Valutaraset drabbar Libanons familjer

Valutaraset drabbar Libanons familjer

Libanons befolkning betalar ett högt pris för flera decennier av ekonomisk vanvård. Den lokala valutans värde har rasat och ingen lösning finns i sikte. Det som oroar tvåbarnsmamman Marwa Salame mest är att någon i familjen ska behöva sjukhusvård.

Tvåbarnsmamman Marwa Salame ställer fram sött svart te och små fyrkantiga kex med zaatar, en kryddblandning med timjan och rostade sesamfrön, på soffbordet. I hörnet står en fågelbur i silverfärgad metall. Där inne bor fågeln Kroko som då och då ger ifrån sig ett morrande läte.

– Allt har förändrats! Även om du inte tjänade jättemycket pengar innan krisen hade du så att du klarade dig och kunde göra det du ville. Men i dag – om du så mycket som nyser blir du orolig. Det går inte att åka till sjukhuset utan att bli ruinerad. I Libanon finns det inget socialt skyddsnät. Man måste vara försiktig med allt för att hela tiden spara pengar. Det finns inte rum för oförutsedda avgifter, säger Marwa Salame, vars besparingar i likhet med många andra har gått om intet.

Kris i två år

Marwa Salame bor tillsammans med sina föräldrar, en yngre bror och sina två barn, åttaåriga dottern Lamis Mohamad Dardari och sexåriga sonen Abd Al Nasser Mohamad Dardari. De tre generationerna delar på ett knallrosa hus utanför samhället Qab Elias i Bekaadalen, en avlång dalgång inklämd mellan de berg som skiljer Libanon från Syrien. 

Nu har den ekonomiska krisen pågått i över två år. Den har på något sätt normaliserats, även om frustationen och tröttheten går att ta på i varje gathörn, torg och matbutik. Ingen är opåverkad.

– Vi kan inte planera någonting utan tar var dag som den kommer och är tacksamma för den. Nu äter vi kött eller fisk en eller två gånger i månaden. Jag kan ge barnen pengar för att köpa lunch i skolmatsalen högst en gång i veckan. Istället skickar jag med dem bröd, frukt eller grönsaker, säger Marwa Salame.

Marwa Salame med sina två barn, 8-åriga dottern Lamis Mohamad Dardari och 6-åriga sonen Abd Al Nasser Mohamad Dardari.
Marwa Salame med sina två barn, 8-åriga dottern Lamis Mohamad Dardari och 6-åriga sonen Abd Al Nasser Mohamad Dardari.

När barnen kommer hem från skolan klockan halv tre sticker Marwa Salame in fötterna i ett par tofflor och går ut och möter dem. Det är en del av den vardagliga rutinen. Veckorna ser snarlika ut. På helgerna träffar de vänner, oftast hemma eftersom det är så dyrt att gå ut. Någon enstaka gång åker de till ett köpcentrum. Barnen har anpassat sig till situationen. 

– Jag är ärlig och försöker inte att gömma någonting för dem.

Hon flyttade tillbaka hem till sina föräldrar för tre år sedan. I huset ligger tjocka, mönstrade mattor på golven och i hallen står ett vitrinskåp med porslin. Allt är fläckfritt. Hennes föräldrar tycker om att ha henne och barnen boende där. 

– Att min man slog mig kunde jag leva med. Jag ifrågasatte mig själv och undrade om det var mitt fel. I dag vet jag att det inte var det. Men när han började slå barnen fick jag nog, säger hon med stadig blick.

Exmaken betalar 300 000 libanesiska pund i underhåll varje månad. Det brukade motsvara drygt 2000 svenska kronor, men med dagens växelkurs blir det endast 150 kronor. Enligt Världsbanken är den ekonomiska krisen i Libanon en av de tio, kanske topp tre, svåraste ekonomiska kriserna sedan 1850-talet.

0%

Så mycket har Libanons valuta tappat sedan 2019

Källa: Världsbanken

Förutom underhållet får Mawda Salame in motsvarande 750 kronor i månaden genom att sköta ett lokalt företags konton i sociala medier. Hon är också involverad i ett projekt som producerar honung. När hon gifte sig för åtta år sedan avslutade hon sina studier i näringslära på universitetet. Förhoppningen är att någon gång kunna göra det sista examensarbetet, plocka ut sitt diplom och få ett välbetalt arbete. Kurslitteraturen står prydligt staplad i en hylla över matsalsbordet.

Familjen på sex personer klarar sig nätt och jämnt varje månad. El och diesel till kaminen, som varje hushåll i Bekaa är beroende av vintertid för värme, är förutom mat de största utgifterna. Elpriset har stigit i taket. De tar var dag som den kommer. Att planera ens för den närmaste framtiden är svårt.

