sken av? Uppenbarligen inte.

På en del platser i landet har befolkningen lyckats förhandla med sina lokala ledare och fått dem att öppna skolorna igen. På andra platser har de lokala talibanerna själv bestämt att även äldre flickor ska ha rätt att gå i skolan.

I byn Meyar, en knapp timmes skumpig bilresa från Ghazni, säger byns mulla, Fazal Rahman Hakima, att han stöttar utbildning för flickor till ett hundra procent.

– Självklart är det viktigt att flickor går i skolan. Kvinnorna utgör mer än halva Afghanistans befolkning, och vi kommer att behöva välutbildade kvinnliga lärare, läkare och barnmorskor i framtiden.

Fazal Rahman Hakima är inte bara mulla i byn. Han är dessutom imam i den lokala moskén och en hängiven supporter till den nya regimen.

När det kommer till frågan om flickors utbildning är han dock inte överens med kollegorna i Kabul. Och det handlar inte bara om att han har tre egna döttrar som går i skolan, han säger sig också ha stöd i koranen för sin uppfattning.

– Islam och profeten gav kvinnor rätten till utbildning. Det är därför det är rätt att inte stoppa flickor från att gå i skolan, och det är därför som jag tycker det är viktigt att mina egna döttrar ska utbilda sig. Att flickor får gå i skolan är helt avgörande för vårt lands framtid.

Fazal Rahman Hakima berättar att han har elva egna barn. Sex döttrar och fem söner. Tre av döttrarna går alltså i skolan, de övriga två får undervisning i hemmet.

– Egentligen hade jag tänkt ha 20 barn, men kriget kom emellan. Jag har vigt mitt liv åt två saker: att göra barn och att kriga, i den ordningen, men nu är jag för gammal för båda sakerna, säger han och skrattar högt.

Sedan blir han allvarlig igen. Han berättar att de skapat ett speciellt råd i byn där frågan om flickors utbildning diskuteras. Han säger sig vara mycket bekymrad över det centrala ledarskapets inställning, och han lovar att göra allt han kan för att få dem att ändra sig.

– Vi har närmare 600 elever i vår skola. De kommer från åtta olika byar häromkring. Samtidigt har vi 2 000 flickor som står i kö och vill börja skolan, men tyvärr räcker inte lokalerna till.

Att det fortfarande finns mörka krafter som motsätter sig flickors utbildning råder det inget tvivel om. I slutet av september i år attackerade en självmordsbombare ett utbildningscenter i Kabul där över 300 studenter, de flesta unga tjejer, förberedde sig för de stundande intagningsproven till universitetet. Ett 40-tal personer miste livet och ytterligare ett hundratal skadades i attacken.

Det är fortfarande oklart vem som låg bakom det brutala dådet. Men talibanerna, som själva vid upprepade tillfällen utfört liknande attacker, var snabba med att fördöma det inträffade.

Bland eleverna på skolan i Ghazni ger man inte mycket för talibanernas fördömande.

– Talibanerna är rädda för kvinnor som utbildar sig. De ser oss som ett hot och är oroliga att vi ska få för mycket makt, säger 14-åriga Adela Aqbari som går i en av skolans eftermiddagsklasser.

Totalt finns det 400 elever i dessa klasser. Undervisningen pågår mellan klockan 15–17 alla dagar i veckan. Syftet är att ge de flickor som inte får gå i skolan en chans att ändå utbilda sig, men eftersom antalet ämnen är begränsat och undervisningen officiellt inte existerar kommer flickorna i de här klasserna aldrig att kunna söka sig vidare till universitetet.

På en del håll i landet är universiteten fortfarande öppna för kvinnor. Men om talibanerna inte ändrar sig och öppnar för flickor i de övre årskurserna att formellt återvända till skolan kommer det inom några få år inte att finnas några kvinnliga sökande till universiteten.

Adela Aqbari och hennes kompisar i eftermiddagsklasserna är smärtsamt medvetna om problemet. Så vad skulle de göra om de hade makt att förändra?

– Det första vore att se till att kvinnor får samma rättigheter som män, så att vi kan fortsätta att studera. Afghanistan behöver utbildade kvinnor, om det inte blir någon förändring kommer landet att gå under, säger Adela Aqbari.