Även om barnen enligt Mawda Salame har anpassat sig tycks situationen ha satt sina spår. 

– Jag ska ta reda på vilka jobb man tjänar pengar på och sen ska jag välja det yrket, säger 8-åriga Lamis Mohamad Dardari.

Enligt Världsbanken är den ekonomiska krisen i Libanon skapad av den styrande eliten.

I rapporten ”Lebanon’s Crisis: Great Denial in the Deliberate Depression” från i januari 2022 får maktelit en stor del av skulden. 

– Medvetet förnekande och avsiktligt skapad ekonomisk depression skapar långvariga ärr på ekonomin och samhället. Det har gått mer än två år sedan den ekonomiska krisen började och Libanon har ännu inte identifierat en trovärdig väg tillbaka mot finansiell återhämtning, sa Saroj Kumar Jha, Världsbankens regionchef, i ett pressmeddelande i samband med att rapporten släpptes.

De tre generationerna delar på ett knallrosa hus utanför samhället Qab Elias i Bekaadalen.

Han uppmanade också Libanons politiker att snarast gå vidare med en konkret plan för att tackla den ekonomiska krisen.

De redan fattiga och den tidigare medelklassen är de som har betalat det högsta priset. Libanons BNP har rasat från nära 52 miljarder amerikanska dollar år 2019 till 21,8 miljarder 2021. Det är det största tappet på en lista med totalt 193 länder. Journalisten och den politiska analytikern Hussein Hajj Hassan, som arbetar för tidningen Annahar, menar att korruptionen sätter krokben för utveckling och ekonomisk återhämtning.

– Enligt beräkningar från Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) kommer det att ta fem till sex år att komma tillbaka till nollpunkten igen om det finns god vilja hos politikerna. Men det finns ingen god vilja hos våra sittande politiker – de lever på korruptionen.

Svårt att genomföra reformer

Enligt Hussein Hajj Hassan skulle återhämtningen gynnas av att man reducerade antalet anställda på ministerium och institutioner. Men eftersom de anställda är de olika makthavarnas mest trogna anhängare tar det emot att avskeda dem. Det skulle vara att skjuta sig själv i foten. Särskilt med ett val hägrande någonstans i horisonten. Datumet är satt till den 15 maj men det kan komma att skjutas upp. Han menar också att telekomindustrin och energisektorn är ömma punkter. 

– Det är de sektorerna som ger politikerna mest pengar idag. Att släppa dem skulle innebära deras undergång, säger Hussein Hajj Hassan.

Han tror inte att det blir några reformer att tala om innan Libanon tvingas till dem. Lika pessimistiskt inställd är han till att ett val radikalt kommer att förändra någonting i praktiken.

– Det finns många andra kriser i världen. Det som händer i Ukraina är bara den allra senaste i raden. Det är mycket som händer och Libanon är bara ett pyttelitet land i Mellanöstern, säger Hussein Hajj Hassan.

Världsbankens regionchef Saroj Kumar Jha och Libanons premiärminister Najib Mikati höll i måndags, denna vecka, en presskonferens och annonserade att det kontantstöd som länge har diskuterats ska börja betalas ut till sårbara familjer snarast.

Ett tidigare krav från Världsbankens för att betala ut stödet är att Libanon omedelbart presenterar ett återhämtningspaket, något som ännu inte gjorts. Totalt kan en familj få maximalt kring 1500 kronor i stöd, beroende på antal barn. Saroj Kumar Jha sa också att de kriser som världen nu ser, utan att nämna Ukraina, kommer driva upp priserna ytterligare också i Libanon.

Libanon

Huvudsstad: Beirut.

Befolkning: 6,8 miljoner (inklusive syrier och palestinier).

Utlandsskuld: 150 procent av BNP.

Valuta: Libanesiskt pund (LBP) och amerikansk dollar

Pundets krasch: en dollar brukade vara 1500 LBP, i dag är en dollar ca 22 000 LBP.

Lagstadgad minimilön: 675 000 LBP (idag motsvarande cirka 35 dollar, cirka 350 kronor).

Medellön: 200 dollar, cirka 2 000 kronor  (2020) vilket kan jämföras med de 950 dollar, cirka 9 500 kronor som den var  2018.

Arbetslöshet: 40 procent (2022), 11,4 procent (2019). 30 procent av befolkningen mellan 15–24 år har slutat studera under krisen.

Andel av befolkningen som lever under tröskeln för fattigdom: 80 procent.

Inflation matpriser: 400 procent sedan 2019.

 

Källa: Världsbanken, L’Orient Today, FAO, Gulf news

Mer läsning